Måndag innebär att vi lägger ”dödens grupp” bakom oss för stunden och kollar hur nio av de 17 bidragen i andra semin gestaltas på scen. Vid dagens slut igår gästades vi av klubbens Marcus Björkander, som bevakar ESC för Schlagervännernas podcast. Vår summering av första semins repetitioner kan ni se här. https://www.youtube.com/watch?v=ljqle2phE_E&t=1099s
Förmiddagens huvudpersoner ser ni här. (Samtliga artistbilder som används i bloggen har tagits från den officiella presentationen)
1.SAN MARINO – Adrenalina – Senhit (med eller utan Flo-Rida? dagens fråga)
Peter:
Vi har lärt oss under åren att räkna med det oväntat från San Marino. I år är inget undantag! Fast jag förstår inte poängen men den gigantiska huvudbonaden med Madonna och Jesusbarnet som Senhit bär i första sekvens. Helt främmande från vad som komma ska. Detta är årets mest färgsprakande bidrag. De går all-in för att ge synnerven en chock i pastell.
Det finns inte en färg som dominerar längre än ett par sekunder. Alla färger i palletten i en rörlig abstrakt målning på de stora videoväggarna. Senhit och dansarna står inte heller stilla utan ena minuten står de på en roterande skiva för att i nästa tar sig ner för catwalk där Flo-Rida vikarie levererar rapp-partiet.
På så sätt döljs den banala texten där eld och gasolin är nyckelord. Melodin håller sig inom några få toner, kryddad med lite orientaliska. Utan de visuella effekterna skulle det bara vara tjatigt. Den bästa låten att öppna med.
Daniel:
San Marino överraskar minst av alla vi sett igår och i förrgår. Lyckligtvis var det precis så färgglatt och fantastiskt man önskat sig! Senhit sjunger bra, om med stark kör bakom sig, dansarna gör mycket för framträdandet, och överlag är detta väldigt bra!
Sen Flo Rida. Han är ju då inte där. Den som rappar är någon okänd person, men det verkar som att han endast är stand in då skärmarna har ”Flo Rida” på sig när rap-partiet sätter igång. Har höga förväntningar där! Annars, snyggt, San Marino. Nytt bästaresultat där, 100%.
2. Estland – The Lucky One – Uku Suviste
Peter:
Lyckas Uku släcka Senhits eld? Möjligen. Bidraget står i skarp kontrast till San Marinos frontalangrepp på våra sinnen. Typisk ballad som byggs upp snyggt. Någon har kollat i lexikon och kommit upp med en rimsekvens som påminner om ett helt annat genre och tid. unbreakable – shakeable- unsavable får mig att minnas Supertramps Breakfast in America.
Här har vi ett exempel där artisten ser väldigt ensam ut på den stora scenen. Närbilderna fungerar bäst men det är ändå svårt att skapa den intima känslan. Färgskalan håller sig huvudsakligen till nationalfärgerna. Blått lyfter inte numret när det händer så lite. En sekvens med röd bakgrund när känslorna blixtrar till är undantaget.
Uku sjunger oerhört bra, är snygg att vila ögonen på men jag är rädd att Senhit skulle somna direkt. Stor risk med detta startnummer att Estland blir bortglömd när det är dags att rösta.
Daniel:
Nej, gud, nej. Snubben som känner sig tvungen att säga att han vann titeln ”Estlands sexigaste man” – för 11 år sedan – varenda gång man ser honom, är tillbaka för Estland, och jag vet inte vad jag ska känna kring detta, men det är inte mycket jag tycker om. Han står ensam i en åskstorm (inspiration från Victor Crone där?) och rör inte på sig särskilt mycket. Sen tar han inte de långa tonerna, utan låter den förinspelade kören ta de svåra tonerna. Det är inte snyggt. Att komma efter San Marino och innan Tjeckien hjälper inte. Blir nog en uppförsbacke för Uku.
3. Czech Republic – Omaga – Benny Cristo
Peter:
Det blir nog en uppförsbacke för Benny också, Daniel, eller ser du kvalitéer som går mig förbi? Rapp men ändå inte, något mitt emellan tal och sång. Jag undrar hur mycket av den varan genomsnitts Eurovision-tittaren tål?
Benny och de fyra streetkidsen skuttar och strutsar utan någon tydlig plan. De försöker använda scenytorna men ser ändå bortkomna ut. Kamerasvepningar och strålkastar spots hjälper inte ett dugg. Inte heller de rörliga geometriska figurer på väggen. Om det finns något tänk bakom koreografin så har den gjorts för en arenapublik.
