Linköpings startfält spretar åt olika genrer där vi bjuds på både moderna inslag och hederliga melodier. Våra åsikter gick rejält isär, så därför valde vi att skriva individuella kommentarer.
JEM – Love trigger
Lisa:
Catchy, modernt sound med en medryckande refräng.
Pierre:
Ungefär samma känsla som när man hörde Euphoria första gången och hörde det perfekta mötet mellan melodifestivalschlager och samtida danshits. Det här är dock kaxigare, klubbigare och med tyngre beats – som high energy G:son-schlager i skön fusion med Black Eyed Peas. Kärlek från mig – för långt från mittfåran för Svensson?
Ida:
Modern poplåt med rapinslag som bygger upp snyggt, men som tappar i refrängen där den blir lite förutsägbar. Dock rycks man med i låten och vill dansa!
The Refreshments – Hallelujah
Lisa:
Inte alls i min smak, vet inte om jag ska skratta eller gråta… Dansbandsklämmigt med lite handklapp på engelska dessutom. Säkert en bra bugglåt. Texten sätter sig dock direkt. Kan jag bli hjärntvättad? Nej tror inte det….
Pierre:
Oh vad jag hatar det här. Frälsningsarmén goes old time rock’n’roll. Uschligt klämmigt prisande av han där uppe för att han lyckats fixa killarna en brud när de nu inte kunde det själva. Ungefär så långt från mina preferenser man kan komma.
Ida:
Det låter The Refreshments rakt igenom, man får precis vad man väntar sig – en svängig dansbandsrockabilly med piano- och gitarrsolo. Detta kommer att gillas av många och kan bli farligt på lördag, både Top Cats och Playtones har lyckats tidigare.
Manda – Glow
Lisa:
Bra text som förmedlas av en snygg röst i en stark låt. Tycker att den växer andra gången. Känns som den skulle kunna gå långt. Nyfiken på att se hur den kommer bli på scenen.
Pierre:
Snygg girlpoplåt med stråkar och teflonbeläggning. Det låter inte dumt alls men här finns inget som får mig att haja till, stanna upp – eller komma ihåg. Jag tänker Katy Perry och melodifestivalflopp.
Ida:
Manda bjuder på en snygg poplåt som inspirerats av Katy Perry och Miley Cyrus. Effektiv refräng och en bra text. ”Viva la vida-beats” i refrängen. Detta faller mig i smaken, men kan bli anonym då vi har hört liknande låtar många gånger förut.
Panetoz – Efter solsken
Lisa:
Samma stuk som dansa, pausa. Medryckande men jag gillar den inte.
Pierre:
Minns du Dansa Pausa? Den här är, precis som senaste singeln, mer än lite lik den – och precis som sequels brukar vara blir de bara sämre och sämre.
Ida:
Visst vill man upp och dansa när man hör ”Efter solsken”, men det räcker att höra den en gång, sen vill man pausa. Låten, som går direkt på refrängen, påminner mycket om deras braksuccé ”Dansa pausa”, men den är inte lika effektiv och medryckande.
Pink Pistols – I am somebody
Lisa:
Modern, börjar tänka på Army of lovers ihop med E-type. Säkert cool med en häftig show.
Pierre:
Rockiga gitarrer till ett drivande dansbeat och en text om rätten att få vara den man är – med regnbågsinramning. Som E-types Back in the loop utan kackig rap och körande tutt-Lisa. Ja utan det mesta faktiskt, det vill till en riktigt fet show för att göra något av detta.
Ida:
Detta är inte alls typisk dragshow, mycket mer rockigt. Det går mig helt förbi. Chanslös tror jag.
Sanna Nielsen – Undo
Lisa:
Börjar med pianoklinkande och en mycket utlämnande Sanna. Avskalad powerballad. Får Anna Vissi vibbar, som jag älskade.
Pierre:
Sjukt snyggt uppbyggd ballad, som inleds väldigt avskalat för att sedan byggas upp, tonhöjas och allt det där. Känns som en mer subtil och mindre fläskig Hollow (även om Undo också har hjärtslag) eller Moving On. Med en Sanna vid micken lär det bli magiskt på scenen. Snudd på femma!
Ida:
”Undo” börjar lugnt och avskalat för att avslutas i ett crescendo där Sanna verkligen får briljera med sin enorma röst. Det som gör låten är speciell är vailningarna av ordet ”Undo” i refrängen, den ger låten det lilla extra. Snyggt pianostick med hjärtslag. Om framträdandet gör låten rättvisa och om Sanna sätter sången kommer hon att flyga in i finalen.
Little Great Things – Set yourself free
Lisa:
Rockig låt med en bra melodislinga. Mycket trummor. Tror att den kan få många röster.
Pierre:
Rockigare än jag trott från ABBA-Bennys barnbarn. Inte särskilt direkt, men om de funkar på scenen kan de ändå skrälla – det känns på riktigt och kan tänkas bli rätt ösigt om det behandlas rätt. Svårbedömt!
Ida:
Hade man förväntat sig en låt med ABBA- eller Nanneinfluenser kommer man att bli besviken. Låten är en riktig rocklåt som vid första lyssningen inte alls attraherar mig, men vid andra lyssningen börjar jag gilla melodislingan. Det är dock det enda jag gillar…
Martin Stenmarck – När änglarna går hem
Lisa:
Börjar lugnt men byggs upp till en rockig refräng. Vinner på fler lyssningar eftersom jag inte riktigt går igång efter att hört den bara en gång.
Pierre:
Inga överraskningar här, klichégeggig fotbollskör i rakt nedstigande led från Sjumilakliv. Änglar går hem, nätter vänder, hjärtan slår, himlar ändrar färg – och mina öron kräks litegrann. Inte dåligt, men ruskigt förutsägbart.
Ida:
Det är långt ifrån ”Las Vegas” och mer mot ”Sjumilakliv”, men med ”läktarkör” i refrängen. Börjar lugnare och ökar sen. Den växer efter andra lyssningen. Jag tror inte Stenmarcksfansen blir besvikna.
Pierre Bengtsson, Lisa Berglund Gustavsson och Ida Sandahl
Ida Sandahl, Reporter
