Det är tisdag, och det innebär att vi har sex nya bidrag att berätta om. Veckans reportrar och några ur redaktionsgruppen har redan nu fått lyssna på de nya bidragen som ska tävla i den tredje deltävlingen i Växjö. Vad ska Gunilla Persson bjuda på? Kan Cazzi Opeia och Clara Klingenström ta en finalplats direkt den här gången? Vilken typ av musik kommer debutanterna Jacqline, Klaudy och Kim Cesarion med? Fortsätt att läsa för våra kommentarer. Vi använder betygsskalan 0-5.
Vi som lyssnar på bidragen den här veckan är Anton Frantz, William Schmatz, Ming Limsjö, Peter Baston och Lars Kristan Nielsen Stensrud.
1. ”Effortless” – Jacqline
Text & Musik: Dino Medhanhodzic, Jacqline Mossberg Mounkassa, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker och Thomas G:son
Anton:
En perfekt start med Jacqline på startnummer ett. Det är veckans bästa låt och har ett bra driv. Det är en poppig låt med elektroniska inslag. Jacqline har en bra röst som passar till den här Dua Lipa-doftande låten. Redan till andra refrängen kan man sjunga med till ”So Effortless – So Effortless – So Effortless” som upprepas flera gånger.
Antons betyg: 4 / 5
William:
Jacqline inleder Deltävling 3 i Växjö med ett något mörkt och groovigt sound. Låten ger disco-vibbar, fast moderna sådana, och kommer troligen få många att ställa sig upp och dansa hemma i stugorna. Jag har hoppats mycket på Jacqline som debutant och ser goda möjligheter att hennes bidrag kan uppfylla mina förväntningar när vi får se det live i arenan. Radiohit, absolut. Den har dock lite svårt att lyfta och det finns en risk att den försvinner i mängden.
Williams betyg: 4 / 5
Ming:
Det är lätt att dra paralleller till en viss Tusse Chiza. Både han och Jacqline slog igenom med dunder och brak i Idol och leder den tredje deltävlingen av melodifestivalen. Snacket har dessutom gått bakom kulisserna vilket även oddsen visat på. Låten då? Jovars, en upptempo låt med 70-tals vibbar, designad för att Jacqline ska få skina. Något jag är övertygad om att hon kommer få göra inte bara en gång i programmet på lördag. Snyggt, slick och effortless helt enkelt.
Mings betyg: 4 / 5
Peter:
Suggestiv bas intro leder in på middle-of-the-road poplåt med tung komp. Texten påminner om tonårs amerikansk ”girl meets boy” tema, de håller på i bilens baksäte. Bra sätt att lansera Jacqline i Mellosammanhang men låten ger oss inget nytt. Vid andra lyssningen av de två lyfte jag betyget något. Kan ha underskattat, Jacqline sjunger bra i alla fall.
Peters betyg: 2.5 / 5
Lars Kristian:
Upptempo-dänga med tydlig röst som lyfter låten till ett modernt beat. Låten har också tydliga discobeat och rösten ger lite gospelvibes. Samtidigt är låten mycket i tiden och liknar det många stora kvinnliga soloartister ofta gör. Detta är en bra start för Växjö. Denna är en av de tre låtarna jag kan se gå till finalen.
Lars Kristians betyg: 4 / 5
2. ”Aldrig mer” – Clara Klingenström
Text & Musik: Bobby Ljunggren, Clara Klingenström och David Lindgren Zacharias
Anton:
Clara Klingenströms röst känns igen direkt när hon börjar sjunga. I första versen får jag en Lars Winnerbäck-känsla av låten tillsammans med Claras röst. Låten är i samma stil som “Behöver inte dig idag” som Clara tävlade med 2021. Egentligen tycker jag att verserna känns starkare än refrängen, men refrängen håller också en god kvalitet. Orden “Aldrig mer” är väldigt tydliga i refrängen och gör stort avtryck. Till andra lyssningen växer den här låten rejält.
