Fredag den 6 maj och 11 länder i semifinal 2 ska finslipa sina nummer. Näst sist ut i eftermiddag är vår egen Cornelia Jakobs, som verkar vara i toppform och att trivas i Turin. I hennes halva tävlar även andra förhandsfavoriter som Australien, Cypern och Polen.
Foto på Cornelia ovan: SVT
AUSTRALIEN Sheldon Riley ”Not the same”
Peter: Sheldons back story, den svåra uppväxten, är välkänd vid det här laget. Den återges i denna mäktiga ballad som tidigare har känt over the top för mig. Men på Eurovisionscenen kommer låten till sitt rätta forum. Han har begåvats med en av tävlingens bästa sångröster. ”Not the same” ger chans att visa upp hela registret.
De svarta kläderna vi sett tidigare har bytts ut mot en stor vit kreation som har lagt flera övervikts kilon till delegationens bagage. Masken är glittigare än tidigare versioner, toppad med en tiara diadem. Sheldon står mitt på scen under första halvan av låten sen går upp på en 2-våningstrappa där han tar av masken. Där finns ingen osynlig studioman som tar hand om den utan han håller den kvar i handen och till sluttonerna lyfter den högt i en nästan trotsig gest.
Hoppas att Sheldon håller kvar denna nivån på framträdandet när det gäller, att han inte tar ut gester eller pressar rösten mer än vad vi såg idag. För det här var mäktigt!
Daniel: Drama! Sheldon Riley är också en av tävlingens allra bästa manliga livesångare och man ryser när man hör honom ta i, som han gör flera gånger under framträdandet. Låten är nog ingen vinnarkandidat, men vi har absolut en juryvinnarkandidat. ”Stagingen” är väldigt minimalistisk och påminner om Schweiz från förra året. Inte på pappret men man märker det när man ser det. Ljussättningen är väldigt mörk med strobljus lite här och där, matchar in väldigt bra. Fokuset är alltid på Sheldon. Det finns en trappa som går diagonalt upp åt två olika håll och möts på mitten högre upp. Sheldon går upp för trappan för den tredje refrängen. Något med Sheldon är hans diamantmask som han bär under det mesta av framträdandet, men inför den sista refrängen, i en väldigt dramatisk del av låten, tar han av den och tar i för fullt. Väldigt effektfullt, och väldigt fin låt.
CYPERN Andromache ”Ela”
Peter: Jag får inte ihop det här. Kören i början låtar som de sjunger under vatten. Havstemat tas upp i scenografin, en vågformad struktur som med ljusets eller projektors hjälp blir till ett snäckskal. Allt utspelas här av Andromache och sin kör av två/dansare. Låttexten hänger inte ihop, består av en serie fraser som inte berättar en sammanhängande historia. Man kan luras av den grekiska delen (den sjungs på båda engelska och grekiska). Emellanåt kämpade Andromache med att hålla rena toner.
Daniel: Nästa land på tur har också enorm rekvisita med sig. Den är svår att beskriva, men används som projektionsyta för bland annat vatten och en soluppgång. På tal om vatten så visas vattenfallet i scenen upp mycket, vilket är kul då det är en snygg del av scenografin. Den lyses upp blått av lampor bakom vattenfallet. Röstmässigt faller tyvärr Andromache. Det låter slitet i alla tre repen även om hon bättrar sig lite för varje gång. Oklart om det blir final för Cypern.
IRLAND Brooke ”That’s rich”
Peter: I motsats till Cypern har Irland en bra låttext och kanske vinner på sin placering mellan Cypern och Nord Makedonien. Brooke är över sin plågoande och vad han än gör tar hon inte tillbaka honom. Han har utnyttjat henne för mycket. Problemet är att melodin känns föråldrad. Hade funkat bättre för 20 år sedan. Ett plus i alla fall i detta Spice Girls-influerat nummer är att Brooke får fram ironin i budskapet.
Jag gillar första bilden, Brooke ligger på scengolvet i mitten av ett stort hjärta. Resten av koreografin kunde tagits från vilken nationell uttagning som helst på senare år. Fyra danstjejer utnyttjar scenen visserligen men dansstegen och de virvlande spotlights lämnar mig oberörd.
Daniel: Oj! Irland kändes inte som en finalist efter den ”Nationella uttagningen” (jag säger det då det egentligen var framträdanden under en populär talkshow och ljudet var inte mycket att hänga i granen) men det här har Irland och Brooke gjort bra! Hon sjunger rätt så bra och har fyra dansare med sig för att liva upp stämningen. Låten är härlig att lyssna på och Brooke har en bra ”stage presence”, och med pyro i slutet funkar det här verkligen. Jag skulle dock gärna se lite snabbare kameror för det här, det blir lite för många långsamma, långa bilder.
