Lasse Stefanz, 43 år som grupp, men ändå debutanter i Melodifestivalen. Kommer i Malmö att framföra Norell/Oson/Bards ”I surrender”. Klubben fick sig en pratstund med gruppens sångare, Olle Jönsson.
Inte heller Olle Jönsson känner till klubben varför även han får sig en lektion innan intervjun drar igång.
Melodifestivalen, hur känns det?
-Jättespännande. Har funderat på det under flera år. Får man bara rätt låt så är det helt rätt forum att visa upp sig i. Jättespännande, som sagt. Ett riktigt spektakel, det ser du ju nu. En riktig cirkus.
Låtskrivarna och textens betydelse för er?
-Det är det fräckaste. Jag har alltid älskat dom. Gamla Jerry Williams-låtar och Boppers-låtar. Och så vidare. Vårt skivbolag gjorde en förfrågan, apropå att vi kunde vara med i Melodifestivalen. Önskemål om Roy Orbison-stuket. Vissa människor har den färdigheten.
-Om texten betyder något för oss? Jaaaa…jaaaa…lite så kanske. Vad ska man säga. En igenkännande text som folk kan ta till sig av.
Malmö, fick ni välja staden själva?
-Nej, absolut inte! Men vi höll tummarna för Malmö. Hemmaplan. Skåne. Känns jävligt rätt!
Låten och era chanser att lyckas?
-En typ av Lasse Stefanz-låt. Det andas Traveling Wilburys, Jeff Lynne och Roy Orbison. På det temat. Jag tror att vi kan komma högt även efter tävlingen, en låt som vi kan stå för. Jag tror absolut på låten, vi har redan börjat repetera den på tyska, ha ha.
Vad tycker du om konkurrensen i er deltävling?
-Ser det inte som en tävling på det viset. Måste självklart gå in för det. Men man får se det som Sveriges mest betittade program. En mediahausse. Mycket uppmärksamhet. Vi har spelat i 43 år och har väl inget att bevisa. Fast ändå en fjäder i hatten att fått vara med i Melodifestivalen.
Kläderna som ni har på er nu, ger det en vink om hur det kommer att se ut i Malmö?
-Absolut inte! Långt ifrån. Det blir som Roy Orbison på 60- och 70-talet. Tänk dig själv!
Tomas Brink, Reporter
