Rotterdam calling – dag 2

Dag 2 med en lång rad fanfavoriter. Vi hoppas att överföringen till alla som följer runtom i Europa fungerar bättre idag. Låtarna presenteras med startnummer i semifinalen. I fall ni undrar är samtliga artistbilder tagna från de officiella presentationerna.  

8. CYPERN- El Diablo – Elena Tsagrinou

Peter: Cypern fortsätter i samma spår som ”Fuego” och ”Replay”, denna gång med ännu mer svensk anknytning. Joker Thörnfeld, Thomas Stengård och Laurell Barker står som upphovsmän. Låten har anklagats för att vara en kopia på Lady Gagas ”Bad Romance”. 

Vi först ser Elena, kläd i silvrig body(?), speglat i taket, liggande på scengolvet. Hennes fyra dansare, i röda catsuits, håller lagom covid avstånd. Skicklig användning av flera bakgrundsspeglar ger intrycket av dubbelt så många personer på scen. Ljussättning enkel – rött och vit – kommer inte i väg för numret i övrigt. 

I låten finns ett par inslag jag är lite tveksam till, bl a barnkör som hånar henne för sitt val av att falla för djävulen. En väldigt svenskt sound i kompet med häftig bas lyfter låten. Sista intimt viskade ”el diablo” rakt in i kameran är ett bra sätt att runda av. Jag tycker det här är en så mycket bättre produktion än ”Fuego”. Det kommer att gå bra för Cypern.

Daniel: Snyggt, Cypern! Man har gjort en kopia av scenens LED-golv som en spegelyta som hänger över Elena och hennes dansare. Den bakre hälften sänks ner så att den speglar LED-golvet, vilket gör att bakgrunds-LEDen kan vara avstängd, och spotlightsen får spela en större roll. Hon sjunger även bra.

Cypern har ett väldigt tydligt sound, och en väldigt tydlig look, sen man började jobba med Sacha Jean-Baptiste. Klagar dock ingenstans, det här är bra.

9. NORGE -TIX – Fallen Angel

Peter:  TIX är en av Norges största just nu. Han har en fantastisk röst, här finns en bra hitballad. Men numret? Norge spelar högt med denna staging En karbonkopia på videon. Svarta änglar som är fastkedjade till TIX och metaforiskt bringa honom på fall.  Lagom mycket rök men åtminstone slipper vi eld och svavel Jag har en fobi mot änglavingar i Eurovision. Eller är det bara fansen som minns de gånger denna gimmick använts förut?

Daniel: Jag har gillat TIX och hans ’Fallen Angel’ sedan MGP, men med löfte om nya kläder och ny staging blev jag smått besviken. Visst, det är inte identiskt men ändringarna är minimala. Hans kläder under den vita furcoaten är nu silvriga istället för guldiga och stagingen är nu mer grandios med mer eld och mer moln. Demonerna ser dock likadana ut.

Rösten sitter tyvärr inte helt. Oklart om han sjunger i osynk med den förinspelade kören eller ej, men jag blev inte jätteimponerad. Hoppas på TIX ändå.

10. KROATIEN – Albina – Tick tock

Peter: Numret börjar med något så ovanligt som sångerskan och dansare på rad längst fram på scenkanten, Albina med två manliga dansare på varje sida. Silver klädsel igen för alla, en outfit vi har sett flera gånger genom åren. Ljussättning rosa /lila/ blå, ganska nedtonad. Koreografin består av standard mellosteg kryddad med ett lyft.

Jag är lite förvånad över hur de tänkt sig numret. ”Det har fungerat för Cypern, ska vi också haka på?” Skillnaden dock att det är gjort för en arenapublik mer än för TV. Låten är medryckande men med ett halvdussin låtar kvar hur imponerade kommer vi att bli när vi summerar denna semi?

Med många poptjejer i årets tävling är Kroatien en besvikelse så långt, jag hade hoppats på mer. Tyvärr i första genomsjungning höll Albina inte helt rent på högsta tonen.

Daniel: Kroatien kör lite allt möjligt av vad som tidigare bevisats framgångsrikt i Eurovision. Neon på den halvtransparanta LED-skärmen i stil med Benjamin Ingrossos ’Dance you off’, hon dupliceras till 5 Albin-or likt Iveta Mukuchyan från Armenien 2016 och bärs sen till B-scenen. Snyggt, måste jag säga.

Allt går dock inte felfritt. Rösten svider lite ibland och en av dansarna trillar av scenen. Överlag är jag imponerad. Detta kan gå bra.

