Nu är det dags för pressen att äntligen få komma in i Avicii Arena och få följa repetitionerna. Varje artist gör 2-3 genomsjungningar och här kan ni följa våra reaktioner från repen och hur det ser ut på scenen.
Cazzi Opeia – I Can’t Get Enough
Cazzi Opeia står på huvudscenen genom hela numret och de fyra husdansarna är med på scenen på start. Det är väldigt mycket regnbågsfärger och moln på scenen, vilket gör det väldigt drömskt. Låten påminner mycket om den typen av musik som Ava Max har gjort även om den kanske inte riktigt är i den klassen. Kan inte riktigt bestämma mig om scenshowen är det bästa för låten, även om det ser ut att passa Cazzi Opeia utmärkt. Kanske kan alla färgerna på scenen locka de yngsta åldersgrupperna till att rösta även om låten inte enbart är anpassat för barn. Själva låten borde fungera bra i alla åldersgrupper.
Lancelot – Lyckligt slut
Lancelot står helt still vid ett mikrofonstativ genom hela låten. Han har även en gitarr som han ibland har vänd bakom sig och ibland har framåt, men nästan aldrig spelar på. Med sig på scenen har han också hela bandet med gitarr, trummor och bas. Numret känns väldigt nära och intimt. Det har dessutom ramats in med extra belysning i form av ett antal hexagonala strålkastare med varmt ljus.
Lisa Miskovsky – Best to come
Här händer det mycket på scenen. Lisa Miskovsky står precis som Lancelot still på scenen med en gitarr. Men i bakgrunden händer det betydligt mer. En person åker på skateboard, en annan går runt med ett genomskinligt paraply, en annan går runt och sjunger. Allt detta utspelar sig i New Yorks tunnelbana, men där kan ju vad som helst hända. Kanske inte så konstigt ändå att gå runt med paraply trots att det är inomhus. Risken finns lite att man blir distraherad av allt som händer på scenen att man glömmer bor Lisa Miskovsky och låten. För vid ett tillfälle är det åtta personer på scenen som gör helt skilda saker.
Tribe Friday – Shut me up
Här är återigen en banduppsättning på scenen, men det är även utsmyckat med gamla tjocka TV-apparater och rosa högtalare. Här gör de scenshowen helt rätt för låten, även om jag personligen har väldigt svårt för den här typen av musik. Ingen av bandmedlemmarna står still under låten, de hoppar och rör sig på scenen en hel del.
Faith Kakembo – Freedom
Faith Kakembo börjar ensam på scenen där LED-skärmen bakom henne visar en rätblocksformad tunnel med ett starkt vitt ljus längst bak. Tunneln öppnas upp lagom till andra refrängen och då kommer kören in och även två av husdansarna som också spelar kör. Numret blir lite som Tusses “Voices” där det skapas en förenande känsla mot slutet av låten. Det blir mäktigt när den stora kören står samlad bredvid Faith Kakembo. Vid vissa tillfällen står kören även runt om Faith och även bakom.
Linda Bengtzing – Fyrfaldigt hurra!
Detta är scenshowen denna veckan där det händer mest och det innebär väldigt mycket. Linda Bengtzing börjar liggandes mitt på publikscenen där hon hinner resa sig i den enorma klädseln hon har lagom till första refrängen där även fyra dansare gör henne sällskap. I andra versen och andra refrängen tar hon ett varv förbi främre parkett och hinner med att ställa sig på ett podium som är placerat ute i publiken. Till sista refrängen har hon hunnit fram till huvudscenen där hon och dansarna avslutar numret med stora fyrverkerier på LED-skärmen bakom.
Anders Bagge – Bigger than the universe
Detta är utan tvekan veckans tråkigaste scenshow. Igår stod Anders Bagge helt still mitt på scenen vid ett mikrofonstativ genom hela låten. Idag tar han ett steg fram precis i slutet av låten, vilket är en mycket bra förbättring. I övrigt händer inget mer på scenen. Däremot visas väldigt fina naturbilder på LED-skärmen bakom. Frågan är om det räcker för att Anders ska kunna kvalificera sig till final. På torsdagens rep var inte rösten den starkaste heller mot slutet av låten. Låten är fortfarande mycket stark, men det hade behövt hända mer på scenen än att förlita sig på bilder på LED-skärmen.
