I år deltar Nederländerna för 50:e gången i Eurovision Song Contest och vad passar då bättre än att bjuda in till en gala-konsert. Det var en imponerande skara artister som tackat ja och det blev samtidigt en föraning om vad som komma skall i Moskva. 21 av årets artister uppträdde i Marcati arenan i Amsterdam under kvällen. Värdar var ”The Dutch Divas” Marga Bult (”Rechtop In Den Wind” 1987) och Maggie Mc Neal (”I See A Star” 1974 och ”Amsterdam” 1980).
Under dagen anordnades presskonferens och sightseeing för artister och press. Evenemanget hade lockat många utländska besökare och journalister. Jag fick möjlighet att intervjua ett flertal och kan konstatera att det råder stor förväntan inför årets ESC. Här kommer ett axplock.
The Toppers, årets holländska bidrag, var våra ciceroner under dagen och gjorde ett par framträdanden.
Gordon, René och Jeroen är omåttligt populära i Holland. Trion har under sina 5 år uppträtt för ca 900 000 fans och blev erbjudandna av Holländska TV:n att delta i Moskva. Folket fick sedan rösta fram vilken låt de skulle framföra. Det blev ”Shine” som är skriven av Gordon. I Moskva så hoppas de att alla artister får jättekul och att det blir ett ”sporty event”. Några av deras egna favoriter är bl.a. Storbritannien, Ryssland, Sverige. De skickade också en hälsning att de gärna skulle vilja delta i Melodifestivalen som special guests.
Brinck från Danmark tillsammans med Islands Johanna stod för de Nordiska inslagen. 17-åriga Johanna var helt fascinerad över det mottagande som mötte henne och hon berättade att hennes ballad ”Is It True” kommer att framföras på ett stilrent sätt och med sången i fokus. Hon har sjungit sedan liten flicka och har redan hunnit ge ut 4 album. Hon är en naturbegåvning med sin fantastiska röst och hon fick ett enormt gensvar från publiken efter kvällens framträdande. Helt klart är att Island står för en av årets starkaste ballader.
Niels Brincks ”Believe” har ju delvis skrivits av Ronan Keating (f.d Boyzone) men Brinck tycker att låten representera honom och hans stil. Tillsvidare har inte han och Keating lyckats träffas men förhoppningen är att de ses i Moskva. Brinck är helt fokuserad på sin musik och sin publik och känner sig lite som en udda fågel i ESC-cirkusen. Han har inte mycket till övers för fyrverkerier och showande även om han medgav att vissa danssteg håller på att tränas in av honom och hans band. Han är öppen för all typ av musik och gillar Malenas låt. Han tycker att Norge har gjort ett smart drag – ung, söt kille med Vitrysk bakgrund och en catczy låt med Eurovision touch. Fick inte riktigt klart för mig vad han egentligen tyckte om ”Fairytale”.
Kvällens övriga uppträdande var skiftande nivån. Här kommer några personliga reflektioner.
Positivt var att endast ett fåtal sjöng playback. En av dem var Albaniens unga Kejsi Tola. En bra låt men kommer hennes röst att hålla?
Ukraina har en ytterst spektakulär show med fyra välsvarade manliga dansare som visar mer än de döljer och det hela är på gränsen till vad man vill se i ESC-sammanhang. Helt klart är att Svetlana Loboda blir farlig i Moskva.
Bosnien-Hercegovina är en personlig favorit och ännu mera nu sedan jag hört gruppen Regina. Suggestivt och bra sånginsatser.
Malta är med för tredje gången och Chiara var en av kvällens favoriter. Rösten från 2005 är kvar men ”What If We” känns ändå blek jämfört med ”Angel”.
Spanien var en annan favorit och helt klart är detta ett av de starkaste bidragen i Moskva. Kul att det kommer från just Spanien. Soraya har bra röst, scennärvaro och intensitet. Det finns dock en viss Paparizou-varning både i framträdandet.
Storbritanniens Jade gör ett gott jobb, men dessvärre känns sången fortfarande förutsägbar och tråkig.
Irlands tjej-grupp var en positiv överraskning. Bra ös och Sinéad Mulvey kan sjunga.
Slovakien blev något bättre live, men är det är risk för skrikig falsksång.
Moldaviens Nelly Ciobanu och henne zigenar-inspirerade tempofyllda låt fick häftiga applåder. Kan eventuellt räcka till finalplats.
I Sloveniens ”Love Symphony” ville stråkkvartetten Quartissimo spela på riktigt men tyvärr så måste de köra playback i Moskva. Oavsett så är killarna klassiskt skolade och Martina hade en helt okey röst. Tveksamt om det kommer att placera sig.
Litauens Sasha Son var en av få som sjöng på eget modersmål. Låten har inget fel men gör inte större intryck trots live-framträdande.
Armeniens bidrag skulle kunna kallas balkansk etno-techno. Det är rytmiskt, intensivt med kraftig sång som gränsar till strupsång. Vet ännu inte riktigt vad jag tycker.
Polen har en vacker ballad men Lidia Kopania har tuff konkurrens från Malta, Island och Storbritannien.
Sist men inte minst så fick jag sent efter midnatt en pratstund med en av värdarna Maggie MacNeal. I nästa år har hon och Marga uppträtt tillsammans i 10 år som The Dutch Divas och vi fick ett smakprov på deras show under kvällen. Själv var hon glad att flertalet av årets artister har bra sånger och att det inte bara är show, bröst och unga tjejer i korta kjolar. Hon tycker att det är en stor skillnad mellan dagens ESC och när hon själv deltog. Fördelen är att man inte behöver sjunga på sitt eget språk, eftersom små språk ofta har en nackdel. Däremot gillar hon inte telefonröstningen och är glad att juryn delvis är tillbaka i år. Och hon saknar orkestern. Mouth and MacNeal blev ju trea när ABBA vann 1974. Ett av hennes bestående minne är Agnetha som efter tävlingen gråter mot Maggies axel och tycker synd om henne som inte fick vinna. I nästa år blir Maggie 60 och hon har ett halvfärdigt soloalbum som eventuellt ska komma ut. På frågan hur det kommer sig att hon ser så fräsch ut, så svarar hon att det är musiken som håller henne ung samt avsaknad av fysisk träning och att hon röker och dricker. Ett sunt leverne behöver inte vara den enda metoden som fungerar.
PS! Nederländerna har varit med i ESC sedan starten 1956 men deltog inte 1991, 1995 och 2002. Därav 50 års jubileet i år.
Lilian Brunell
Lilian Brunell, Reporter
