Robin Stjernberg var som vi alla såg i chock efter beskedet om att han vunnit Melodifestivalen. När han återigen får sångfågeln i sin hand av Christer Björkman och rundar pressuppbådet på väg till Winner Corner i greenroom har chocken ännu inte lagt sig.
Vad var det egentligen som hände den här lördagen den 9 mars 2013 i Friends Arena? Allting känns som en dröm. Surrealistiskt. Orden kan lika gärna vara Robins som mina om en kväll som går till historien. För första gången sedan det nya tävlingsupplägget infördes 2002 har vi en segrare som tagit sig till finalen via kvalet i andra chansen. Dessutom en artist som inte varit särskilt förhandstippad.
Istället hade YOHIO sedan vinsten i Karlskrona legat i topp på alla undersökningar men under finalveckan förändrades tongångarna. Finalen kändes plötsligt öppen och Ulrik Munther, Anton Ewald, Louise Hoffsten och Ralf Gyllenhammar började nämnas som potentiella vinnare jämte YOHIO i förhandssnacket. Nedladdningen på Itunes och Spotify samt följarstatistik på Instagram visade på andra tendenser, där hade både Anton Ewald och Robin Stjernberg klättrat mot toppen. Kommentaren ”det kommer gå bra för Robin men jag tror fortfarande inte han kommer vinna” hördes allt oftare.
Så avgörandets stund igår kväll. De internationella jurygrupperna har strösslat sina tolvor över i stort sett hela startfältet och när folkets röster ska redovisas ligger Robin Stjernbergs You i topp. Världen är upp och ned för förhandsfavoriten YOHIO ligger näst sist och hans Heartbreak Hotel har inte alls gått hem ute i Europa.
Men när tittarna sagt sitt möbleras resultattavlan om. Som väntat vinner YOHIO tittaromröstningen och han avancerar sånär ända till toppen. Men Robin blir folkets tvåa och det räcker till en skrällbetonad seger. Yohios fans skriker, arenan kokar och Robin har svårt att förstå vad som hänt. Själv har jag gåshud när Robin framför vinnarlåten med sprucken röst och blanka ögon. Den välsjungna och känslofyllda You tillägnad Robins pappa, med snygg koreografi och guldigt gnisterregn blev sent min personliga favorit i årets ganska svaga startfält.
Så nu har Robin vänt nederlaget i Idol 2011 till en framgångsresa. Efter tre veckors framträdanden i Melodifestivalen växte han in i tävlingen som en underdog, övertygade och nu är han vår representant i Malmö i maj.
Självklart kommer debatten om jurygruppernas vara eller icke vara åter upp till ytan när folkets vinnare inte står som segrare. Jag nöjer mig med att konstatera att finalerna skulle vara mycket tråkigare och mycket mer förutsägbara om de försvann. Och det brukar ju oftast gå bra för arrangörsländerna i Eurovision så jag tror inte vi behöver vara alltför oroliga inför en ny bottenplacering.
I bankettsalen på Friends Arena öppnar den officiella efterfesten och fotograferna har positionerat sig runt den röda mattan. I väntan på vinnaren. När han väl anländer plöjer vakterna väg mot scenen och det är bara att acceptera tryckvågen och förflyttas bakåt. Festens DJ visar fullständig o-taktkänsla och spelar Eddie Razaz Alibi som ingångsmusik. Den traditionsenliga champagnes sprutas och Robin kör sin vinnarlåt. Festen har börjat.
När natt blir till dag och jag lämnat Robins segerfest åt sitt öde går scenerna från segerögonblicket i Friends Arena på repeat. Jag glädjs åt någon annans lycka. Robin som gick in i Melodifestivalen 2013 med darr på rösten och osäkerhet men som kom ut med nytt självförtroende och segern i sin hand.
Åsa Eriksson, Reporter
