Snart dags för genrepet!

Fredag eftermiddag inifrån Avicii Arena, repetitioner fortsätter under ganska strikta restriktioner. Pressen sitter utspridd, munskydden på. Vi har haft foto-shoot med artisterna, inte så lyckad när det var dags för gruppbilden då det saknades adekvat belysning.

Den stora nyheten är att DT4, semifinalen och finalen kommer att hållas på Friends. SVT, TV4 och Tomas Ledin kan andas ut. Vi hoppas ladda upp en del bilder under eftermiddagen och jämföra intrycken på plats med onsdagens upp

Malou – Bananas.

Det finns två scen artisterna och programledare har tillgång till. Malou börjar sitt nummer på den mindre, som tar upp en större del av främre parkett. Det är ett färgsprakande nummer, som fungerar bättre i arenan än i TV, tycker vi båda. Kunde låten utvecklats på något sätt? 2 min 37 sek känns i kortaste laget.

Theoz (Som du vill) börjar på stora scenen men även han använder den lilla. Det är ett enkelt med snyggt nummer, sången och dansen sitter. Det hela ser bra ut, kanske något mer rörigt intryck i rutan än i arenan. Peter höjer sitt låga betyg från första intrycket (”Vi sätter poäng” från i onsdags)

Shirley Clamps sång kan man inte klaga på i ”Let there be angels”. Iscensättningen är i stark kontrast till de två inledande numren. Hon rör sig inte från fläcken. Men visst kunde man gjort något åt den tråkiga bakgrunden. Långa stunder är en vågformad ljusslinga allt som bryter mot den mörka scenväggen. Meningen är tydligen att låten ska stå för sig själv. Vi tvivlar på att den räcker.

Omar – Moving like that

Närbild på Omar och sina två dansare i tur och ordning under introt, dansare i svart, Omar i glittrigt silver-grå. Färgskalan huvudsakligen i vit-lila-grå-svart som övergår i ett behagligt grönt ljus. Skärmarna används till god effekt precis som i Theoz nummer, här dock med tillägg av låttexten. Omar hade svårt att hålla ren ton under den första tagningen, han blev säkrare sedan. Låten lutar sig väldigt mycket mot auto-tune. Vi är lite osäkra på hur det ska gå. Omar har en fin utstrålning, men vi undrar fortfarande varför han och Theoz har hamnat i samma deltävling.

Hallabaloo: Mello som den var innan alla påhittade moderniteter som LED, greenscreen och allt vad-de-heter. Danne Stråhed med hela sitt band framför sin lagom trallvänliga och mysiga låt i skiffle-reggae tempo. Detta har inte samma skrällfactor som Owe Thörnqvist eller Hasse Andersson – och Hasse fick ändå kvala vidare via Andra Chansen – men detta bidrag kommer säkert att gå hem hos många.

Cornelia Jakobs imponerar lika mycket scen- som röstmässigt i Hold me closer, och har blivit en ny favorittjej hos oss båda efter vår intervju med henne. https://www.youtube.com/watch?v=gx5LAifEcyk&t=102s

Hon inleder sittandes på golvet, barfota. Den enda rekvisitan, en stor rund skärm, lyses upp alternerande i grönt och rött. Denna högklassiga låt bara växer, oddsen har kortats ordentligt. Det blir spännande att se hur den tas emot ikväll. Hela numret framförs på den mindre scenen.

Robin Bengtsson avslutar eftermiddagen med Innocent love. Han menar själv att det är det bästa av de fyra bidragen han tävlat med. Vi håller inte riktigt med. Han har ett tvåmanna band som står kvar på stora scenen medan han använder båda. Kompetent, men det saknas något ändå. Det krävs mer än att Robin ligger på scengolvet under tonartshöjningen.

Och här kommer en bildkavalkad att avrunda.

Text och bild Anton Frantz och Peter Baston

Foto: Peter Baston

Snart dags för genrepet!

Relaterade inlägg