Torsdag igen och det innebär första repen på scen för veckans artister. Ming och Lars-Kristian är på plats för att bevaka de fyra första akterna nu på förmiddagen medan de sista två går på scen ikväll. Häng med!
Nomi Tales – Funniest Thing
Nomi har ett skog och sagolandskap bakom sig på LED-skärmarna som inte är lika välkomnande som Anders Bagges dito. Scendekoren består av en plattform som zick-zackar fram på scenen med lite vatten i en balja längs fram. Den används i sticket för en potentiellt häftig effekt för tittarna där hemma. De sex dansarna Nomi har med sig står i gråbeiga basplagg och dansar med en slags animalisk känsla. Det är mycket som påminner om Scarlets nummer från i fjol i både känsla och uttryck. Det finns även likheter med Loreens Statements minus freds-flagga. Nomis outfit är inte helt olik den Dotter bar i fjol. Fläkt? Ja ni kan vara lugna, den kommer i slutet.
Kaliffa – Salute
Kaliffa har med sig ett blinkande långbord med sig på scen. Basen lyser i olika färger medan en orientalisk duk har placerats ovanpå. Hela sju dansar ackompanjerar ”The calibrator”, som han även kallar sig, på scen. Det bjuds på näsduksdans i samma stil som Grekland använde i Malmö i våras. Med palmer i bakgrunden och dansare direkt från Copacabana skulle man kunna säga att Margaret möter Medina i en Salute. Mot slutet av låten bjuder Kaliffa såklart in till allsång. Händerna upp i luft Göteborg!
Fredrik Lundman – Heart of a Swedish cowboy
Det snöar i Göteborg! Åtminstone under Fredrik Lundmans nummer. Den Norrländska vildmarken, boskap inkluderat, breder ut sig på LED-skärmen bakom pite-sonen. Lundman sitter på en hög stol och spelar på sin gitarr i början av numret för att sedan resa sig till en stående mikrofon framtåt andra refrängen. En orange blinkande lampa skapar en snygg lägerelds-känsla i första versen. Mellan första och andra genomsjungningen uppstår en liten debatt på scen mellan Fredrik och en scentekniker kring en fläkts vara eller icke vara i numret. Det landar till slut i att fläkten skrotas, om det är permanent återstår att se.
Klara Hammarström – On and On and On
Klara Hammarström har en bit av antikens Grekland med sig upp på scen i form av en enorm pelare. Bakgrunden är stundtals väldigt lik den Danny Saucedo använde i fjol med stora marmorpelare. Klara börjar liggandes på kolossen som har LED strips på sig. Det är lite av en Grekisk gudinna Klara framstår som. Dansarna växlar mellan att tillbe och att dansa runt henne. I sticket bärs klara upp och springdansar tillsammans. Det är många olika uttryck och scener i ett och samma nummer.
Erik Segerstedt – Show me what love is
Segerstedt sitter vid en flygel i trä som den lokala förskolan ser ut att ha fått gå loss på med målarfärg. Just målarfärg och akvarell kan man säga att hela temat för scenenshowen går ut på. Han har ett helt band med sig på scen som i sista refrängen kompletteras av dansare. Alla förflyttas i slutet till scen-ön ute i publiken mot slutet av låten. Två stora discokulor med strålkastare skapar en snöliknande effekt. Två färgglada konfettikanoner dras av i sluttampen av numret. Just det, trumset på podie även denna vecka. Särskrivning slipper vi dock (Lin Nea).
Schlagerz – Don Juan
Tjejerna står på varsitt vitt podium pyntat med glitter. LED i silver går i loopar bakom trion. Mot slutet skapas en stor discokula i bakgrunden. I andra versen används en steadicam och i crescendot framåt sista refrängen klipper man in tre separata porträttvinklar på gänget. Pyro blir det såklart också där guld sprutar upp bakom Sandra. Det sker lite synkroniserad dans och några mindre uppgjorda interaktioner internt. Som ni förstår så händer inte speciellt mycket på scen utan man satsar istället på hög energi och karisma genom numret.
Tack för att ni följt repetitionerna med oss. Intervjuer och innehåll på alla plattformar släpps kontinuerligt fram till efter sändningen på lördag.
