Annas andra rep följt av en presskonferens har nyss varit. Jag var självklart där.
Mer om själva repet kan ni läsa i bloggen.
Anna fick svara på frågor om det mesta som rörde numret. Hon berättade att anledningen till att kören nu får stå kvar bakom henne helt enkelt är att scenen är så stor att kören inte skulle hinna fram. Därför tyckte man det var bättre att de fick stå kvar bakom. Christer Björkman fyllde i att det fick henne att se stark och sårbar ut vilket passade både henne och låten.
En annan fråga handlade om hennes skor. Anna berättade att det egentligen är hennes systers skor, att de är gamla och slitna och att hon gillar den typen av skor och att de får henne att kanna sig trygg. Samma sak gäller med gitarren. Hon ville ha tryggheten med gitarren på scen samtidigt som hon ville vara fri att röra sig utan den. Därför försvinner gitarren efter ett tag in i numret.
Christer berättade om koreografin som både Anna och kören har. Den bygger på en vågrörelse som aldrig riktigt stannar utan är en enda ofärdig rörelse. Också det ska spegla både Anna som person och låten.
Anna berättade att låten för henne handlar om att hon nu efter Idol kommit in i ett nytt skede i livet och att man måste våga chansa för att komma dit man vill men att den är öppen att tolka annorlunda.
Christer fick en fråga om vad man pratat om inne i viewing room och Christer berättade att man nu var precis där man ville vara. Några små ändringar från första repet i bildproduktionen var nu genomförda och han berömde även NRK för sin oerhörda professionalism. Inga ändringar i ljud eller ljus hade alls behövts så nu ser han fram emot semifinalen med tillförsikt.
Jag har efter repet hört många samtala i och utanför pressrummet om just Anna som dagens överraskning. Många är tydligt gripna av hennes framförande och imponerade av hennes annorlunda och starka röst. Det kan bli en trevlig torsdagskväll för oss svenskar, och kanske en ännu trevligare finallördag!
Anders Ringqvist, Reporter