I grund och botten är låten för svag i min bok. Titeln Omaga upprepas en hel del, låter som Monickers ”Oh My God”. När man kokar ner det hela så är det inte mer än en illa dold sexinvit (why don’t you come on over and have it?”)
Daniel:
Kluven. Jag gillar låten, och Benny. Han framförde ”Kemama”, låten från förra året, väldigt bra, så jag tror att det blir bättre med kommande rep, men detta var lite rörigt. Han öppnar det ändå snyggt, börjar bakom LED-dörrarna som öppnas och stängs bakom honom när han går ut på scenen, men väl på scenen känns allt lite tomt. Det är för breda vinklar, man ser för mycket av scenen. Annars tycker jag numret är snyggt, han måste jobba på rösten lite. Tror Tjeckien har en bra chans att gå till final, men det blir nog inte en ”Lie To Me”-nivå av framgång.
4. Greece – Last Dance – Stefania
Daniel:
Med samma huvudman, Fokas Evangelinos bakom stagingen till You Are The Only One, Scream, och andra stora Eurovisionframträdanden var förväntningarna på Last Dance skyhöga. Speciellt som de utlovat något nytt för Eurovision. Och det fick vi! .. typ. Gimmicken i år är att Stefania under det mesta av låten sjunger framför LED-skärmarna som används som en stor green screen. Samtidigt använder man gröna trappor, gröna dansare med vita kläder och annat som får det som att se ut att hon kan gå upp på flygande trappor (så som Sergey gjort redan 5 år tidigare), och dansar runt osynliga dansare med flygande kläder. Det är ett snyggt koncept, men känns mer som något som hade varit en showstopper på Eurovision i Baku, 2012 än Rotterdam 2021. Anledningen att jag sa typ är också att det redan använts – bara inte på Eurovisionscenen. Sverige kan minnas både Margaret och Omar som använde sig av greenscreens 2019 i Melodifestivalen, och det kändes inte särskilt revolutionerande då heller. Samma sak händer här – man kan bara filma framifrån då skärmen inte sträcker ut sig på sidorna, så det blir fasta kameravinklar som helt dödar flowet i en annars fantastisk låt som Stefania sjunger underbart bra. Kommer det funka ändå? Ja, det tror jag. Men jag tycker att man kunde ha gjort något annat, inte helt imponerad här.
Peter:
Vad har vi precis sett? Här har man tänkt såväl TV som arena. Stefania ensam en bra stund i glittrig lila dräkt. Två par vita byxor utan överkroppar, till slut 4 osynliga dansare i vit, dansare som inte har kontakt med marken eller eventuella podier på scenen. Hur mycket är på riktigt, hur mycket virtuellt? Grekland har tagit Sergeys trappsteg från 2016 till en annan nivå när det gäller illusioner. Sångerskan och dansare står på olika nivåer utan synlig kontakt med golv eller trappsteg . Allt detta pågår mot bild på storstadsmiljö som man flyger igenom. Känsliga tittare: varning för åksjuka!
Utan tvekan det modernaste iscensättningen Grekland har kommit med!
5. ÖSTERRIKE – Amen – Vincent Bueno
Peter:
Eftermiddagspasset är igång. Även Vincent skulle deltagit ifjol. Hans första rep sammanfaller med sjunde årsdag av Conchitas vinst. En helt annan stil givetvis men lika mäktig på sitt sätt. I all sin enkelhet är denna bland de bästa bidragen för en manlig soloartist i årets upplaga.
Kanske en del kan tycka att stagingen är tråkig, men fokus är verkligen på den gripande texten och Vincents uttryck. Det är inte mycket att orda om. Bra ballad som han levererar klockrent!
Daniel:
Då var vi igång igen! Vincent och Österrike är tillbaka med en av mina favoriter i år, och stagingen är nog så simpel och nerskalad som den borde vara. Fokuset är som Peter sa, på Vincent, låten och hans röst. Har svårt att se denna missa finalen.
6. Polen – The Ride -Rafal
Peter:
Videon var en bra illustration av texten. Hur översättas den till scenen? Får vi the ride of our lives?
Klart att det inte går att återskapa effekterna från en musikvideo till live scenframträdanden alla gånger men det är synd att inte Polen gjorde ett försök nu när det var så mycket LED och greenscreen att leka med. Förstår inte varför scenen är så mörk (och i så fall vilken användning Rafal har för sina solglasögon). I stället för glada 80-tals färger eller (för guds skull!) en bil får vi en scenfond med tråkig rutmönster där en klick rosa färg alterneras med låttitel, artistens namn och Warszawa i neon. Ska dansarnas handhållna ficklampor föreställa bilen?