11. BELGIEN – Hooverphonic – The Wrong Place

Peter: Som så många andra i år skulle bandet har tävlat redan ifjol. Sångerskan Geike är dock tillbaka med gänget där hon började 1997.  Chatten här var fylld med förhoppningar om hur låten komma att se ut. Hooverphonic lär ha bra rykte när det gäller scennummer.

Hmmm..  för mig ser det ut som ett inslag i vilken vanlig TV sändning som helst. Bandet har förstärkts med pianist och körtjej. Geike i svart klänning och höga svarta stövlar.  Hon tar centerstage med de övriga bandmedlemmarna runt henne – samma lösning som Ryssland har i sitt framträdande. Skillnaden är dock att detta nummer är mer stillsam, Geike rör sig inte från fläcken. Det är mycket fokus/närbilder på sångerskan. Lika mörkt och avskalat som Duncan Lawrence vinnarlåt. Jag placerar låten i samma genre som Alcohol You, Tears getting sober.

Text och musik är suggestiv. Ville man skapa en gåtfull atmosfär är jag inte övertygad om att man har lyckats.

Daniel: Jag älskar den här låten. Geike sjunger bra och jag gillar musiken. Framträdandet är jag inte lika säker kring. Det känns rörigt och ogenomtänkt med Geikes ansikte och händer på skärmarna och jag vet inte hur man tänkt här egentligen.

Wiwibloggaren Padraig skrev något jag håller med om; Detta hade varit en dark horse om stagingen var av The Common Linnets-kvalité. Det här är inte The Common Linnets-kvalité.

12. ISRAEL – Eden Alene – Set me free

Peter: Daniel och jag inte riktigt överens här.

Jag gillar mixen av tempon och musikstilar, inte minst den starka arab – eller åtminstone mellanöstern – influens. Det är hög energi i dansen. Eden ser strålande ut i sin broderade vita tunika. Hon är omgiven av 5 manliga dansare i svarta byxor och vit T-skjorta med diskret svart mönster som matchar hennes dräkt. Tunikan försvinner vid ett tillfälle för att avslöja en lika snyggt och sexigt svart nummer undertill.  

De använder en upphöjd plattform för att stå på rad. En ganska konventionell snygg koreografi. Eden briljerar med en otrolig röstomfång. Kan någon identifiera vilket ton? Det sägs i alla fall vara den högsta i tävlingens 65-åriga historia. Om jag är rädd att Tusses röst ska spricka i långt lägre register litar jag helhjärtat på den här tjejens. Jämte Cypern bäst idag hittills.

Daniel: Låten är bra och Edens röst likaså. Tycker bara att det är synd att stagingen inte håller måttet. Det känns väldigt likt vad vi såg med Kroatien innan, rosa-blå neonlandskap och resten av folket på scen är manliga dansare. Tycker dock Kroatien gjorde det snyggare. Det största intrycket jag fick efter detta var att Belgien nu står ut med sitt minimalistiska framträdande mellan två väldigt lika framträdanden.

Eden ska dock ha eloge för sin fantastiska röst och möjlighet att sjunga sina visseltoner 4 gånger på raken. Det är inte helt lätt!

13. RUMÄNIEN – ROXEN – Amnesia

Daniel: Vad ska man säga? Rörig staging, något falskt i rösten, oklar vision..skulle jag säga om den första repetitionen. Den andra kändes bättre. Scenrök som smälter ihop med LED-skärmarna, dansare som representerar inre tankar/mardrömmar och passion i rösten. Rösten är inte på topp men hon kan också hålla igen. Bättre det än att det spricker under semifinalen. Kunde vara bättre men bra gjort oavsett.

Peter:

från Alcohol till Amnesia…. Rumäniens låttitlar fångar uppmärksamhet, det går inte att förneka. Rumänien har dock haft en och annan udda scenshow på senare år vilket i vissa fall fällt hyfsat bra låtar. Tyvärr vid första anblick verkar det som de gör om detta misstag. Roxen ser ut som någon som tiden och livet har behandlat illa. Såg bara en genomgång, men skulle gissa att hon och dansarna går barfota under sina stora lediga scenkläder.

Koreografin kräver mycket. Det är mycket ”gå-dans” vilket troligen gjorde att Roxens fokus låg där och inte på sången. Den genomgång jag såg sjöng hon falskt mer eller mindre rakt igenom.

Jag får ett rörigt helhetsintryck. Mycket rök och blåa virvlar ena stunden, sedan bild av fabrik eller kontorslokal i nästa.  Någon i chatten gjorde en jämförelse med ”Statements”, som också upplevdes av många som att försöka klämma in alltför mycket.

