Idag tisdag reser vi från avlägsna Georgien till grannlandet Danmark via Medelhavet, Atlantkusten, Alperna, Balkan och Baltikum för att få intryck från den sista gruppen som repeterar på scen för första gången. Som vanligt, de bilder vi tar med är de officiella för tävlingen.
10 GEORGIEN – You – Tornike Kipiani
Peter:
En av de kortare texterna i Eurovisions historia? 75 ord som täcker in naturliga element och sin kärlek ”for you”. Vad tycker ni : Is less more? Videon gav ett ödsligt intryck, hur ska man få bidraget att fungera på scen?
Det är en ovanlig intro. Känns som man sitter i biosalong och filmen ska precis börja. Tornike upplyses i blå spot. Tyvärr blir det inte mycket ljusare än så. Naturen som han anropar visas bakom – mycket moln, lite hav. När han sjunger om sin älskade levs den mörka fonden upp med georgisk text – en översättning för hemmapubliken? Låten bygger upp successivt, han tar i allt mer. I sista genomkörningen visar han upp hela sitt vokala register från djup bas till nästan falsett, men mer för att markera att det här kan jag, det var bara den första tagningen som ska tas på allvar.
Vad ska man tycka om detta? Förhandstippad att vara chanslös men i en tävling där de manliga soloartisterna står för de känsloladdade bidragen … vem vet? Inte direkt publikinfriande men juryn tänker kanske annorlunda.
Daniel:
Känns lite Salvador Sobral över det hela. Enkel staging, fin låt, inte så mycket som händer, men här är det en bra sak. Det sista repet var bara oseriöst där han gör lite allt möjligt, som när Sobral spelade handtrumpet för att han var uttråkad 2017. Är ’You’ en ny ’Amar Pelos Dois’? Absolut inte, inte ens i närheten, men kände ändå en liknande känsla kring de två. Tornike sjunger det också väldigt fint – det här kan gå hem!
11 ALBANIEN – Karma – Anxhela
Daniel:
Så albanskt. Pampig powerballad på albanska, sjungen fantastiskt bra av sångerskan, klädd i en glittrig kreation, mycket rött på scen. Det här är bra, men stagingen gör att man vill ha mer. Vilket är synd – när man kommer ihåg att Sacha Jean-Baptiste har gjort numret. Precis som med Dream Team där man valde Stefania och Grekland framför Estland och Moldavien, sina andra länder, har Sacha gjort det här. Jag vet inte vad hon valt som starkaste kort men jag antar att det inte är Destiny eller Anxhela. Vi får se vad Gjon’s Tears har för staging senare. Men just nu – känner jag mig lite besviken.
Peter:
I chatten frågade någon ”ska alla tjejer se ut som konståkare i år?” Outfiten i Anxhelas fall är pimpad för att få med den balkan-orientaliska touch som passar musiken. År efter år håller Albanien en jämn hög standard. Har tyckt om Karma sedan första gång jag hörde den och Anxhelas scenshow är för mig väldigt lyckad. För att använda en trött kliché hon ”äger scenen”. Rättare sagt, hon sätter alla närbilder för det är inte så många steg hon tar. Ändå känns det att hon fyller scenen mer än många andra artister vi sett, som inte heller har med kör eller dansare.
Det är dock en sak som inte stämmer. Den attityd Anxhela visar upp passar inte den textöversättning jag har sett, att hon ska ha dålig karma. Gud förlåter inte henne. Hon har varit för självisk och nu får hon världen över sig. Eftersom hon sjunger på originalspråket är det i så fall endast sina landsmän som lägger märke till det motsägelsefulla.
12. PORTUGAL – Love is on my side – Black Mamba
Daniel:
Wow! Black Mamba har nog den största positiva överraskningen hittills. Otroligt fin och classy, retroaktig staging. Vad som börjar svartvitt och i 4:3-format blir efter en minut normal widescreen och i färg, och vi får mycket Great Gatsby-vibbar tillsammans med en virtuell orkester på skärmarna. Sångaren är också väldigt charmig och sjunger bra. Det här kan bara gå vägen! Portugal till final!
Peter : Jag ångrar att jag kallade semifinal 1 för dödens grupp och hade svårt att hitta favoriter i den andra! Här är ett bidrag till som kan skrälla. Alla kommer inte gilla Tatankas röst men han skapar en unik stämning precis som Sobral för 4 sedan. Fördelen med att ha med sitt band är att de utnyttjar hela den stora scenen. De har tagit plats på rad med Tatanka långt fram. Och för att ge extra djup finns den virtuella orkestern i bakgrunden.
Elgitarren mot slutet driver låten framåt efter den efterhållna inledningen. Ett riktigt bra nummer allt som allt. Det enda som stör i den annars välanpassade grafiken – som illustrerar den sena timmen – är figuren i utsvängda byxor som har en onaturlig gångstil.
