Vi är på plats, veckans reportrar för klubben; Alexander Borodin och Dennis Fixman, i Tegera arena i Leksand för att följa dagens rep – de första för den tredje deltävlingen. Det nya schemat gör att repen inte kommer igång förrän 13.45. Vi beskriver och fotograferar varje bidrag och försöker förmedla känslan. Först ut är The Lovers of Valdaroo.
1. The Lovers Of Valdaro – Somebody Wants
Killarna och dansarna står då på ett gigantiskt vitt podium med ramper och nivåskillnader. Syntkillen står längst bak och stuffar i takt med musiken bakom sin synth. Sångaren gör enkla moves längst fram på podiet. Fyra av husdansarna fyller ut akten genom koreografi som mest bygger på arm och handrörelser och stående på plats med enklare kroppsrörelser. Med jämna mellanrum byter de positioner och rör sig på ramperna mellan de olika nivåerna på podiumet. Det hela slutar i en fin slutpose. Men så mycket mer än så händer då inte i bidraget. Det är måhända lika enformigt att titta på efter en minut såsom själva låten är att lyssna på – på detta sätt passar utförandet som hand i handske med själva låten. Alltså, man kan tro att det är Martin Rolinski från BWO! Om jag inte vetat om vad det var jag tittade å så skulle jag ha trott att det här var en ny Martin Rollinski låt! Lite knasigt och skoj är det! Det ser i alla fall snyggt ut och låter bra. På andra repet så sjunger han bra och gruppen ser säkra ut på scen. Det är en modern danslåt med 80-tals influenser – men saknar tillräckligt med variation förutom i den dramatiska inledningen och den sista höjningen som kommer alldeles för nära slutet på låten. Det är för tjatigt för att låten ska bli tillräcklig intressant. Den här typen av musik verkar ha svårt att slå i festivalen. Så det kan bli tufft för grabbarna på lördag. Men det är jättekul att lyssna och stuffa till på dansgolv.
2. Dolly Style – Habibi
Arash i möte med My Little Pony är väl den enklaste beskrivningen av det här bidraget. Det är rosa, blått och lila. Scenens sidoskärm har en lekfull datanimering med Dolly Style genom hela låten – tänk My Little Pony/Manga, som gör att de blir dubblerade på scen och på TV. De kan växla mellan sina ”riktiga” och animerade alter egon. Så att ingen till slut vet vad som är på riktigt, animerat eller fejk i hela denna fiktiva, av rosa drömmar gjorda sagovärld. Öppningssekvensen ger sken av Dolly Style kommer upp ur golvet – men det är den animerade sekvensen. På scenen så har de dubbla uppsättningar av sina mikrofoner – så att de kan stå både i mitten på scenen och till höger. Dolly Style shakar och har även här koreografi som bygger på yviga rörelser med armarna. Det ska vara lätt och enkelt för alla att vara med på noterna och shaka loss lite i arenan eller framför TV:n. I det andra repet kör man på med rök och lite härlig pyro som sätter sprätt på barnkalaset. En av årets stora familjefestbidrag i årets MF. En härlig dröm för vilken fyraåring som helst att få besök av Dolly Style på födelsedagen och få shaka loss till Habibi, ni vet arabiskans ord för ”vän”!. Vem vill inte dricka jordgubbsaft och äta godis med hörliga tjejerna i Dolly Style?
3. Martin Stenmarck – Låt skiten brinna
Här hade man ju då väntat sig lite mer dramatik på scen när hela låten är det. Nu jobbar Martin ensam på scen med yviga rörelser över stora delar av scengolvet. Inledningsvis är det animerat vatten på sidoskärmen som sedan blir mer glödande. Men var är elden? Strålkastarna rör sig dramtiskt i olika riktningar och mönster i den runda ringen i scenens fond och. På golvet finns en del av numret en effekt med att LED-lampor tänds upp som följer Martins rörelseschema, det blir effektfullt på TV. I övrigt så bygger det här på Martins proffsiga framförande både med sång och scenvana och så förstås den dramatiska låten i sig. Den lite kalla och hårda känslan i bidraget från gårdagens uppspelning förstärks i utförandet på scen. Kanske är det så att man skulle önska sig att det kom fram lite mer ”värme”. Låten handlar ju trots allt om eld. Det känns lite distanserat för publik i arenan och på TV. Jämför det med Dolly Styles varma och kärleksfulla möte med publiken.
