Georgiens Sofia tyckte att kvällen var ”amazing”. ”Först var jag nervös men sen slappnade jag av och försökte göra mitt bästa. Och det räckte, säger Sofia. ”jag känner att det är väldigt viktigt att leva upp till mitt lands förväntningar och jag är så glad att kunna glädja dem, avslutade hon,
Ukrainska Alyosoa hade väldigt svår med engelskan så där blev det inte mycket mera sagt än att hon älskar alla som röstat samt att numret hon
drog, 17, är hennes turnummer då det var den dagen, 17 maj, som hon fick åka hit till Oslo.
Turkiets maNga var smått lyriska och gitarristen menade att detta var det största han upplevt i sion karriär, trots att de haft mycket framgångar tidigare med bandet i form av ”music awards”, etc.
Någon efterfest blir det inte för maNga, de ska hem och sova och längtar efter det. ”Vi ska upp tidigt imorgon och finalrepa så det blir inget Euroclub ikväll”, sa de.
De sa sig vilja ha numret som Georgien drog, så de var jättenöjda med att dra numret efteråt, 14.
Harel från Israel var märkbart tagen av situationen. Han beskrev att han var omskakad och väldigt rörd. ”Det är fantastiskt at min historia kunde beröra så många hjärtan, sa han.
”Jag tror på det goda och nu känner vi att Jerusalem är redo för det här om vi skulle lyckas vinna”. Här blir Harel avbruten av ett gäng israeliska fans som ropar ”Tel aviv” varvid Harel ändrar sig och säger samma sak ingen med Tel aviv som adress. ”Det spelar ingen roll vem som röstar, alla röster är lika värdefulla för mig, säger han när han får frågan om vilka länder han helst hade velat vinna röster i. Han blir oerhört glad och ropar högt när han lyckas dra ett av de allra sista numren, 24.
Niam Kavanaugh är åter igen i en ESC-final. Hon började med att tacka produktionen för ett gott jobb. på frågan om vilket ögonblick som var
det bästa, 1993 när hon vann eller nu, svarar hon tveklöst ”Det är nu. Jag brinner så för att få sjunga och jag längtar så efter att få stå där på scenen igen”. säger Niam.
Cyperns Jon kommer från Wales. Han är väldigt uppsluppen och glad och skämtar och pratar oavbrutet. Han är väldigt nöjd över att det verkar som att folk börjat få upp ögonen för den akustiska musiken i och med hans eget och även belgiske Tom Dice avancemang till finalen.
Azerbadjzanska Safura hade även hon bekymmer med engelskan så där fick jag inte mycket att notera. Hon satt mest och tackade sin mor.
Paula och Ovi från Rumänien kände tillfredsställelse över att få dela sin relation genom att symboliskt spela på en sammanflätad dubbelflygel. De utlovar än mer fyrverkerier till finalframträdandet.
Armenska Eva Rivas tackade NRk för en god produktion. Vidare gratulerade hon alla finalister och uppmande samtidigt dem till att känna att de är vinnare, hur det än går på lördag. Ett fan gav henne en tröja med aprikoser på som hon genast satte på sig. Samme man hade tidigare i veckan gett henne sin hemlagade aprikosmarmelad vilket hon passade på att tacka för. Märkliga saker händer här..
Danmark var sist ut att få frågor på presskonferensen. De kände sig taggade av att det nu efter alla repetitioner var på riktigt. ”Vi hade fjärilar i magen”, berättade en glad och lättad Christina. Sina chanser i finalen vill de inte säga något om och hänvisar till att startfältet är starkt.
Där avslutades presskonferensen som var än mer välbesökt än den i tisdags. Rumänerna märktes mest och gick runt med stora fanor och jublade. Israliterna var också mångtaliga och hördes och syntes i mängden.
Imorgon börjar vi om på nytt med de första finalrepen. Vi livebloggar i vanlig ordning och ska försöka ge oss på lite gissningar när vi för första gången får se finalen som helhet.
,