Antons betyg: 3 / 5
William:
Det här är precis det Melodifestivalen behöver! Även om jag är ett stort fan av låtar på engelska med internationell karaktär är det skönt att ibland få landa i en svensk upptempolåt. Clara levererar just det. Det här påminner såväl om hennes tidigare bidrag ”Behöver inte dig idag” som Håkan Hellström. Musik på svenska är populärt på topplistorna så varför inte ge det en chans även i Mello? Frågan är om svenska folket är redo.
Williams betyg: 4 / 5
Ming:
Att sjunga om destruktiva förhållanden är ett sorgligt om än så populärt tema i Melodifestivalen. Men ingen gör det som Clara Klingenström. Årets bidrag är en direkt fortsättning på ”behöver inte dig idag” ilskan är nu borta och i år vill Klara mest av allt gå vidare. En värdig fortsättning på 2020-talets största mello-genombrott. Men har hon inte snott upprepningen ”aldrig aldrig” direkt från Veronica Maggios ”Satan i Gatan”? Det låter iallafall precis likadant.
Mings betyg: 4 / 5
Peter:
Clara förklarar att Aldrig mer är en fortsättning på Behöver inte dig idag. Gitarrsträng förstärker denna känsla. Det är en enkel text som upprepas gång på gång. Jag saknar djupet som kännetecknade Behöver… Men ett häftigare komp driver låten framåt och hennes distinkta röst bör bära henne vidare i tävlingen.
Peters betyg: 3.5 / 5
Lars Kristian:
Clara har en låt som är som en vanlig svensk allsångslåt och beatet går till att nästan vara upptempo. Det är också i låten lite backupsångare i refrängen som lyfter låten från att bara vara vispop, men med mer svenskt modernt sound. Detta är lite mer tempo än förra gången och Clara har med en tydlig hook på låttitteln. Clara kan som förra gången få en extra chans, den här gången i Karlstad.
Lars Kristians betyg: 3 / 5
3. ”Take My Breath Away” – Kim Cesarion
Text & Musik: Albin Johnsén, Christoffer Johansson, Kim Cesarion, Mattias Andréasson och William Segerdahl
Anton:
Den här låten har ett elektroniskt intro som sedan fortsätter genom hela låten. Den här är inte helt olik Jacqlines låt. Det är lite av samma genre, även om just den här har en svagare refräng. Låten håller ett högt tempo rakt igenom. Det här är inget som berör mig märkbart, men det är ett bra hantverk.
Antons betyg: 2 / 5
William:
Modern pop med mystiskt sound i början. Kan bli snyggt med en ljusshow på scen. Där tar det dock stopp. Det här känns som en låt som spelas i bakgrunden på HM samtidigt som man shoppar ett par nya byxor. Jag hoppas att jag blir positivt överraskad på repetitionerna i arenan på torsdag, annars finns det en risk att detta faller bort som mellanmjölk.
Williams betyg: 2.5 / 5
Ming:
Kim Cesarion debuterar något oväntat i melodifestivalen med poppig EDM. Gamla fans kommer kanske blir besvikna då popsoul och RnB har varit hans signum. Cesarion kommer få chans att briljera med rösten och låten är ett snyggt paket väl inslaget av Marcus och Martinus(!) ”Air”. Men visst är det lite gjort och lite för platt? Kim kommer behöva sälja det här bra på lördag för att få fortsätta sin resa i tävlingen. Något jag dock är positiv till att han kommer att göra.
Mings betyg: 3 / 5
Peter:
Enda sedan hans genombrott 2013 med Undressed har jag längtat att se Kim i Melodifestivalen! Jag önskar han hade starkare material att jobba med. Men hans stora vokala omfång testas inte i detta bidrag. Det är ytterligare en radiohit med modern discokomp. Ännu en kompetent produkt som hamnar i klassen ”mellan mjölk”. Svårt att se hur den skulle utmana i en eventuell final.
Peters betyg: 3 / 5
Lars Kristian:
Kim ger låten en speciell modern ljudbild som suger till sig så att man måste lyssna på hela låten. Det är poppigt, modernt och melodiskt elektroniskt sound. Rösten ger vibbar till att vara Justin Bieber, bara i en äldre version. Det elektroniska soundet medför det som gör att denna kan väl bli en av de som tar en direktplats på lördag.
