Förväntningarna var skyhöga när Melodifestivalen 2015 inleddes i Göteborg för fyra veckor sedan. Förra årets produktion blev trots goda intentioner och ambitioner lite pannkaka och röster höjdes ganska omgående för att en förbättring måste ske för att programmet skulle kunna behålla sin status som Sveriges största underhållningsprogram och inte tappa tittare.
Det som känts extra nervöst inför årets upplaga har kanske främst rört vilken ton SVT skulle slå an för att omfamna alla inkluderat alla de som inte har Melodifestivalen som ett intresse/hobby/arbete utan ser det just som en trevlig TV-underhållning. Förra årets programledare Anders Jansson och Nour El Refai sågs på förhand som en väldigt lyckad kombination, men efter sex långa veckor hade luften gått ur bubblan betänkligt. Lägg därtill ett manus som inte tilltalade alla åldrar och som ibland kändes aningen påklistrat så är det väldigt förståeligt. Nu roddes hela turnén dock i hamn och ur denna, vid det laget tämligen välrörda, smet vaskades en värdig och skönsjungande svensk representant till Eurovision i Köpenhamn.
Sanna Nielsen, som höll den svenska fanan högt och knep en tredjeplats i tuff konkurrens i Dronningens By i maj förra året, hade nog inte en tanke på att hon ett knappt år senare skulle få vara en av programledarna för denna jätteproduktion i SVT. Ska jag vara helt ärlig så var jag minst sagt förvånad att ett, i detta sammanhang obeprövat, men samtidigt så erfaret kort, kom på tal. Idag är jag väldigt ödmjuk inför det jobb Sanna visat sig klara med briljans och det professionella sätt på vilket hon går igenom rutan till publiken med sin generöst varma personlighet. Nu känns det som att ingen skulle kunna göra det bättre och jag ser verkligen fram emot de två återstående sändningarna från Helsingborg och Stockholm.
Med på tåget är ju även Robin Paulsson. En svensk Mr Bean i vissa lägen, som visat sig hur stabil och säker som helst. Han är ju numera ganska van vid direktsändningar. Kemin mellan Robin och Sanna gör mig hela tiden glad och förväntansfull och alla sketcher, sång- och dansnummer de levererat har känts genomtänkta och välplacerade. Redan en klassiker i detta sammanhang är ju Åkarps-rappen, en hyllning till Robins barndoms hemort. I skrivande stund vet vi ännu inte om Sanna kommer att hylla Bromölla på liknande sätt vid något tillfälle under resten av turnén men man kan ju hoppas.
Ja, det har varit mycket Skåne i Melodifestivalen och för den delen även Eurovision de senaste åren. Ingen är väl mer förvånad än skåningen själv som, trogen sin natur, dock tar det hela med ro. Pågatågen må passera Åkarp utan att stanna, men förr eller senare finns ett man kan hoppa på. I år känns det som att man inte behöver stå och vänta på att något ska hända för det levereras hela tiden och alla verkar kunna följa med på tåget. Även produktionsmässigt är 2015 överlägset fjolåret. Scenen är verkligen snygg och lyfter artisternas framföranden till de höjder de förtjänar. Publiken på plats under genrep och sändningar har hittills varit taggade och med på noterna. Allt talar för att årets Melodifestival kan komma att gå till hävderna som en av de bästa. Men som sagt – Sverige – vi väntar ju fortfarande på ett resultat!
Jesper Woll, Reporter
