Veckans startfält blir en jämn rysare. Det blir en stark sista deltävling där många låtar har stora uttryck. Veckans debutanter har stora möjligheter att göra genombrott hos en bredare publik. Loreens Statement chockar oss alla, både positivt och negativt.
1. Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)
Alexander: Ja, låter som man kan tänka sig att det ska låta. Jon-Henrik och jojk, men kombinationen med Aninia som sjunger refrängernas texter gör att det här slipper bli en ointressant upprepning. Hon tar mer eller mindre över låten och i refrängen växer sig den samiska etno starkare och starkare. Möjligen blir det lite tjatigt ändå mot slutet. Tävlingen behöver lite etno i finalen.
Ellinor: Det är en mäktig låt och en mäktig känsla. Jag gillar kontrasten i Aninias röst. Det tillför något nytt till det här. Detta tar mig till fjället och jag ser alla årstiderna framför mig. För mig är detta en självklar
Lars Kristian: Låter som Jon-Henrik 2015. Aninia räddar upp det hela. Känslan blir att det är en låt från Frost eller kanske kommer med i Frost 2? Det är etno men mer svenskt pop än samiskt i så fall. Aninia har huvudrollen och Jon-Henrik är bakgrundskören.
2. Alice – Running With Lions
Alexander: Låten börjar med aggressivt kattmorr. (Lejon ska det vara) Jag förstår inte riktigt lejongrejen och vad all fuzz är med det där. Ja det är fjolårets inne musik, men nu är det 2017. Det är bra men samtidigt har jag hört det förut. Men jag gillar det mer i andra genomlyssningen. Det kanske blir jättebra på scen det här och gör att det växer ännu mer.
Ellinor: En poppig låt som kommer att spelas på dansgolven. Gillar de härliga slingorna i bakgrunden. Men vid första genomlyssningen kändes den lång. Precis som Alexander tycker jag den växte något vid andra genomlyssningen. Det som tar ner det är att jag har hört det här så många gånger förr. Ger en stark
Lars Kristian: Låter fräscht efter det samiska jojkintrot. Det är väldigt 2017 och modernt. Det här är sådan musik jag lyssnar på dagligen. Kommer spela detta dagligen på Spotify.
3. Les Gordons – Bound To Fall
Alexander: Ja just det nu kommer ett sådant här band också. Jag börjar direkt tänka på svensk Indiepop från 90-talet tycker till och med rösten påminner jättestarkt från nån av alla de där banden från den tiden. Man blir lite nostalgisk. Jumper, Painkillers, Atomic Kitten och allt vad de nu hette. Men det är mysigt.
Ellinor: Ett av de rockigare bidragen i år men med 90-tals sound. Ett kortare obligatoriskt lugnare parti i slutet av låten innan det tar fart igen. Det är kul att det finns rockigare bidrag med för oss som gillar det.
Lars Kristian: Välkommen till en härlig 80-tals dänga från Amerika, eller svenskt 90-tal eller vad man nu ska kalla detta egentligen? Vill locka tonåringarna till att rösta.
4. Wiktoria – As I Lay Me Down
Alexander: Ja, en direkt fortsättning av ”Save Me” men Countrytonerna har bytts ut mot mer Babtistkyrka. Det blir lite väl mycket väckelsemöte. Men det här är första låten i detta startfältet som ger mig en riktig WOW-känsla, äntligen! Men tycker nog Save Me var strået vassare.
Ellinor: För skrikig och ansträngd. Bryts bara av partier med ansträngd stämsång i a cappella. Den kommer att gå bra i stugorna och jag kommer att dansa till det men jag kan ändå bara ge det
Lars Kristian: Wow vilken kraftfull röst Wictoria har. En ny Shania Twain. Låten är rockigare än förra bidraget. Det är kyrklig musik, som att gå in i en babtist kyrka i USA. Om USA var med i Eurovision skulle det låta så här. Den är jämförbar med Sanne Salomonssons Higher Ground. En låt som var lite före sin tid.
5. Axel Schylström – När ingen ser
Alexander: Först ett WOW och inledningen av låten är riktig cool. Det är tufft och modernt men sen så börjar nog refrängen tjatas ut lite väl mycket. Det hela sjunker som en sten efter ett tag. Hade räckt om den bara var 1,5 minuter.
Ellinor: Tydligt uttal trots högt tempo. En överraskande låt. Men det är lite konstiga texter och referenser. Dansar som om ingen ser på vatten. Det låter lite konstigt.
Lars Kristian: Typisk svensk upptempo låt. En av de bättre låtarna på svenska i år. Men får lite gospelkänsla i den här låten också. En effektiv svensk refräng som man kan sjunga med i Jag ger den
6. Sara Varga och Juha Mulari – Du får inte ändra på mig
Alexander: Först tycker jag att det här är ganska fint. Juha gör att det blir en spännande mix mellan rösterna. Tänk ”Spring för livet” fast lite lugnare och även att Richard Wolf sjunger i den, så har ni typ låten. Det är lite om att sätta segel på vatten och sådant där och då inser jag att det är fint men det leder ju kanske ingenstans.
Ellinor: Ingen smäktande ballad men tråkig vissång. Par i skillsmässotankar kanske gillar den. Juhas Richard Wolf bas raspar i och för sig fint mot hennes ljusare stämma. Men den lyfter inte.
Lars-Kristian: En vissång det faller inte i smaken för mig. Men Juha lyser upp låten. Jag ville egentligen ge låten en nolla men Juha gör att jag ändå ger den
7. Loreen – Statements
Alexander: Först är det för mig bara skrik, kaos och ljudsymfonier. Jag tror att alla som lyssnar i rummet är förvirrade. Det blir kaos, det är mörkt och det är väldigt mycket känslor på en och samman gång. Man både vill ta till sig det och skjuta ifrån sig det. Man har byggt upp mycket förväntningar på det här och vi har förstått att det skulle bli annorlunda. Men första lyssningen blir ändå en chock. Vid andra lyssningen så tar jag till mig det här lättare. Men passar det in på Melodifestivalen och blir det för mörkt? Det här är en mycket mörkare samtidspolitisk låt än vad Oscars Zias låt var i fjol – men likheter finns förstås men ändå inte.
Först har vi alla svårt att sätta fingret på vad det är i men efter en tids snurr inser vi ju att det här är ju Isländska Björk – fast mörkare.
Ellinor: Det här var inte min grej. Man hajar till när det börjar med något som låter som ett böneutrop och sjunger lite drämmande indiepunk. Det är ingen uppvisning av hennes röst utan hennes smustigare och råare. Det är ett konstverk och det påminner om Björks Dancer in the Dark där varje ljud betyder någonting. Svårtillgängligt och svårbedömt. Men jag ger detta till slut
Lars-Kristian: Själva genren i detta bidraget appellerar mig inte alls. Det är lite Björk men om det är någon ska få mig att gilla genren så är det Loreen. Jag gillar budskapet för jag är också politiskt engagerad och om det är någon som ska klara att få igenom ett politiskt budskap så är det också Loreen. Jag ger detta .
Alexander Borodin, Webbtekniker
