Sean Banan ger henne pussar sedan deltävlingen i Göteborg. Av de andra får hon kramar.
– De håller om mig, säger Louise Hoffsten.
Under finalveckan är Louise Hoffsten omhuldad av de andra i startfältet. Hon har inte riktigt hunnit tänka ut hur hon ska fylla tomrummet efter dem när finalen är över. Kanske får hon gå till sin melodifestival-terapeut och gråta säger hon till oss reportrar som köar kring hennes bord i greenroom med ett skratt.
– Jag är i himlen. Jag är i ett harem och njuter av den här veckan.
Tiden mellan deltävlingen i Göteborg och finalveckan i Friends Arena i Stockholm har varit lugn för Louise Hoffsten.
– Jag har vilat mycket och varit med min familj, gett dem all tid.
Nu vill hon fortsätta vila sig i form inför lördagskvällen.
Louise berättar för mig att hon inte har någon aning om hur det kommer gå på lördag. Inga förhoppningar utan hon vill bara göra ett bra jobb.
– Det spelar mig inte någon roll hur det går utan huvudsaken är att jag är här nu och ska sjunga på lördag. Få vara bland massa sköna människor.
Louise Hoffsten tror att det är ren slump att det blivit så att hon är ensam kvinna i startfältet.
– Det här är Melodifestivalen, det handlar om svenska folket som röstat på låtar som de tycker ska gå vidare.
När jag frågar henne om hennes konkurrenter och om personliga favoriter svarar hon skrattande:
– Jag tänker fortfarande på mina killar. Det är väldigt många duktiga människor som är med. Sedan är det många som inte är med som är väldigt duktiga. Vi får inte glömma dem.
Tidigare har Louise rynkat på näsan åt Melodifestivalen men det gör hon inte längre. Nu är hon en av finalisterna och väldigt glad över att få den här erfarenheten.
– Nu får jag ta del av det här och det är jättekul.
Åsa Eriksson, Reporter
