Sieben sieben, ai lyu lyu, sieben sieben ein zwei……..Ja ni kanske förstår hur det är här i Helsingfors. Verka-feber. I alla fall på festivalområdet när Verka Serduchka repeterade igår. Det kan går hur långt som helst.
Jag har oftast väldigt svårt att skratta åt de som försöker vara roliga i den här tävlingen för det tenderar mest att bli krystat, tillgjort, en hög ”man-har sett-det-förr”-faktor. Men nu börjar även jag kapitulera inför aluminiumfolie-transan från Ukraina. Verkas nummer är en fantastiskt underhållande freak-show som är svår att stå emot och ESC 2008 kan mycket väl hamna i Kiev. Utanför pressscentret i Helsingfors finns en mängd skärmar där man kan ligga på gigantiska kuddar och se alla repetera. De kuddarna har aldrig varit så välbefolkade som när Verka repeterade igår.
Annars så är det ett evigt springande genom kontroller här på Hartwall-området. Var man än går ska man passera säkerhetskontroller där väskan ska gå genom sådana rullband som man annars mest förknippar med flygplatser. Av någon anledning pustar jag ut varje gång den där maskinen inte piper. Trots att jag knappast har något att dölja i min lilla väska eller i min jacka. Tanken är kittlande att så fort man passerat kontrollen utan att den piper, skrika ”Yes!”, ta väskan och rusa därifrån. Men faktum var att det inte dröjde särskilt länge innan det genomfördes, men det var inte jag som gjorde det utan ett putslustig snubbe från aftonbladet…
Välkomsfesten igår var en höjdare. Oändligt mycket bättre än den där sjaskiga stadsfestivalen som Aten hade som välkomsfest i fjol. Det här var stil och finess och det var mycket gratisdrinkar. Något man gärna utnyttjar här då priserna på festivalområdet är smått omänskilga. 3 euro för en läsk. 4 euro för lite vin på euroclub (kan vara max en deciliter). Rena rånet.
Jag som tidigare blivit smått provocerad av Jostein Pedersen när jag sett honom i Inför-ESC måste säga att han var verkligen väldigt trevlig och rolig att prata med. Och jag har aldrig hört någon säga ordet ”ikke sant?” så frekvent som Jostein. Han säger det i var och varannan mening.
När välkomstesten var över fortsatte vi till euroclub. Nu var min plan att dricka så många gratisdrinkar som möjligt på festen för att sen inte behöva köpa något på euroclub till deras café-opera-priser. Den taktiken höll inte riktigt utan det blev påfyllning några gånger kan jag medge. Sen blev det schlagerdans in på småtimmarna. Jag dansade med en tjej som verkade riktigt trevlig och jag frågade var hon kom från. Ungern, svarade hon. Eftersom ljudvolymen på ett dansgolv är rättså hög så uppfattade jag aldrig riktigt vad det var hon jobbade med när hon var här i Helsingfors men av någon anledning kom vår dans av sig lite. Jag frågade då mina presskollegor i Melodifestivalklubben om de visste vem det var. Det visade sig vara Ungerns sångerska Magdi Ruzsa…..
Mikael Olofsson, Pressansvarig
