På måndagskvällen gick den TV-sända finalen av webjokern av stapeln. För första gången anordnades finalen ute på lokal mitt i centrala Stockholm. Golden Hits var platsen.
Det låg ett förväntansfullt lugn över lokalen innan sändningen. En hel del folk hade letat sig dit denna klarkalla novembermåndag. De flesta för att även avnjuta en bit mat innan showen.
Först upp på scenen var Gyllenetider-influerade Billy. De bjöd på en bra kamerakoll och inbjöd till publikklapp i sista refrängen. Mottagandet var skapligt.
Nästa begåvning på scenen heter Julia Alvgaard. En tydlig favorit hos många, av publikjublet före och efter numret att döma. Efteråt vill folk inte sluta klappa.
Grabbarna Anton & Dejo bjussade på karibisk pop och fick publiken att gunga med rejält. Men de ser lite bleka ut. Kanske skulle de gjort en större grej av reggae-temat. De är ju trots allt ensamma om det i tävlingen och hade kunnat blomma ut mer i både kläder som scenografi.
Den späda och spända Engla kommer fram ur kulisserna och river av sin europopdänga ”Don´t stop” med välrepeterad koreografi. Dock ser det ut som att hennes nerver bitvis tagit över och hindrar henne från att leva upp och verkligen ha kul på scenen.
Svärmorsdrömmen Jonas Matsson avslutar kvällen. Publiken är helt med och han drar ner stora applåder.
Måns Zelmerlöv befinner sig på plats för att göra små inslag till en årskrönika för Melodifestivalen. Denna kommer att sändas på TV kring årsskiftet.
När sändningen är slut och de bägge vinnarna Jonas och Julia korats förflyttar sig artister, upphovsmän och den snåla skaran press ut i foajen där intervjuer och fotografering görs. Någon timme efter att kamerorna släckts är det nästan öde inne i lokalen och endast branschfolk hänger kvar i foajebaren. Många talade om ljuset eller snarare bristen på detsamma. Man använde sig av befintligt ljus för tv-produktionen vilket gjorde att det var svårt att få hela lokalen att lysas upp ordentligt. Takhöjden är väldigt låg, varför det är svårt att få annat ljus än framifrån.
Folk talade om att man fick vibbar från Melodifestivalens lite kämpiga tid under 90-talet med långt lägre budget än idag. Samtidigt kändes det lite charmigt för oss som följde med under den tiden. Frågan är väl vad som händer med tävlingen och dess final nästa år?
Det finns tid för tankar och spekulationer, det är ju ett helt år är kvar till nästa gång.
Lizbet Brittsten, Reporter
