Ammotrack tvekade aldrig när deras bidrag ”Raise Your Hands” kom med i Melodifestivalen!
Ammotrack – Raise Your Hands
Ammotrack utgörs av av Mikael De Bruin (sång), Anders Franssohn (trummor), Jonas Jeppsson ( bas), Sebastian Nero och Oscar Fläring (gitarr)
Hur kändes första repet?
Det kändes toppenbra, äntligen!
Har ni väntat länge på det här?
Ja, för att få stå på scenen framför allt!
Vad är största skillnaden med torrepet och att stå på scen?
Mikael: Storleken! Vi har ju repat i en gympasal och vi trodde, wow nu kan jag springa tio meter… så var det bara 2 meter eller en och en halv! Jag går ju tillbacka till Anders i en sekvens i numret, där har jag ju en riktig ”Walk” men det var ju bara ett steg och sen: Där är ju Anders! Så det är största skillnaden! Vi trodde det skulle vara större, vi har ju lite grejer på scenen med oss.
Är det också det som är svårast med numret? Att få till hur ni ska röra er?
Ja, det är klart att det är lite tajt på vissa ställen! Vi är ju på klubbar normalt sätt och då är det bara att bröta och köra!
Men är inte det också små scener?
Jojo, det är det! Men då har vi inga motorcyklar på scenen, som vi kan välta.
Fungerar dem?
Motorcyklarna, ja! Herregud, det går att tuta med dem också!
Så det är lite risk att ni snubblar på dem?
Ja och åker iväg med dem!
Ni kommer inte göra en kupp nu på lördag då?
Sladdar och så där? Och köra iväg, vi är ju från Skövde trots allt!
Kan ni berätta lite om låten?
Den är skriven av Calle Kindbom, Thomas ”Plec” Johansson, Jari Kujansuu. Men det vet ni säkert redan! Också har jag fått vara med och sätta dit lite text (Mikael).
Hur har det arbetet funkat?
”Plec”, han har jobbat med oss sen vår första skiva! Vart med och producerat. Så det är en kompis sen 12 -14 år tillbaka i tiden. Och vi har liksom hållit kontakten och sen fick jag en låt. Då ringde han mig en dag för två år sen och sa att, du jag har nått här Micke! Han vet ju hur vi låter, hur Ammotrack låter, hur vi har låtit tidigare. Kom in och sjung på den här! Så jag vart över och det blev gött! Det blev skitbra!
Men två år sen sa du, skickades den in till tävlingen förra året?
Nä, nä det gjorde den inte.
Ni har filat på den så länge? Varför?
Jag tror det blir bäst då! Eller hur? Men får ju rannsaka sig själv! Den fick dänga till sig helt enkelt!
Har det inte vart jobbigt att inte få framföra den då?
Jo, jo det är det! Och hålla på låten, absolut! Det har vart svårt att repa på den, på det sätt som vi brukar göra!
Men hade ni tankarna redan i början att det skulle bli ett bidrag, att ni skulle skicka in den till tävlingen?
Nja, för det första så kom det som en chock att den kom med! Liksom, wow, gillar de det här, va gött!
Vi höll på att skriva låtar till nästa skiva så vi vart: Wow! Vad kul! Det är klart vi ska göra det här!
Det var alltså ingen tvekan med Melodifestivalen, att ställa upp på det här?
Det är ju så i livet! Att man måste anta utmaningar!
Har ni tänkt på det tidigare, att ni skulle vilja vara med? Eller slog det er först nu?
Ja, det slog oss nu! När idén kom upp!
Är ni inspirerade av liknande bidrag i festivalen? Det har ju funkat väldigt bra!
Ja, Ralf framför allt får man väl säga! Han har ju vart med i gemet ett tag nu och han är ju en inspirationskälla!
Varför är Ralf så inspirerande?
Han har rätt attityd, han skriver alltid bra musik plus att det är allt från värsta hårdrocken och sen är han här. Han gör det han känner för helt enkelt! För han tycker det verkar roligt! Det tycker jag är något att ta efter!
Sen har vi en sista fråga. Vem tar ni med er till finalen på lördag?
Då säger vi Alcazar!
Varför?
Därför de är så himla trevliga! Och de hjälper oss när vi går vilse här bakom. Och så har de typ världens coolaste nummer ser det ut som!
Intervjuare var Lizbet och Pia
Pia Andersson, Reporter
