Det är måndag och Eurovision-veckan har börjat på allvar! Artisterna har fotats och intervjuats längs röda mattan på väg in i Rådhuset, fansen har fått möjligheten att fotas med sina favoriter från årets tävling och Melodifestivalklubbens utsända är på plats. Bloggen är igång och hemsidan kommer uppdateras med inlägg, krönikor och åsikter. Nu saknas egentligen bara att repetitionerna på allvar ska börja så vi även kan få se vad programledarna går för.
De första intrycken kan sammanfattas med följande ord: långa avstånd, stor scen och fantastiska artister.
Det har varit en upplevelse att ta sig ut till arenan och presscentret med buss de här första dagarna. Oklara busstider- och hållplatser- gjorde resorna till en överraskande upplevelse. B&W Hallerne ligger en bit ut på Eurovision Island. Till det positiva ska sägas att den trevliga chauffören körde oss till Euro Club, trots att det inte ingick i hennes uppgifter, efter gårdagens arbete i presscentret. Positiv överraskning!
Att scenen är stor har kanske inte undgått någon. Men arenan, som inte ser så märkvärdig ut från utsidan, är mycket häftig innanför det grå skalet. Årets symbol är en diamant och nog är det så att även scenen kan formas som en diamant. Jag var lite rädd att artisterna skulle drunkna i den enorma scenen, men det verkar som om det kommer att bli mycket effektfulla framträdanden. Positiv överraskning!
Första gångerna jag lyssnade på årets låtar var jag ganska tveksam till många av dem. Ett tag kände jag att Sanna (obs inte Sanne som det står i det officiella programmet) skulle ta hem hela tjottaballongen utan konkurrens. Men ju mer jag lyssnat på låtarna desto mer tveksam blir jag till en ny svensk seger. De flesta artisterna gör nämligen lysande framträdanden! Tidigare i vår var jag på London Eurovision Party och fick där se och höra vilken oerhört stark röst Conchita Wurst har, hur Sebalter omfamnar hela publiken med sin blick och hur skicklig Ruth Lorentzo är på att sjunga, oavsett om hon framför Vincero eller Dancing in the rain. När jag igår besökte Eurovision village visade Sebalter ännu en gång sin sceniska förmåga och på kvällen golvade Hesri mig med sin röst. Att Twin Twin från Frankrike skulle göra ett fartfyllt framträdande är ingen överraskning, men låten blir bara bättre och bättre live! De flesta låtarna växer när man hör dem live. Positiv överraskning!
Om nu inte Sanna vinner, vem vinner då?
Att redan nu förutse vinnaren är svårt, men får man tro gissningen i presscentret ligger Ungern, Sverige, Armenien, Ukraina och Azerbaijan bra till i semifinal 1. I andra semifinalen består top fem av Israel, Grekland, Norge, Rumänien och Österrike. Dessutom tillkommer ju the big five och Danmark. De år då vinnaren varit solklar från början (2009,2012,2013) har egentligen inte varit så roliga Eurovision-år tycker jag. Det är ju mycket av Eurovision-känslan som ligger i att man får gissa, tycka och hoppas när det gäller det segrande bidraget. I år har det visat sig att segraren inte är lika uppenbar och att det verkligen finns utrymme för att gissa, tycka och hoppas, vilket är en mycket positiv överraskning!
Personliga favoriter har vi alla och de må vara olika. Men en sak har vi gemensamt: Nu börjar vår Eurovision-vecka. Nu kör vi!
Thomas Arvidsson, Reporter