Koreografin känns väldigt B-klass Mello men det kvittar vad vi tycker om numret – sånginsatsen var bedrövlig! Knappt en ren ton i något av försöken. Ingen jury värd sitt levebröd skulle haka på Rafals inbjudan. Må åket ta STOPP med en gång!
Daniel:
Jag gillar den här låten. Inte för sitt lyriska geni eller så – det är bara en kul låt att lyssna på. Stagingen är kul den med. Rafal känns lite ovan på scenen och det funkar faktiskt. Tillsammans med pyro som slängs iväg lite här och var på scenen och 4 perfekt koreograferade dansare blir det här kul att se på. Hans röst är dock tyvärr inte lika mycket att hurra för. Han behöver öva sig lite mer. Han sjöng bättre i The Voice. Men annars, helt okej, Polen!
7 Moldavien – Sugar – Natalia Gordienko
Peter:
Rutnätet kommer till användning i detta nummer också, men är inte statiskt denna gång. Natalia genomför hela numret med sina 4 manliga dansare (i uppknäppta skjortar) på en upphöjd yta av samma storlek som Eric Saades. Budskapet är ungefär detsamma som Tjeckiens (”come on over for some sugar”) och precis som Senhit i dagens första bidrag erkänner Natalia att hon lider av en addiction.
Koreografin är väl genomfört, känns tajt. Som i andra nummer känns rummet väldigt tomt när kameran drar bort från scenen. Tanken är säkert att detta ska gå hem båda i arenan och i TV.
Vokalt är Natalia stensäker. Hon tar en imponerande lång sista ton (om inte nu det finns en körtjej undangömd någonstans) fast den kunde varit starkare. Sparas den till nästa vecka?
Daniel:
Här börjar det kännas lite repetitivt. Vi har nu omkring 8-9 länder hittills som alla har samma neonstuk på sina framträdanden. Moldaviens nummer känns inte sockrigt alls – det hade lika gärna kunnat användas av Rafal. Sjunger gör hon knappt – hon tar inte i alls utan låter kören som spelas väldigt högt ta alla svåra partier. En jättelång ton i slutet är bland det plattaste jag hört. Lite som det här numret. Synd tycker jag – på en sån härlig danslåt.
8. Island – 10 years – Daði och Gagnamagnið
Daniel:
Lite omväxling, skönt! Dadi och gänget från 2020 är tillbaka med en, enligt mig, minst lika rolig låt som framförs perfekt. De har kul på scenen, Dadi sjunger bra och grafiken med massa pixelkaraktärer som flyger runt i rymden (referens till deras nysläppta spel till telefoner, ”Think about aliens”) passar väldigt bra. Snyggt gjort, Island! Kan bli topp 5 med det här!
Peter:
I våras var jag skeptisk till låten efter förra årets succé men den är bannemej minst lika bra. Dadi och gänget har förfinat allt de gör på scen. Alla rörelser är så väl genomtänkta och bildproduktionen så tajt att vi inte missar någon liten detalj. De gummiliknande kroppsdelarna finns kvar men inte så dominerande i rörelseschemat som tidigare. Nu är det tre medlemmar i bandet med böjda keyboards runt axlarna som de bildar cirkel med. I online pressrummet har denna döpts till Ovi-pianot.
Det händer mycket kul i scenfonden utan att uppmärksamheten dras från bandet, dansen och för den del texten. Numret /sången slutar tvärt i perfekt unison. Vid sista genomgången håller samtliga slutposen en lång lång stund i väntan på en pyroeffekt som kommer till slut. Det här kommer gå hem i stugorna, garanterat!
9. SERBIEN – Loco Loco- Hurricane
Peter: Grattis Island, som lottats mellan Moldavien och Serbien!
Jag berörs inte ett dugg av den här. Tjejerna kan sjunga visserligen, och bakgrunden används till bra effekt, speciellt när svart-vit text och röd skärm visas sida vid sida. Men usch! Att komma till Eurovision 2021 med ”ram pam pam” och ”zum zum zum” och en text som har översatts till ”I’m sweet and nice”. Var finns skämskudden?
Daniel: Amen! Hurricane har en riktigt snyggt nummer till deras goa partylåt, de dansar bra, sjunger bra, allt är bra! Avslutar med snygga fyrverkerier. Finns inte mycket att säga förutom – bra. Snyggt jobbat Serbien! Min favorit av de 9 idag!
