Vid uppspelningen av årets ESC låtar fick jag en kort pratstund med vår schlagerdrottning Charlotte Perrelli.
Det var en mycket förkyld och rosslig Charlotte Perrelli som jag mötte på Filmhuset i Stockholm i förmiddags. Jag frågade henne hur det känns att ha ett så nesligt startnummer och gå ut efter Island och strax innan Ukraina?
– Island är ju en stark uptemolåt Rackarns att de ligger före oss, kan jag känna. Det hade varit super om vi hade fått gå ut som etta istället. Det är inte mycket vi kan göra, vi har ett väldigt dåligt startnummer och det är bara att hoppas att folk inte går iväg för att koka kaffe efter första låten utan att de stannar kvar vid tv n och gillar vad de ser och hör, vi har en stark låt och det får vi förlita oss på.
Tror du att du kan vinna det här?
– Jag är inte så övertygad om det, jag har aldrig vågat tro det, inte förra gången heller. Jag känner dock att det är en stark låt och hoppas att den håller internationell klass så att den sticker ut i mängden. Jag hoppas dock verkligen att vi går till final så jag slipper skämmas.
Vilka är dina vassaste konkurrenter?
– Ukraina är jättestark, även Island. Det finns många.
Hur upplever du startfältet i stort?
– Det är många ballader, man kanske upplever det lite ”såsigt”, visseligen några vackra sådana med, men det blir lite mycket. Sen är det många uptemolåtar med starka kvinnor, det är en trend i år. Så där har man ju lite att slåss mot…
Men är det inte en fördel att du som just stark tjej med en snabb låt ligger rätt i tiden?
– Jo, absolut, det känns ju jättebra, det gäller bara att vara bäst , ha bästa låten och verkligen sticka ut. Jag hoppas att vår låt tilltalar folk i andra länder.
Hur tror du det här ESC kommer skilja sig mot det i Jerusalem 1999?
– Jag slapp ju kvala, det är nog den största skillnaden. Men det är också så otroligt mycket större nu, hela cirkusen och uppmärksamheten är jättestor. Det är bara att kavla upp ärmarna…
När lämnar du Sverige för Serbien?
– Vi åker den 12 maj så det blir två veckor därnere. Vi börjar repa dagen därpå, klockan nio på morgonen.
Lycka till, Charlotte!
– Tack snälla, det kan behövas, avslutar hon med ett leende.
Lizbet Brittsten, Reporter
