Vi satte oss ner och fick en ordentlig pratstund med Ace Wilder. Samtalet kom in mer på hennes låtskrivande än på hennes artisteri, men också på vad som är de stora skillnaderna nu jämfört med för två år sedan.
”Don’t Worry” är i grunden byggd på samma mall som Aces förra låt ”Busy Doin’ Nothin’” En ordrik vers, en brygga som ökar på intensiteten följt av en refräng som får lite rollen av en andningspaus. Och så ett nummer som kompletterar och lyfter låten.
Trots att låten och numret verkar så intimt integrerade berättar Ace att låten kom till först, och numret långt senare. För numret hyllar hon sin koreograf Litho Nericcio och berättar att det var annorlunda att jobba med en så mycket större budget än förra gången. Den första inspirationen till numret kom från ett Youtube-klipp med boxar i. Men den högre budgeten och den högre ambitionsnivån är inte enbart av godo, Ace beskriver det som ett betydligt stressigare nummer som hon tänker på hela tiden.
Scenshowen till ”Don’t Worry” verkar som gjord för att främst fungera perfekt i TV, snarare än i salongen, men trots detta erkänner Ace att hon inte själv har sett numret på TV och helst inte vill göra det heller. Hon förlitar sig helt på sina medarbetare Litho Nericcio, Lotta Furebäck och Mari Ryberger, men blir ändå väldigt glad när vi beskriver för henne hur väl numret tar sig ut i rutan.
Uppkomsten till just ”Don’t Worry” började med att de andra låtskrivarna hade börjat på ett ”track”, som hon gillade och som de fortsatte att arbeta på.
För Ace är det dock viktigt att själv skriva texten, så att det blir något som hon känner att hon kan stå för. Hon ser ingen anledning att skriva om kärlek, för det är det så många andra som gör och bättre, utan försöker hitta lite mer unika och personligen teman i sina texter. Textrader som ”Dressed as a clown you show up drunk and high in church” kom till i somras när Ace och Linnea Deb satt ute och diskuterade det här med ångest över att göra bort sig, och ville få fram att det inte är så farligt och att man inte ska oroa sig så mycket. Hon inspireras av människor, vardagliga problem och udda personer.
Även om hennes två Melodifestivalbidrag uppvisar stora likheter så älskar Ace att blanda genrer, och hon berättar att hon har låtar i väldigt varierande genrer. Kanske inte i alla möjliga genrer som finns, men hon tar gärna inspiration var som helst ifrån. ”Busy Doin’ Nothin’” hade till exempel en country-inspiration, som delvis kan härledas till att Ace älskar Dolly Parton.
Ace skriver även låtar åt andra, men för tillfället ligger det lite på is. Det är svårt att hoppa mellan att skriva till sig själv och att skriva till andra, men oftast vet hon tidigt i processen av en låts tillkomst om hon vill göra den själv eller om den görs bäst av en annan artist.
Trots sin bakgrund som tävlingsdansare beskriver sig Ace inte alls som en tävlingsmänniska. Däremot gillar hon utmaningar. Därför var det inte alls självklart att ställa upp i Melodifestivalen igen, men så blev låten utvald och Ace kände att hon inte ville släppa den till någon annan, och det är därför som hon ställer upp igen bara två år senare. Ett deltagande redan i Melodifestivalen 2015 har varit otänkbart.
Skillnaden gentemot 2014, framförallt vad gäller folks förväntningar, är dock stor, och det verkar som att Ace lite grann saknar rollen av att vara underdog. Men hon försöker att inte lyssna för mycket på vad alla säger, och föredrar att fortsätta att jobba med samma personer som hon är bekväm med. Det är också viktigt för henne att inte anpassa sig för mycket efter andras åsikter, hon måste kunna stå för och känna sig bekväm i det hon gör. Det gör också att eventuella misslyckanden blir lättare att hantera än när man har låtit sig påverkas av andra och det har blivit fel.
Eftersom Ace till största delen är uppvuxen i USA – hon beskriver det till och med som att hon tänker på ”svengelska”, trots att bägge hennes föräldrar är svenskar – har hon inte riktigt samma direkta relation till Melodifestivalen som många andra svenskar har. Men hon har på senare år förstått hur enormt det är, inte minst genom sin egen medverkan, och försöker att följa åtminstone sina vänner och bekanta i branschen när de är med och tävlar, som t ex Mariette och Midnight Boy förra året och inte minst sina låtskrivarpartners Joy och Linnea Deb och Anton Hård af Segerstad.
Marcus Björkander, Reporter