14. AZERBAJZDZJAN – Efendi – Mata Hari

Peter: Medan en del har svikit våra förhoppningar, levererar Efendi denna uppdaterad version av förra årets ”Cleopatra” som om hon inte gjort nåt annat i sitt liv. Detta land är duktigt på att göra slagkraftiga produktioner för sina Eurovision låtar. Eller rättare sagt, de är duktiga på att hitta folk från andra länder som gärna producerar åt dem.

Numret innehåller precis alla de ingredienser man förväntar sig, även om det finns kitschiga inslag : 8-armade dans, lättklädda damer, orientalisk posering, asiatiska skärmar, stor guld klot och – givetvis från the land of fire – digital eld. En och annan symbol har vi sett i tidigare azeriska uppsättningar, det gula klotet, som mot slutet lyfter och sprakar som något magiskt från astrologernas värld, och det stora ögat som finns i slutbilden.

En osminkad Efendi sjunger klockrent. För mig en av semins höjdpunkter så långt.

Daniel: Hm. Årets största besvikelse hittills. Visserligen sjunger Efendi bättre än jag trodde, men där tar det slut. Hon och hennes dansare rör sig inte jättemycket, LED-skärmarna visar bara lite mönster av olika slag och uppenbar digital eld. Ingen pyro. Kameravinklarna är också väldigt oklara. De känns valda för ett Eurovision med publik, då man väljer stora, breda bilder flera gånger under låten. Då Eurovision saknar publik på golvnivån känns det valet klantigt och det får bara Efendi och hennes dansare att kännas ensamma på den stora scenen. Här behöver Azerbajdzjan jobba hårt.

15: UKRAINA – Go_A – Shum

Daniel: Wow! Ukraina återvänder till tävlingen med nog årets största chock. Framträdandet var otroligt snyggt, modernt och lyfte verkligen låten – som jag innan inte har tyckt särskilt mycket om. Det känns också lite Tjernobyl-igt så som låten ska kännas och det märks att Ukraina lagt mycket kärlek i det här framträdandet. Att den sjungs bra är en fin bonus. Pluspoäng till Go_A idag!

Peter:

Ukraina är ett annat land som oftast tar med spännande bidrag som belönas med framskjutna placeringar. I år är det Go_As tur att charma oss med instrument som tillhör den traditionella ukrainska folkmusiken. Kateryna Pavlenko använder en sångteknik som översatt betyder vit röst.

Texten kan te sig som nonsens (mycket upprepning av att så hampa) men jag är tacksam för bidrag som visar upp för en bred TV-publik unika särdrag från en annan kultur.

Det händer mycket på scen och på LED-skärmen som skiftar färg och mönster. De övriga bandmedlemmar har en hel del för sig som man knappt hinner registrera. Detta fångas under en sekvens av en snygg diagonalt 3-delad skärm med Kateryna i mitten. Dessa inslag är inte ett dugg störande.

Grundfärgen på scenen är vit, som för tankarna till de vintriga bilderna i videon. Katerynas scenkostym med gröna detaljer bryter mot detta. Det är mycket fokus på henne – hon sätter kamerorna direkt och håller blicken medan tempot ökar. Bravo Ukraina!

16. MALTA – Je me casse – Destiny

Peter: Kul att se Destiny i scenkläder men utan smink. Chockrosa för henne och de 4 andra tjejer på scen. Vad handlar detta bidrag om egentligen? Netta  visade vägen, nu plockar Destiny upp taktpinnen. Budskapet hade haft större poäng med killar på scen istället, som hon dissar.

Hyfsat bra bildproduktion men räcker det för att lyfta låten så pass till högsta plats på podiet? Jag tvivlar. Vi har sett delade skärmar till god effekt tidigare idag. Här används dessa såväl horisontellt som vertikalt. Färgsättning går i pastellfärger, rosa gult dominerar.

Destiny lyckas för det mesta kombinera sång med dans men har problem när hon ska gå ned för en kort trappa, och sista tonen sitter inte riktigt. Inte illa för en första genomgång, men det finns detaljer att jobba på.

Daniel: Från superframträdandet och Ukraina till.. ja, det här. Malta verkar inte riktigt ha plockat upp det där med att bara ha starka färger på skärmarna och tro att det funkar inte gör det. Det ser i princip exakt ut som framträdandet för ”Friend of a friend” från 2019, tillsammans med att man klipper i samma stil. Framträdandet är ganska intetsägande. Visst sjunger hon bra men har svårt att se hennes röst vinna kristallmikrofonen. Nja, Malta, här finns mycket att göra!