De resterande repetitionerna under torsdagen bjöd på allt från känslosamma ballader till grisfest med Christer Sjögren. En salig blandning med andra ord.
Brandur
Brandur har startfältets klart svåraste låt, men har tagit steget fullt ut och tävlar med en väldigt avskalad och lugn låt. Framträdandet matchar låten, inga bomber och granater här inte utan Färöarnas Jostein Hasselgård flankeras istället av en kör som ser ut att de ska på begravning. Brandur har en pojkaktig charm och en mycket bra röst och låten kan gå bra – om någon minns den. Men problemet är att alla ackordvändningar och abruppta avbrott gör att man lätt tappar intresset. Men visst, den är fullständigt ensam i sin nisch för de andra låtarna hittills har man kommit ihåg.
Michael Michailoff
Det är svårt att frångå det faktum att den är förbluffande lik ”Love turns water into wine”. Låten är bättre live än i studioversionen och Michael utnyttjar scenens många olika delar på ett skickligt sätt. Han inleder på catwalken, kör mittpartiet av låten tillsammans med bandet, för att avsluta alltsammans mitt på scenen.
Amy Diamond
Ojojoj, det här är ruskigt effektivt. Amy och hennes fem dansare gör ett felfritt koreograferat nummer där de lyckats få med det mesta. Hon kan lätt få med sig publiken med sina handklappar och handvinkningar á la ”Bye bye baby”. Amy Diamond är ett proffs och kommer inte att göra någon besviken. Möjligtvis kommer någon att störa sig på hennes envisa användande av ordet ”Baby” som dyker upp i alla hennes låtar. I den här upprepas det gång, på gång, på gång. Refrängen är egentligen bara en fortsättning på versen och kunde haft en starkare hook, men låten är sjukligt smittsam. Amy kommer att bära en guldjacka på sig på lördag. är det en föraning om vad som komma skall?
Suzzie Tapper
Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga än det som skrevs igår. För på scenen händer ingenting. Det behöver i sig inte vara dåligt. Ibland kan det byggas stor dynamik av att knappt något händer förrän på slutet. Men problemet är att det inte händer något på slutet heller utan Suzzie ser lite smått bedrövad ut låten igenom. Men låten är en klassisk schlagerballad som folk kommer att känna igen och ser man på den framgång den här typen av ballader hade förra året så kan den vara en dark horse. Om ni vill ge låten en chans, blunda under de här tre minuterna.
Christer Sjögren
Välkomna till grisfest allihop! Efter att ha sett Christer repetera under torsdagen så kan man konstatera att karln tigger om stryk. Han framför denna dansbands-calypso till synes helt utan självdistans. Det finns egentligen ingenting som skiljer den här låten från någon parodi som Galenskaparna & After Shave kunde ha gjort. Med sig på scenen har Christer fyra unga flickor med fjäderplymer som förstärker känslan av att man är i Las Palmas under tre minuter och kanske är det just det som gör att den kommer att samla en del röster. Men som helhet så är det startfältets mest svårtippade bidrag. Journalisterna här i Scandinavium sitter och gapskrattar men kanske är det folket i stugorna som kommer att skratta sist…
Mikael Olofsson, Pressansvarig
