Här kommer en första rapport från repetitionerna i Hartwall arena från klubbens utsända i Helsingfors.
Idag har de första länderna i semifinalen börjat repetera i Hartwall arena. Det första som slår en när man kommer in i arenan är hur liten scenen ser ut. Så brukar det i och för sig ofta vara när man är på Eurovision och andra stora evenemang, men det känns speciellt påtagligt just i år faktiskt. Men detta intryck försvinner väldigt snabbt när länderna väl börjar repetera och man får se ljussättningen ser ut. Den är helt fantastisk! Själva scengolvet är litet, men sedan finns det ett stor genomskinligt projeceringsnät bakom hela scenen, vilket ger väldigt snygga effekter. Samma ide har ju använts mycket under senare år för att ge varje framträdande sin individuella prägel. Från mitten av scenen finns även en catwalk som går ut några meter i publiken, denna kommer dock inte att användas I något av artistframträdandena, utan enbart av programledarna och under pausnumret.
Först ut på scenen i morse var Bulgarien. På förhand var det svårt att veta hur ett udda bidrag som detta skulle göra sig live, men det uppfyller faktiskt förväntningarna. Elitsa och Stoyan gjorde ett starkt framträdande. Enkelt och stilrent, inte så mycket koreografi och rörelse. Flera av de jornalister och fans som befann sig i salongen var i likhet med oss positivt överraskade av Bulgariens framträdande.
Nästa band att repa var Israels Teapacks. Detta är ju en minst sagt udda låt, och framträdandet är ungefär lika galet och rörigt som man kunnat förvänta sig på förhand. Bandets sångare, som ser ut att vara bara runt 150 cm lång, är årets “Duracell-kanin” och han hoppar och skuttar runt på scenen under hela låten. Bakom bandet projiceras skyskrapor I blått och en jordglob. Ett framträdande som inte avviker alltför mycket mot det som de gjorde i den israeliska finalen, och som vi kunde se I Israels inför-video. Svårt att saga något om denna låts chanser, men det är inte alls omöjligt att detta kan bli “årets Litauen”. Det som detta bidrag kan ha lite emot sig är att det är så “rörigt”, I vissa instrumentalpartier när låten byter takt så flänger bandet bara runt på scenen…
Evridiki från Cypern är säkerheten själv, hon går in på scenen och river av sin Comme ci comme sa till stort jubel från den samlade publiken. Själva scenografin är enkel, bakgruden går I svartvitt repektive rött. Enkel är även koreografi och framförande, Evridiki kör med sitt mikrofonstativ ungefär på samma sett som i införvideon.
Sista artist ut under dagens förmiddagspass var en av årets stora favoriter, Vitrysslands Koldun. Då det pratats en del på förhand om hans (o)förmåga att sjunga live så var detta förstås extra intressant. Och det ska i ärlighetens namn sagas att vi var nära att sätta hjärtat I halsgropen när han gjorde sin första genomsjungning, och det skar sig rejält i den första höjningen. Under de följande gångerna han sjöng ingenom låten gick det åt rätt håll, men det lät fortfarande inte så bra som man med hänsyn till favoritskapet hoppats att det skulle göra. Numret är enkelt med snyggt, dekoren består av 2 vita dörrar som går isär när Koldun gör entre, och dessa används sen av dansarna för att klättra på. Framträdandet kändes också något stelt, korgeografin fantasilös och Koldun visade vissa spår av nervositet…
Men detta är förstås bara första repdagen och mycket kan hända… Vi återkommer med mer rapporter senare under dagen!
/Maria & Patrik
Maria Niklasson, Ordförande
