Efter ett rejält hostanfall träffar jag Jessica Andersson.
-Jag måste ha fått en paljett i halsen, skrattar hon uppsluppet och blickar ner på sin glittriga klänning.
Hur känns det nu?
-Jag är nöjd. Det blir ju en riktig urladdning, vi har haft intensiva dagar här i stan.
Vad tar du med dig härifrån Övik?
-Massor! Framför allt folks positivitet och vänliga leenden. Det känns verkligen att folk har tyckt att det varit roligt att vi varit här och det underlättar verkligen när man är med och tävlar.
Hur var känslan i green-room?
-Jag kände hela tiden att det här kan verkligen gå hur som helst. Jag hade förberett mig mentalt på att åka hem, nu blev det som tur var inte så.
Du har varit med om det också?
Ja , det är ingen rolig känsla alls.
Hur kände du för låten första gången du hörde den?
Jag började gråta, för jag var på ett speciellt ställe i mitt liv just då, både själsligt och mentalt .Jag har älskat låten från första stund, den träffade rakt i hjärtat.
Hur fortsätter kvällen?
-Vin och champagne blir det, lite mat vore väldigt gott också. Jag ska fira!
Du ska möta någon från Göteborg, vem vet vi inte än, har du koll på startfältet där?
-Nej jag har inte det.
Du bor i västgötska Trollhättan, ska du åka ner till Göteborg och se den deltävligen live?
-Det vet jag inte, men jag ska nog sitta hemma med mina vänner som jag har försummat ett tag nu i och med Melodifestivaluppladdning. Ett glas vin med dem hemma i soffan vore fint, avslutar Jessica. Vi önskar henne fortsatt lycka till i tävlingen.
Lizbet Brittsten, Reporter
