Annexet i Globen var festlokal för den officiella efterfesten under lördagskvällen och samtliga artister i finalen framförde sina låtar live på scenen. Störst drag blev det när Ola Salo sjöng vinnarlåten ”The worrying kind” med Kristian Luuk. Luuk släppte loss rejält och Ola, tja han var lika underbart galen som alltid.
Att se låtarna framföras på scen, ja det har vi ju redan gjort ett antal gånger under den här finalveckan. Men skillnaden nu var att artisterna kunde sjunga direkt till publiken istället för till alla kameror vilket kan göra att vissa låtar lyfter ytterligare. För säkerhets skull var det karaoketext på artisternas låtar på en storbildsskärm i bakgrunden. Förmodligen för att även de finalister som tömt några flaskor skulle kunna genomföra låten. Men det var inga problem för någon faktiskt. Sebastian släppte loss rejält och Måns visade vilken oerhörd talang han är, inte minst dansmässigt. Sonja var lika bra som vanligt och Tommy Nilsson, han ska ha en stor eloge. Han skämtade i nederlagets stund med den samlade festskaran. ”Jag tror fortfarande på människan”, sa Tommy innan han skulle sjunga. För att sedan avsluta med kommentaren ”det är inte alla som har hållit nollan i globen”.
Annars skilde sig den här festen markant från efterfesterna på delfinalerna. Finalisterna satt under hela festen i en enskild del av annexet där ytterst få hade tillträde. Men det fanns gott om kända ansikten ändå på dansgolvet där ”festpöbeln” fick hålla till. André Pops dök upp på dansgolvet, precis som Kristian Luuk hade nämnt när jag pratade med honom för några dagar sen. Musiken var lite blandad. En hel del schlager blandat med grease, Justin Timberlake och några 80-talsklassiker som ”9 to 5” och ”Bamboleo”.
Något blodigt slagsmål som kvällstidningarna skrev om såg jag inte till. Det gjorde nog ingen annan heller utan det närmaste man kom var väl i så fall när Kristian Luuk flög över Ola Salo när de uppträdde tillsammans på scen. Tillslut dök även Salo upp på ”pöbel-dansgolvet” och bildade ett tåg som snabbt fylldes på. Stämmningen var på topp! Då var festen plötsligt slut, lokalen tändes och musiken tystnade. Ingen kvart-i-3-dans där inte, utan de som ville dansa tryckare fick väl ta en bulle (taxi på 50-tals-stockholmska) in till golden hits eller något annat hak. Själv tog jag farväl av Melodifestivalen och Globen för den här gången genom att missa sista t-banan. Men jag var glad ändå
Mikael Olofsson
Mikael Olofsson, Reporter
