Efter att lamporna slocknat i Coop Arena började festligheterna på stan i Luleå. Här är vår rapport.
Vi anlände vid halv ett efter idogt skrivande i pressrummet. Snudd på utkastade kastade vi oss i en taxi till hotellet för en snabb tillfräschning och ännu mer publicerande av nyheter. Vi tog den korta och kalla promenaden till grannbyggnaden och kom in på artisthotellet. Innanför dörren låg en bar med två biffiga ordningsvakter i den trånga entrédörren. Ett kort ögonblick av lätt panik senare visade det sig att vi gått helt fel och istället behövde runda huset på utsidan. Hotellets bar såg inte särskilt flådig ut om vi säger så med berusad ortsbefolkning.
Stället för festen heter Cleo, en för Luleåborna gammal välbekant lokal med många år på nacken. Två trappor ner i källaren uppenbarade sig något som kan liknas vid miljön på en Finlandsfärja. En stor lokal med lågt i tak, inredd i murriga mörka färger och med skinnbeklädda VIP-bås längs väggarna.
Vi tog sikte på buffén som bjöds. Den innehöll olika sorters lax, ostpaj, marinerade ägghalvor, grönsaksstavar. För den rejält hungrige fanns också en varmrättsbuffe med kött i gräddig sås med ugnsrostad potatis. Efterätter som ost-och kexbuffé, vindruvor, chokladkakor och godis lämnade ingen hungrig. Allt var vällagat och det kändes generöst tilltaget.
På dansgolvet lyste folket med sin frånvaro, förmodligen på grund av total utevaro av schlagermusik. Den musik vi alla kommit hit för att lyssna på och dansa till. Efter några påtryckningar river DJ:n så av ett par dansanta schlagers och dansgolvet fylls, om än måttligt. Sen fortsätter kvällen med ett snitt på kanske två-tre MF-låtar i timmen. Vi dansade av ren protest till tonerna av ”Waterloo” enbart för att få DJ:n att inse att det är schlager som gäller. På dansgolvet kunde flera av tävlingens artister/dansare/musiker och programledare hittas vid någon enstaka tillfälle. Mest party blev det då de utslagna ”Oh my god”- och ”Social butterfly” bidragen spelades (bara en gång/bidrag) givetvis med respektive artister i full fokus. Swingfly festade på och tog dessutom micken i DJ båset och improviserade. De flesta av artisterna och övrig personal höll dock till kring baren och det blev på det hela en väldigt stillsam kväll. Inga skandlaler så långt våra ögon når.
När klockan slagit tre stängs musiken av och lokalen tänds upp. Då är baren fortfarande välbesökt. Folk samlas i stora klungor och står och pratar. Vi lämnar festen strax därpå och lägger huvudet på kudden och Luleå som värdstad bakom oss.
Vi som arbetat i Luleå, Pia, Maggan och Liz, tackar för oss och önskar ”tjejligan” i Göteborg stort och varmt lycka till!
Lizbet Brittsten, Reporter
