Okej, det var aldrig spännande. Globenfinalen 2008 var en ”one woman show”. Regisserad av Edward af Sillén, tonsatt av mäster Kempe och Hubba-Bubba Ljunggren, och med en fullständigt strålande huvudrollsinnehavare i form av Charlotte Perrelli. Hero är en sagolik upplevelse för en schlagerälskare, såväl estetiskt som rent musikaliskt.
Triumfen var lika logisk som rättvis. Det spelar liksom ingen roll att hela PRO slutit pakt med Bromöllas kommunfullmäktige om att till varje pris föra fram Sanna till tittartoppen. Det spelar heller ingen roll att de faktiskt lyckades. Charlotte övertygade inte mindre än sju, SJU av elva jurygrupper, om att hon var bäst. Och jurytomtarna är ju faktiskt också människor (ja, kanske inte Kishti och Swartling, men ni hajar…).
Fast de där sista skälvande sekunderna innan sändning kändes det faktiskt som att omröstningen skulle kunna bli riktigt rafflande. Annat har det ju varit de senaste två åren. Carolas och Arkens segrar var så självskrivna att de kunde kvitterat ut sina flygbiljetter, och för all del – sångfågeln, redan efter fredagens genrep.
Men årets kamp var hård, oviss, och i ärlighetens namn riktigt, riktigt bra. Kung Kristian Luukovic var festligare än någonsin (även om klädbytet kändes en smula onödigt, för att inte säga konstlat), och majoriteten av artisterna gjorde sina klart bästa framträdanden under turnén. Ja, till och med Nour el-Refai var jävligt underhållande.
Imorgon kommer huvuden att rulla. Åtminstone på löpsedlarna. Det kommer skrivas om röstningsskandaler, teliahaveri, och jurykupper. Men det är bara simpla knep att sälja fler lösnummer.
Den som faktiskt följde finalen vet att det aldrig var särskilt spännande. I själva verket inte det minsta. Charlotte gjorde schlagermos av konkurrenterna, med bröderna Rongedal som en överraskande men klatschig dekoration. Nu väntar Balkan, och den mest trångbodda eurovisionen någonsin. Men faktum kvarstår; Charlotte, Nilsson eller Perrelli, vet fortfarande inte hur det känns att förlora i schlagersammanhang. Förhoppningsvis kommer vet hon det inte om två månader heller.
Oscar Sundell
Mikael Olofsson, Pressansvarig