Lars Kristians betyg: 4.5 / 5
4. ”För dig” – Klaudy
Text & Musik: William Schenberg och Åke Olofsson
Anton:
Nu blir det ett långsammare tempo när Klaudy gör debut i tävlingen. Det är en hel del stråkar i låten som blir tydligare när Klaudy sjunger just ordet “stråkar”. Texten berör med Klaudys röst. Efter refrängen kommer ett textlöst segment med a-a-a som drar ner låten lite. Annars är den väldigt fin och växer precis som Claras låt till andra lyssningen. Det är väldigt roligt att den här typen av musik också är med i Melodifestivalen.
Antons betyg: 3 / 5
William:
Ännu en fin poplåt på svenska. Däremot inte alls i samma stuk som Claras Håkan Hellström-tappning. Det här är mer lugnt och försiktigt. Enligt Mellopedia kommer vi i detta nummer få se växter, konstnärligt bildspråk och rök. Vet inte riktigt hur det här flyger i Mello – men jag lägger till den i min spellista ändå. Klaudy har en väldigt behaglig röst och jag hoppas att många kan se det vackra i låten.
Williams betyg: 3 / 5
Ming:
Det här är en låt som luktar stark av både Darin och Danny. Dessvärre når inte ens Klaudy fram till Victor Leksell. Klaudy har sagt att hans musik ska vara så stark att den blir som ett soundtrack till människors liv. Det låter ju bra men dessvärre består mitt liv inte enbart av glatt framtidshopp fyllt av kärlek även om man så gärna kunde önska det. Om Lance Hedman åkte ut direkt med en många gånger bättre låt så lär det bli tidigt respass även för Klaudy. Försvinner lika snabbt som den kom.
Mings betyg: 2 / 5
Peter:
Han och co-skrivare är debutanter i Mello. Låten är en avskalad kärleksförklaring till flickvännen. Den byggs upp med en intressant blandning av soloinstrument som träder fram i kompet. Den sköna texten är värd höga poäng. Med rätt presentation kan denna låt konkurrera på lördag.
Peters betyg: 3 / 5
Lars Kristian:
Medan Clara gör en mer poppig och modern allsångslåt. Så kan man säga att den här är mer avskalad där rösten kommer i centrum. Medan de andra har en riktig hook på sina låtar så kan det hända att denna kommer att stå lite i skuggan efter Clara. Dock kan rösten var precis det som gör att det kommer att lyfta sig. Melodin är modern och är klassisk vispop från Sverige. Här är det rösten och refrängen som lyfter låten starkt, men Clara har kanske en bättre vision med sin låt på lördag.
Lars Kristians betyg: 2.5 / 5
5. ”I Won’t Shake (La La Gunilla)” – Gunilla Persson
Text & Musik: Fredrik Andersson
Anton:
The Gunilla äntrar Melodifestivalen på precis samma sätt som Västtyskland gjorde 1979. Vid första takten fick känslan av att det här är “Dschinghis Khan”. Den känslan fortsatte sen genom hela låten. Det här är nog helt chanslöst för slutseger, men en väldigt rolig låt eftersom just Gunilla gör den. Refrängen sätter sig “La la la, la la Gunilla”. Tur att Gunilla har dansare med sig, för det passar utmärkt med mycket dans till den här låten. Innan sista refrängen går tempot ned, sen går det upp igen mot slutet.
Antons betyg: 2 / 5
William:
Oj. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Kanske… Det här var inte alls vad jag förväntade mig? Gunilla sjunger någon slags countrydänga med tydligt driv. Hon hörs knappt utan överröstas av kören. Med textrader som ”La la la, la la Gunil-la. Make a storm, but I won’t shake” är det tydligt vad budskapet är. Det här ska bli väldigt intressant att se på scen. Gunilla Persson är debutant och vi har inte mycket att gå på för att kunna avgöra hur hon sjunger live. Låten sätter sig i alla fall på huvudet, vilket inte riktigt är positivt i det här fallet.
Williams betyg: 1 / 5
Ming:
Vad var det jag precis lyssnade på? Det är amerikanskt och lite västern över det och då inte på ett särskilt positivt sätt. Jag får ändå ge Gunilla att det här trots allt är en slags låt till skillnad från exempelvis Edward Blom. Men ”La La Gunilla” är alldeles för svag. Hon hade också behövt något som fastnade ännu mera i refrängen. Är trumpeten på slutet genidraget?
