I den första deltävlingens startfält var Pernilla Andersson först ut att ropas upp i morse när det var dags för presskonferens. Jag fick ett möte med henne när fotoblixtarna slocknat..
Berätta om din låt ”Desperados”!
-Om man har hört min break through-låt ”Johnny Cash och Nina P” så ligger inte ”Desperados” så jättelångt ifrån. Den har lite mer spagettiwesterninfluens och den går i moll.
Jag skrev den på mitt ostämda piano hemma en kväll. Det var i våras och det var tråkigt med hockey på TV.
Pernilla får nog slipa lite på hockeyintresset nu när det bär av till Luleå.
Vad var du i för sinnesstämning då? Du säger att låten går i moll?
– Ja, men inte refrängen. Jag var inte nere. Det var bara skönt att få skriva av sig.
Vad är det som får dig att satsa på Melodifestivalen nu?
-Ja, jag har inte haft någon bra låt och inte rätt läge.
Nu har min skiva gått så bra och konserterna börjar bli fulla, då känns det här som ett naturligt steg .
Hur det än går så är det ett bra statement för mig, de tär så många som kanske aldrig skulle fått se mig annars, som kanske upptäcker mig i festivalen. Jag har en typisk Pernillalåt som jag kan stå för och som är jag, säger hon,
Omtumlande med alla människor
Finns det någon nackdel med att ställa upp?
-Ja, jag är en väldigt privat person.
Är såna här situationer som presskonferenser med många intervjuer svåra tycker du?
Ja, jag är ju lite blyg. Men jag tror samtidigt att har man bestämt sig så får man köra fullt ut. Jag kan inte stå och spela svår i ett hörn, berättar hon.
Jag känner mig orutinerad och har väldigt mycket att lära av alla veteraner i det här.
Det här är väldigt omtumlande, se på alla de här människorna, säger hon och blickar ut över det myllrande rummet.
Hur samlar du kraft ?
Det är viktigt för mig att komma hem till min ö ( Pernilla bor på Runmarö, reds anm.) Där är det tyst och stilla.
Jag är som ett barn på ett barnkalas här, överpeppad du vet. Sen blir man lite gnällig och så får man åka hem, skojar hon.
Sjunger på svenska
Vad vill du förmedla med den här låten?
– Förhoppningen är att folk ska tänka: vad hon är genuin.
Det är en svensk text, jag har skrivit den och producerat den själv. Jag har till och med gjort stråkarna själv. Sen kommer jag ha hela bandet med mig och jag vill att folk ska känna att det är en kvalitativ låt Det ska bli en så skön resa och jag har stor tilltro till min låt. Förhoppningsvis ska den ta mig åtmistone en liten blt på vägen.
Det är rutinerade rävar du tävlar mot i Luleå..Danny, Dilba, osv.?
– Ja , det är ett skarpt startfält som jag verkligen respekterar.
Peppar det dig eller gör det dig kuvad?
– Jag har ju dålig tävlingsnerv , jag är verkligen sämst på att tävla. Så jag ska bara fokusera på att göra mitt nummer riktigt bra. Det som är roligt med den här tävlingen är ändå att det är låtarna som avgör.
Och som signum har hon med sig ..vaddå?
-Jo, den röda Elvis-gitarren förstås.
Den ska få åka varsamt upp till Luleå, avslutar hon.
Lizbet Brittsten, Reporter
