Bidrag nr 7: Benjamin Ingrosso – Dance you off
Under gårdagens genomlyssning av studioversionen av denna låt var vi i reporterteamet inte helt övertygade av den. Det var innan vi såg numret. Det golvade oss. REJÄLT.
En ensam Benjamin har bytt ut fjolårets folieboll till en ljusrörs-ramp där han på allvar briljerar med både sång och dans. Ljusrampen skiftar färg i takt med musiken i kulörerna rött, vitt och blått. Det här är utan tvekan dagens snyggaste nummer!
Bidrag nr 6: Kamferdrops – Solen lever kvar hos dig
Tänk dig att du drömmer om en rosa skog. Tänk dig att du leker kurragömma med fem upplagor av dig själv i den rosa skogen. Föreställ dig sedan att det kommer en lila saxofonist som kommer fram i drömmen och drar lite sköna riff samtidigt som du breakdansar lite halvdant. Sedan ackompanjeras saxofonisten av en lika lila Tobbe Trollkarl som först delar dig i två delar och sen trollar bort dig helt. Men var inte rädd, du kommer ju tillbaka tillsammans med de övriga fyra upplagorna av dig själv till sist. Frågan är bara: Vem är vem?
Ungefär så ser en vanlig dag på jobbet ut för Kamferdrops här i Karlstad…
Bidrag nr 5: Kikki Danielsson – Osby-Tennessee
Ett helt countryband tar plats på scenen som står uppställt på olika etager av trälådor. På LED-skärmarna lyser pastellfärgade neonskyltar med texten ”Tennessee”. Det enda som saknas är höet och ladan för den äkta Nashville-känslan. Numret är lika stillsamt som sången men det inger ändå en behaglig känsla av ”feelgood”. Bandmedlemmarna, där bland andra Idde Schultz och bidragets ena upphovsman Sulo Karlsson återfinns, har ”schlagrifierats” så gott det går med glitter på både klänningar och cowboyhattarna.
Kameravinklarna känns dock lite konstiga, Kikki filmas bakifrån när sången inleds och hela första versen hinner nästan avverkas innan hennes ansikte syns helt i bild. Med tanke på att låten är hennes biografi på tre minuter så känns det inte som om filningen gör henne riktigt rättvisa. Vi hoppas att det förbättras innan TV-sändningen.
Låten känns som ett värdigt bidrag för någon som dubbeljubilerar i tävling: 40 år sedan första gången hon tävlade (Miss Decibel, 1978) och för tionde gången gillt!
Bidrag nr 4: Edward Blom – Livet på en pinne
Ja, vart ska jag börja?
Edward inleder ganska stillsamt men svagt, han känns osäker i sången. När själva numret sedan drar igång rejält så sker någon slags ketchupeffekt och ALLT du kan tänka dig som du kan stoppa i munnen har fått dansfötter. Druvklasar, jordgubbstårta, en smältande ost och den omtalade hummern. Jag drar genast paralleller till mellanakten i Eurovision 2013 när champagneborden skrider över scenen. I samband med att Edward sjunger ordet ”gästabud” i den inledande versen, så spricker han upp i ett igenkännandets leende och sång samt scennärvaro förändras avsevärt! Från en lite svajig insats till en passionerad och fartfylld entertainer. Det känns lite som om Willy Wonka från ”Kalle och chokladfabriken” klivit in för att presentera all världens läckerheter under tre minuter.
Frågan kvarstår om denna Karl Gerhardianska musikal-gourmanddänga klarar sig till final?
Bidrag nr 3: Renaida – All the feels
Temat är orange, orange och orange. Med en touch av brandgula hårförlängningar i Renaidas fläta. Numret inleds med en ensam Renaida som tar en promenad från scenens framkant och upp på själva huvudscenen. Där stormar sex dansare in och gör henne sällskap på en pyramidformad ljustrappa. Koreografin på trappan är snygg men lite ”ruff”, nästan som om dansarna ska föreställa gängmedlemmar. (Massageterapeuten i mig är dock överväldigad av rörligheten i bröstryggen på samtliga dansare!)
Låten är energisk, men låter som sagt väldigt likt mycket annat som spelas på radio idag. Renaidas charm går dock rakt genom kameran!
Bidrag nr 2: John Lundvik – My turn
Avskalat nummer som börjar med John sittandes vid ett piano, ensamt upplyst av en lampa på en i övrigt nedsläckt scen. Efter första refrängen ställer sig John upp framför en cirkulerande strålkastare som sedan övergår i en allé av ljusströmmar som för tankarna till Sanna Nielsens nummer till ”Undo” i Köpenhamn 2014. Ljusen faller sedan snyggt ner som i en tunnel av John Lundvik som i ett stilla tempo rör sig fram mot scenkanten, allt detta ikapp med att låten successivt byggs upp. Live-framträdandet är långt bättre än studioversionen. Mycket pampigt! Ståpäls och Eurovisionkänsla Deluxe! John Lundviks låt och glittrande ögon är ingen nackdel, men kan det stå emot det otursförföljda startnumret 2?
Bidrag nr 1: Sigrid Bernson – Patrick Swayze
Medryckande från första sekund!
De blixtformade LED-skärmarna på årets festivalscen lyser upp i ett starkt grönt sken. Sigrid uppenbarar sig med glittermikrofonen i högsta hugg och partyhumöret på topp. Ett nummer fyllt av energi, glädje, dans och färg. Sigrid med sin dansensemble verkar både ha roligt på scen och vara otroligt synkade.
I bråkdelen av en sekund under sticket får vi som publik intrycket av att Sigrid plockar upp en främling på scenen. Men räds icke: det är mannen som gör Swayze-lyftet sist i numret!