Mings betyg: 1.5 / 5
Peter:
Låtskrivare Fredrik Andersson var en av männen bakom Frans 2016 vinnarlåt. Blir han sorry lördag kväll? Det tror jag inte! Jämfört med de andra låtarna denna vecka har vi äntligen riktigt upptempo. Det finns influenser ända från Djingis Khan till el-gitarr sound från 60-tals western filmer och Moldavisk saxofon. Dessutom en medryckande hook. Gunillas röst är förvånansvärd ung. Jag var beredd för ett rakt igenom plojbidrag, men den blir fan-ta-mej farlig!
Peters betyg: 4 / 5
Lars Kristian:
Låten påminner om en countrymatch mellan två män i den vilda västern i USA som Lucky Luke. Medan de andra bidragen låter europeiskt, modernt och svenskt, kan man säga tydligt att detta är amerikanskt sound. Det är dock också ganska fångande och man kan sjunga «la la la» som man har hört i massor av eurovision-bidrag. Refrängen är effektiv och man kommer att sjunga med i arenan och barnen vill nog dansa med.
Lars Kristians betyg: 3 / 5
6. ”Give My Heart a Break” – Cazzi Opeia
Text & Musik: Ellen Berg, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker och Thomas G:son
Anton:
I introt är det stråkar som tillsammans med ett tydligt beat fortsätter att hålla tempot genom första versen. Refrängen börjar med ett bre-e-e-e-e-ak som sätter sig nästan lika lätt som Gunillas låt. Det här är väldigt glatt och härligt. Precis vad man förväntar sig från Cazzi Opeia. Det här är bättre än “I Can’t Get Enough” vid första lyssningen. Det här borde bli den andra finalisten på lördagen, med Clara Klingenström tätt efter.
Antons betyg: 4 / 5
William:
Sist ut i Växjö är Cazzi Opeia med ännu en modern upptempolåt. Det här påminner starkt om hennes ”I Can’t Get Enough”. Moa, som hon egentligen heter, är vid det här laget en låtskrivare med ett imponerande CV. Detta är snyggt men det känns som något fattas. Det lyfter inte riktigt. Cazzi Opeia är däremot en erfaren sångare och klarar låten med bravur, åtminstone på studioinspelningen. Gissningsvis även live på scen. Den här hade haft svårt att kvalificera sig i Göteborg förra veckan. Startfältet i Växjö är dock relativt svagt och det kan därför blir enklare på lördag.
Williams betyg: 3 / 5
Ming:
Förra gången Cazzi Opeia deltog så lyckades hon med att ta jämna poäng från alla grupper i sin deltävling även om 3-9 faktiskt var de som gav henne allra mest kärlek med sin 12:a. Detta trots en lite svårare låt i mello-mått. Årets bidrag är en nästan lite väl tydlig fortsättning på ”I can’t get enough”. Refrängen upprepas på ungefär samma sätt samtidigt som den mystiska sago-känsla åter finns där. I brist på annat så tror jag barnen kan rösta fram Cazzi även i år.
Mings betyg: 3 / 5
Peter:
Som låtskrivare är Moa Carlebecker historisk genom att ha vunnit såväl American som Eurovision Song Contest (Tattoo). I Växjö förenas hon med delar av Tattoo-gänget. (Hon tävlar även med Effortless.) Lackmustestet är alltid: skulle tävlande låtarna fungera i Eurovision? Cazzis låt 2022 klarade testet med bravur. Veckans försök är en typisk uppföljare som inte riktigt når samma höjder trots en trallvänlig melodi.
Peters betyg: 3.5 / 5
Lars Kristian:
Låten av Cazzi är mer i den klassiska popvärlden i början som går sedan till mer modernt sound. Man vill dansa till refrängen. Det är inte en uppföljare från I can’t get enough. Den här är också lite bättre. Hooken i årets bidrag passar bättre till Cazzis röst. Denna kan vara en av 3 som har chans att gå till finalen, annars en extra chans i Karlstad.
Lars Kristians betyg: 4 / 5
