I torsdags var det dags för den årliga schlagerkvällen under Pridefestivalen. Men nu hade den ändrat karaktär en smula och här trängdes såväl senaste decenniets schlagerlåtar som pop och klubbmusik. Resultatet heter Schlagerpopkväll, vilket även öppnade upp för artister som inte deltagit i Melodifestivalsammanhang tidigare.
Dagen började i vanlig ordning med picknick i det gröna. Klubbens picknick på Pride är en mångårig tradition och i år var inget undantag. Uppskattningsvis 40-talet glada festivalbesökande klubbmedlemmar mötte upp på torsdagseftermiddagen i Högalidsparken för att dricka och äta gott och umgås. Arrangören Ben Robertson underhöll sällskapet på en medhavd keyboard spelandes och sjungandes Eurovisionhits.
Vid sjutiden på kvällen drog schlagerkvällen, som i år utökats till att heta schlagerpopkvällen, igång inne på festivalområdet i Tantolunden. Estländaren Ott Leppland var först ut och framförde sitt bidrag i Eurovision från i år,”Kuula”. ”Nördfaktorn” var inte så hög som förr om åren, dock fick vi hungriga en liten nostalgitripp tillbaka till melodifestivalåret 2001 med hjälp av Rosanna Jönis, Theresia Bjarneby och duon från vinnarbandet 2001, Friends-sångerskorna Nina Allard (Inhammar) och Kim Kärnfalk.
Mimi Oh, Anniela, Sonja Aldén, Marie Lindberg, Youngblood, Linda Sundblad, Eddie Razaz och Sean Banan var andra namn som uppträdde i den första akten.
Efter en kortare paus var det återigen dags att rikta blicken mot scenen.
Andra akten inleddes även den finstämt med Sara Varga. Den fortsatte sedan i högre tempo med Sebastian Karlsson, Andreas Lundstedt, Dilba, Amy Diamond, Love Generation, (som under kvällen officiellt bytte gruppnamn till Stockholm Syndrome), Håkan Lidbo feat Jessica Folker & Cleo, Eric Amarillo, Smith and Tell, Da Buzz mfl. Grekiska Eleftheria Eleftheriou, Cypern´s Ivi Adamou och Irländska Jedward skruvade upp tempot och allsången i publiken ytterligare med sina färska Eurovisionhits. Nu återstod bara en sak. Vinnaren av årets ESC skulle få möta Pridepubliken.
Det skulle bli en lång väntan, över tjugo minuter, på finalakten. När klockan närmade sig tio över tolv äntrade Loreen äntligen scenen. Hon plinkade lite flygel i en suggestiv version av singeln ”Sober”, drog av fjolårets MF-bidrag ”My heart is refusing me” och avslutade givetvis med brottarhitten och ESC-vinnaren ”Euphoria” som nu var uppblandad med inslag av hennes egna trummande.
Sammanfattningsvis en kväll som inte bjöd på varken några stora överraskningar eller en särskilt lyckad mix av schlager och pop (tempot sviktade och kändes knackigt), men som ändå gav lite skön schlagerfeeling åt oss besökare.
Lizbet Brittsten, Reporter