4. Lina Hedlund – Victorious
Lina står ensam på en plattform med en brant trappa ner under den första halvan av låten – innan hon börjar gå ner på denna. Bara att se Lina gå ner för trappan gör en nervös- minst en gång snubblade hon till på repet. När man blir äldre och särskilt denna vinter med hala trappor är det extra läskigt. I bidraget är Linas scenkläder en viktig del då det är med den långa klänningen jobbar extra mycket i sitt scenspråk och koreografin för att skapa extra känsla och dramatik till bidraget när hon slänger sig runt å la värsta Arija Saijonmaa på scenen. Det är en intensiv ljussättning i detta bidragi många bidrag i år man jobbar mycket med de stor strålkastarna på de runda ljusriggarna i scenens fond för att skapa ljuseffekter i årets festival. Mot slutet, i samband med de sista tonartshöjningarna ackompanjeras hon av dansarna och så kopplas till slut vindmaskinen på, så klart! Och sen pang, ett jättehäftigt pyro med ett glödande vattenfall över hela härligheten. De dramatiska skiftningarna och höjningarna i låten förstärks på detta sätt på scen. Låten är post-Alcazar lite mer hård och tuff än deras glad disco-schlager. Det här blir en av årets stora favoriter för alla fansen!
7. Jon Henrik Fjällgren – Norrsken
Ordningen har kastats om under repen – så nu är det Jon Henriks tur att följa efter Lina.
Det hela inleds med att Jon Henrik står tätt intill scenens högra skärm och sjunger. Efter första tonartshöjningen går han fram till mitten på scen. Därefter kommer dansarna in som alla är klädda i vitt. Ungefär som några snöväsen från fjället. Jon-Henriks kör kommer därefter in på scen och intar hans ursprungsposition på scen vid skärmen. Det är en klassisk MF & ESC uppsättning som man sällan ser numera – möjligen till ESC-bidrag från balkan. Dansarna försvinner ut – för att komma in igen lagom till den sista tonartshöjningen. På skärmen visas växlande bilder på rymd och fjäll. En ren glimmrar förbi vid ett tillfälle. Mot slutet bryter det ut ett praktfullt ”Norrsken”. Det är både enkelt och avancerat. Det faktum att Jon Henrik mestadels sjunger och bara jojkar lite i låten är nytt! Nästa stora grej är att John-Henrik sedan dansar själv i detta bidrag är ännu större! På sista repet får vi pyro – snörökt dimma och så lite eld som får brinna hela tiden under bidraget, detta blir pricken över i:et på Kebnekaises vindpinade topp! Känn kraften från de mäktiga vita vidderna under ett Norrsken på himmelen! Det är bättre att se och uppleva denna helhet på scen än vad det gjorde att enbart höra det under gårdagens uppspelning. Det är klassisk fjäll-etno och det låter Jon-Henrik fast med mer sång då. Frågan är om inte det här är lite väl ”old-fashioned”? Möjligen har John Henriks tidigare bidrag varit starkare. Men vi blir ändå berörd och scenmässigt är detta mer genomtänkt än hans tidigare bidrag. Det är dags för Sverige att skicka någon etno-låt igen. Om vi ska göra det så är det dags nu, det kan dröja länge innan vi får något så här bra i genren igen på MF.
6. Rebecka Karlsson – Who I Am
Det pratades mycket om Jon Henrik innan den här deltävlingen men efteråt lär det vara Rebecka alla kommer att prata om. Kan mycket väl vara så att det även i finalen blir mellan Rebecka och Jon Henrik allt kommer att stå faktiskt. Om Jon Henrik är det traditionella så representerar Rebecka girl-power och det nya moderna både med låt och med självförverkligande. Det här är årets Beyonce i Melodifestivalen – en sensation. Bidraget är så starkt på scen. Rebecka står på ett litet podium på scen genom nästan hela bidraget men flankeras av fler tjejer som ska representeras olika sidor av henne själv. När balettdansaren kommer in får man genast Dima Bilan (ESC 2006) vibbar så klart. En boxare, en business-woman och en ling-gymnast gör därefter entré på scen. Det är både enkelt och effektivt. Att låten är top-notch och ett perfekt framförande med en röst i världsklass. Wailandet når nya höjder i denna potentiella världshit. Finalplatsen i MF är given! Nu pratar vi dock om mer än så.
5. Omar Rudberg – Om om och om igen
Omar leverar träffsäkert en cozy liten reagge-låt. Ackompanjerad av sina dansare på scen blir detta en liten färgglad dansant sak i veckans startfält. De kör sina moves över stora delar av scenen. På skärmen snurrar färgglada mönster. Omar wailar och ylar och pratsjunger sig genom den här låten. Vid ett tillfälle kommer det att bli eneffekt med hjälp av green-screen och tyg. Det spelas sannolikt in på repet för att sedan användas live – så vi kan inte ännu se hur det här kommer att te sig på TV ännu. Det är mysigt och sött. Soft och gunga ding ragga steady. Sockersött. Som titeln antyder så går det här ”Om och om och om och om igen”. Kanske är det kakorna och korven i pressrummet, men det känns som om energin försvann, en riktig blodsocker dipp infann sig här. Skönt att det här var sista repet för dagen.
Så var det slut på dagens rep. Vi gör oss iordning för välkomstminglet och därifrån sänder vi live med en ”snabbgenomgång” i huvudet på våra intryck av veckans låtar!