NORD MAKEDONIEN Andrea ”Circles”
Peter: Numret öppnar i mörker, de enda ljuspunkter det blåa vattenfallet framför scenen och blå spots från den havererade ljusrigg/”Solen”. Andrea förstärker den dystra bilden med sina svarta scenkläder. Jag fantiserar att detta är en hemsk historia om vad Brooke har genomlidit innan hon gjorde slut i föregående bidrag! ”You don’t wanna test my limits” sjunger Andrea. Men när dramat byggs upp brister mina gränser. Sista 20 sekunderna blir det åtminstone en vänligare ljusbild.
Daniel: Känns hårt att säga men det här är nog både årets mest intetsägande låt och framträdande. Andrea kör på väldigt dramatiskt och sjunger rätt så bra, men det händer verkligen ingenting. Det känns allmänt oklart vad låten handlar om och kameraarbetet är rätt så långsamt.
ESTLAND Stefan ”Hope”
Peter: Av alla länder som drabbats av haveriet med den vändbara solen /LEDskärm /ljusrigg – som efter snart en vecka har produktionen gett upp hopp om att kunna fixa – kan jag tänka mig att Estland är de mest besvikna. Med tanke på den storslagna videon med sin Spaghetti-Western känsla, här hade funnits hur stora möjligheter som helst. Stefans mörka röst är rätt, kläderna är de rätta, gitarren den med, men scenografin är väl inte mer än en kompromiss? Det karga landskapet får vi endast en skymt av, och känslan av uttorkad mark i scengolvs projektion. Men det där tekniska undret till halvcirkelformad ställningen står i vägen. I stället för en vacker solnedgång används blå ljus på vad som känns fel ställe i numret. Stefan är en av få artister som går ut mot Green Room, en anpassning till det tekniska missödet? Sångmässigt outstanding!
Daniel: Westerntemat från Eesti Laul håller i sig. Stefan är ensam på scenen här, ingen Mexican Standoff som i uttagningen, men han behöver inga fler. Det här är så snyggt och så bra, han fyller scenen otroligt bra med sin karisma. Rösten håller bra den med, och det ser ut som en topp 10-placering för Estland efter att ha åkt ut i semin förra året.
ROMANIA WRS ”Llámame”
Peter :”Vad om de fick veta?” underförstått ”om vår förbjuden kärlek”. Ingen kan stoppa mina känslor, sjunger Andrei. Innebörden kan tolkas hur man vill, han får i varje fall kroppskontakt med en av de manliga dansare såväl som med de kvinnliga i detta publikfriande nummer. Tävlingen behöver Rumänien i år! Teamet tar med sig den balkanska glädjen som har saknats på ett tag.
Daniel: Guldigt värre! WRS levererar sång och dans och det både ser och låter bra ut! Imponerande när nån kan både sjunga och dansa bra. Med sig har han fyra dansare som passar numret väldigt bra. Kamerorna filmar ofta LED-golvet där delar av låttexten står, ”Hola mi Bebebe” och ”Llamame, llamame”. Det här är effektfullt och snyggt, och borde räcka till en finalplats för Rumänien.
POLEN Ochman ”River”
Daniel: Det här är svårt. Ochman är nog, tillsammans med Sam Ryder, årets bästa manliga sångare. Låten är inte lika bra som hans röst, och refrängen känns lite passé, men den är överlag bra. Koreografin sitter, ”stagingen” är bra den med, men det som får allt att bara stanna upp är Ochmans ovilja att titta in i kameran. Det skapas ingen kontakt mellan tittaren och Ochman och det kan bli ett problem för tittarna. Juryn tror jag dock kommer älska detta.
Peter: Vatten finns var man än tittar, framför Ochman, i scengolvet och bakom. På 2 stora bildskärmar ser han ut som att ha drunknat. Nedanför scenkanten framför vattenfallet (som finns med som ett permanent inslag under alla 40 bidragen) dansar ett par vattennymfer. Ljussättningen är i mörkaste laget, oj vad de gillar mörkblå i Italien! Efter halva låten blir bilden skakig medan det blixtrar, vilket kommer säkert att störa några tittare.
