Debut för Niklas Strömstedt på schlagerscenen

Han har toppat Svensktoppen, sålt hundratusentals skivor, skrivit den svenska texten till musikalen Mamma Mia och till och med vunnit Melodifestivalen. Men det sistnämnda var ju som låtskrivare till Christer Björkman för på MF-scenen har han aldrig stått tidigare. Niklas Strömstedt är med andra ord en av Melodifestivalens mest erfarna debutanter genom tiderna men han har aldrig ångrat att det inte var han som sjöng “I morgon är en annan dag”.

Eskobar, jokrar i Linköping

Består av Daniel Bellqvist (sång), Robert Birming (trummor) och Fredrik Zäll (gitarr). Gruppen bildades 1996 och de kommer från Åkersberga utanför Stockholm. De har bland annat spelat framför Eiffeltornet i Paris inför fler än 100 000 personer.
De släpper sitt femte album till våren och det är en av anledningarna till att de bestämde sig för att ställa upp i år.

Amy Diamond tävlar med schlagerpop

Fyra veckor, ja större marginal än så har inte Amy Diamond att klara åldersgränsen för att tävla i MF. Man ska ha fyllt 16 år innan en eventuell tävlan i ESC och det klarar alltså Amy med en hårsmån. Hennes bidrag “Thank you” verkar följa i samma spår som hennes hits hon erövrat listorna med under de senaste åren.
– Det är schlagerpop, en glad och positiv låt, säger Amy Diamond.

Melodifestivalklubben var först – nu sprids låtskrivarverkstaden

Melodifestivalklubben deltog i december 2006 i en låtskrivarverkstad. Det var den förre MF-deltagaren och fame factory-vinnaren Johan Becker som tillsammans med sin kollega Fredrik Thomander testade idén att utbilda vanligt folk i konsten att skriva en hit. Melodifestivalklubben fick äran att vara delta på en försöksdag och initiativtagarna blev uppenbarligen nöjda med resultatet. För om några veckor öppnar de nu sin låtskrivarverkstad för allmänheten.

Ainbusk på speed-dating

Det är vad de själva kallar förra veckans presskonferensen på sin hemsida.
Och ja, jag kan hålla med. Jag fick en speed-date med dem….

Det är först till kvarn som gäller, säger Helena Brodén om möjligheterna till att intervjua artisterna. Och då blir det kö.
Man får ungefär 5 minuter på sig med varje artist. En del av artisternas kontaktpersoner tar till och med tid för att det ska bli rättvist.
Runt tjejerna i Ainbusk trängs både fotografer och journalister och jag lyckas till slut få ögonkontakt med dem.
När så en ivrig journalist försöker ”sno” tjejerna framför näsan på mig är Josefin snabb att uppfatta situationen och drar mig till sig och de andra tjejerna. Plötsligt befinner jag mig omsluten av alla fyra i en enda härlig klunga.
Det är ett gäng mysiga tjejer som utstrålar en varm gemenskap och glädje, med många glada skratt. Deras sköna gotländska är dessutom en fröjd för mig som älskar Gotland.