Melodifestivalklubben mötte Ola på presskonferensen under torsdagseftermiddagen. Här berättar han om konkurrenterna, stämningen bakom scenen och varför han väljer att stå där på scenen, helt själv.
Hur är det att vara i Örnsköldsvik?
-Det känns sjukt roligt,jag ville komma hit till första deltävlingen. Jag tycker att arenan är jättemysig, logen är skön, så allt känns kanon.
-Har du varit här tidigare?
-Jag har spelat här i hamnen ett par gånger tidigare under mina turnéer.
-Nu står vi här igen, två år sedan sist. Det här börjar bli en trend…?
-Jag har ju alltid velat vara med, min familj var väldigt engagerad, vi satt allihoipa med papper och penna och tyckte.Så det här är verkligen så kul.
-Du har ju inga dansare med dig på scenen, hur ska du ”nå ut” med din låt? Det ställs ju mer krav på dig nu…?
-Många har sagt att de tycker att det är vågat, att jag ställer mig där själv.Men jag tycker att det är skönt, jag känner att jag står själv och skriker ”hon är tillbaka”, det är den känslan jag vill förmedla.
Men visst, det är enklare att ha massa dansare och så gör man lite rörelser tillsammans. Men nu vill jag göra det på ett nytt sätt och inte så klassiskt.
-Vad vill du förmedla med låten?
-Jag vill att folk ska känna, sen vill jag inte skriva folk på näsan om vad de ska känna,men nån form utav energi vill jag ge. Det är musik för mig. Det känns som att om tio personer lyssnar på den här låten finns det lika många uppfattningar kring den.
-Känner man av spänningen bakom scenen?
-Nej, så är det inte alls, alla fokuserar på sitt nummer.Vi snackar med varannn och det är en skön stämning. Jag känner mig lugn, jag här här för att göra min grej och konkurrerar inte med någon på det viset.
Jag älskar verkligen min låt, säger Ola med eftertryck.
Lizbet Brittsten, Reporter