Artisten är propert klädd i snygg kostym och vit skjorta och sjunger otroligt bra. Hans falsett är mer Duncan Lawrence än Gijon’s Tears. Jag gillar bytet till moll och stråkarna som ger en annan puls. En liten naggande tvivel i bakhuvet – kommer staging att gå hem i stugorna?
MONTENEGRO Vladana ”Breathe”
Daniel: Vladana sjunger en klassisk powerballad. Hon har en fin röst men tyvärr tar det slut där. Med textrader som ”The air is what I breathe, they’ll die without it, it’s unforgivable” känns låten helt tom och det blir svårt att känna nåt när man ser på repet. Kamerorna är rätt passande, men outfiten med en stor LED-krans hon bär eller att det är statyer av män på LED-skärmarna förstår jag inte riktigt. Allt känns ganska oklart tyvärr.
Peter: Nej, snälla, inte blått igen! Blå klänning, blå ljussättning. (Måste vara positiv nu!) Vad som festar blicken omedelbart är den platta cirkulär disk försedd med hundratals ljusspetsar, bakom henne. En projektion, en glastallrik eller …. kan den verkligen vara en del av klänningen? Jo, fastsydd på något sätt. På varje sida scenen stora stillbilder av en mans torso och ansikte, som sedan ersätts av rörliga bilder av ett kvinnoansikte. Vladana själv?
Texten har jag ett problem med. Ungefär ”smärtan försvinner om du lär dig andas för att överleva”, men vad är det som har hänt innan? Uppbyggnaden i arrangemanget är snygg.
Har tidigare inte gillat denna låt men erkänner att den har trots allt en chans att gå vidare.
BELGIEN Jéremie Makiese ”Miss you”
Daniel: Nja. Den första artisten vi fick reda på skulle tävla i år, Jérémie, Voice-vinnaren från Belgien. Det som man såg fram emot var hans fantastiska röst och fina framträdande. När låten släpptes fick man det intrycket att vi skulle ha med en otrolig röst att göra. Tyvärr är det inte så på scenen. Rösten låter trött och ansträngd direkt och det är synd att se. Framträdandet och kamerorna är också tyvärr ganska så tråkiga.
Peter: Middle-of-the-road bitvis bluesinspirerad låt framförs av duktig sångare som omger sig med fyra manliga dansare. Gillar hur kören glider upp i refrängen. Produktionsteamet verkar fått tips från Mellohandboken om staging när den är som mest mellanmjölk. Ljussättningen ganska förutsägbar. En av flera i semi 2 som man inte riktigt vet var man ha dem.
Peter: Trodde jag skulle skriva lugnande att allt är på plats, precis som det brukar vara när det gäller Sverige, konceptet och staging klara sedan lång tid tillbaka.
Tyvärr ville RAI annat. Först såg Cornelia ut att få ett stöt från micken, sedan trasslade steady-cam operatören sig i hennes mikrofonkabel, sedan föll en skugga över Cornelias ansikte. När man äntligen kunde köra så var de första intima närbilderna som bortblåsta, och det första klippet på avstånd var på tok för långt. När hon reste sig från scengolvet blev det bara rörigt.
Felen fortsatte. Cornelia var lugnet själv och anmärkte när nåt blev fel men ändå fortsatte med sången, ville inte avbryta. Om det såg ut så här idag hur var det i måndags under de stängda repen? Till slut kunde man köra hela 3 minuter medan 1000 tittare on-line höll andan. Slutbilden var inte heller övertygande.
Så långt från färdigt har jag aldrig sett ett svenskt nummer inför Eurovision, och allt hänger på det italienska teamet, som har fått klara instruktioner/beskrivningar av det svenska.
Och vems idé var pyrot på slutet? Känns totalt out-of-place!!
Daniel tar dock missöden med ro trots den italienska produktionens klantighet. ”Det här var det värsta repet av de alla rent tekniskt,” skriver han. ”Vi var tvungna att starta om totalt 4 gånger och fick bara två genomsjungningar. Här hoppas jag att SVT ser till att allt är bra till det första genrepet. Skulle inte överraskas om vi tar hem det här (trots allt). Smällare och pyro klyschigt men inte opassande”
TJECKIEN We are Domi Lights Off
Daniel: Preparty-säsongen har inte varit schysst mot We Are Domi. Det har låtit dåligt och det har känts som att sångerskan Dominika helt saknat scennärvaro. Allt det försvann idag. Dominika sjunger väldigt bra och har god kontakt med sina bandkollegor samt med kameran. Det är en otroligt snygg ljusshow och jag hoppas verkligen det går vidare för Tjeckien.
