Spanska Nash imponerar, Finska Hanna exploderar och irländska Dervish faller platt. Det är de bestående intrycken från måndagens inledande repetitioner av finallåtarna. Hanna Pakarinen gick knappast på 100%, ändå känns hon som en orkan som få kan motstå när hon kommer igång.
Spanska Nash har slipat rejält på sin koreografi till ”I love you mi vida” och samspelet dem emellan på scen fungerade mycket bra under måndagens första repetitioner. Iklädda vita T-shirts med texten ”Spain” på bröstet intog de scenen på Hartwall arena i ett sprakande nummer. De två stora pukorna vid scenens bakre del tillsammans med de fyra dansanta grabbarna, gav ett symmetriskt intryck och sången, som lät minst sagt sådär under den spanska finalen, lät klart bättre nu. Det känns som att Spanien får ut det mesta som går av sitt bidrag. Det kan man inte säga om Irland….
Jag vet inte om Dervish själv gillar sin egen låt. Så såg det i alla fall ut på scenen. Hon gav ett extremt ointresserad, lojt och uttråkat intryck. Iförd en lång klänning i grön-gul nyans gick hon runt på scenen tillsammans med hennes fem musikanter som på alla sätt försökte förmedla den genuina, varma känsla som irländs folkmusik ofta förmedlar. Men det hela såg mest ut som Snövit och de sju dvärgarna (eller i det här fallet fem), med en ytterst ointresserad snövit. Inte heller YLEs ljussättning av bidragen, som mestdels är fullständigt briljant, kändes klockren i Irlands fall. De irländska ”festfolket” hade ett eldfärgat spindelnät som bakgrund och det fick inte heller bidraget att lyfta. Nej, inte ens sången var riktigt bra. Det enda positiva för Irland är väl egentligen att det inte kan bli så mycket sämre på nästa repetition imogon. Snövit och de fem dvärgarna har mycket att slipa på.
Det har säkert Hanna Pakarinen också, men det hon visade upp hittills var mer än lovande. Hon rörde sig knappt på scen under låten, men ändå förmedlar hon så mycket känsla som känns väldigt genuin och äkta och som samspelar perfekt med låtens budskap. Där står hon som en svartklädd, frustrerad, ensam krigare som helst av allt vill bli lämnad ifred. Röken, eldarna, vindmaskinen, allt samspelar på ett fantastiskt sätt. Och då tror jag ändå att Hanna kan ge betydligt mer än de hon visade nu. YLE testade flera olika ljussättningar som bakgrunder. Bakgrunder som bland annat gestaltade ett nattlandskap med kala träd färgat i rött och blått. Vilken bakgrund de än väljer så kommer det att bli effektfullt.
Vi hade inte möjlighet att se Bosnien-Hercegovina repetera idag, men återkommer imorgon med rapporter om deras repetition.
Mikael Olofsson, Pressansvarig
