Allas vår Jon fick en exklusiv intervju med ”Duracell-Sonja” om språkval och Jimmy Jansson.
Får jag börja med att gratulera till ett fantastiskt framträdande.
-Tusen tack, svarar Sonja med ett jätteleende.
Hur känns det efter fredagens genrep?
– Det känns helt fantastiskt. Man får en sån livefeeling att det är en riktig tävling. Jag satt och var helt svettig under lottningen. Trots att det är på låtsas så får man det här ryset som man får på riktigt.
Finns det någonting kvar att ge i morgon ?
-Absolut, den här publiken har laddat mig full som en Duracellkanin, som Jimmy Jansson, fast jag kommer stå stilla *skratt*
Om du går hela vägen och du vinner i Globen, kommer låten att framföras på engelska i Helsingfors?
-Oj, jag har inte ens tänkt så långt.
Finns det en engelsk version av låten?
– Nej, det gör det inte. Det finns några enstaka ord men inte en färdig version, så gör jag nästan alltid med de låtar
jag skriver. Jag brukar skriva på både engelska och svenska för att jag tycker det är roligt, liksom ”undra hur det
låter på engelska, undra hur det låter på svenska?”. Så har jag gjort ända sedan jag var liten. Jag har till och med
skrivit om texten på andras låtar som inte vunnit festivalen tidigare år, bara för att jag tycker det är roligt.
Finns det en risk att låten skulle förlora sin mening eller framföra ett annat budskap om den skulle översättas till engelska?
-Engelska är det vackraste språk som finns, man kan uttrycka sig så fantastiskt bra. Man kan säga samma sak på sju-åtta olika sätt. Jag är övertygad om att det går att få en jättefin text på engelska.
Finns det någonting under ditt framträdande som du skulle vilja ändra på?
– Nej, det enda jag vill göra är att vrida fram klockan så att det blir i morgon kväll *skratt*, det är det jag längtar till.
/Jon och Liz
Lizbet Brittsten, Marknadsförings-ansvarig
