Andra veckan! Bättre än förra?
Reportergänget är på plats i Scandinavium och vi tre som kommer vägleda er genom dagens repetitioner är; Johan Ben Mohammad, Sara Olivers och Jimmy Wallin. Vi är taggade och mycket förväntansfulla! Hur kommer bidragen se ut? vad kommer de ha på sig? Kommer vi börja gråta? Ja ni förstår.
Vi kommer uppdatera er med bilder samt våra intryck, här och på Instagram löpande under dagen. Ställ gärna frågor på det ni undrar. Ha en fantastisk dag tillsammans med oss!
Nobody – Klara Hammarström
Scenen inleds med Klara tillsammans med sina dansare sitter på någon form av trappställning och utför sin koreografi. (Lite sittdans, faktiskt!)
De omringas av ljuspelare som växlar mellan rosa, rött och orange ljus. Lationorytmerna stärks upp av tung bas. Under första repitionen av låten så saknar vi en hel del ljus: Vi ser knappt Klara eller dansarnas ansikten pga. att de inte är tillräckligt upplysta! Under andra repet har detta åtgärdats.
Klara är sitt tidigare sound troget, så jag tror att tittarna kommer uppskatta igenkänningen men med latinamerikanska soundet som en extra krydda.
Klara känns självsäker på scenen men dansarna behöver bli mer synkroniserade för att det ska se snyggt ut i TV-rutan. Jag (dvs. Sara) tror absolut att det här kommer kvalificera sig vidare. Direkt till Friends med en möjlig omväg via Eskilstuna!
Miraklernas tid – Jan Johansen (stand-in är Christian Nielsen under torsdagens repetitioner)
Jan Johansens stand-in sjunger ingenting utan nu får kameramän, ljud- och ljustekniker m fl. göra sin grej utan sånginsats. Bakgrunden och hela numret är enkelt: En svartvit stadssiluett, strålkastare och en ensam sångare på scenen. Det känns lite som en trist upprepning att ständigt säga att jag ser fram emot att se Jan Johansen framför låten, men ge er till tåls! Det kommer bli fantastiskt med Jans hesa raspiga stämma i denna Evert Taube-inspirerade melodi, var så säker!
Bulletproof – Dotter
Nu blir det ljusshow!
Dotter har på sig en outfit som fungerar likt en discokula med tyget täckt av spegelbitar som i sig reflekterar de olika strålkastarnas ljus. Vi i publiken blir bländade redan innan första repititionen dragit igång!
Till en början ligger Dotter ned på scenen med en närbild som zoomar ut. Lagom till den pampiga refrängen kommer strålkastarna igång och ska (troligtvis) symbolisera det som sårar henne och att hon inte är skottsäker mot det (skottsäker = bulletproof). When you hit, it hurts like guns sjunger hon sist innan refrängen drar igång.
Numret är enkelt och snyggt, spelet med strålkastarna har ersatt en dansensemble. Dotter själv har relativt enkel koreografi men i det här numret känns det helt rätt. Frågan är: Har Jenny Silver varit med och inspirerat? (Ni kommer förstå på lördag!)
Jag hoppas att Dotter verkligen går vidare, åtminstone till Andra Chansen.
Vamos amigos – Mendez feat. Álvaro Estrella
Vi förflyttas till en strandbar i Havanna eller nåt liknande i detta nummer. Mendez står på en fristående trappa tillsammans med ett par dansare. Àlvaro kommer in på scen bredvid baren. Känslan som förmedlas är fest, kompisanda och allmän glädje. Álvaro står för sången, Mendez i huvudsak för rap.
Lamporna är färgglada i rött, gult och grönt.
Helt klart är detta ett nummer att vänta när Mendez är involverad. Det ät tempo, glädje och latinorytmer högt och lågt. Det hela känns nästan som hämtat ur en musikal. Men är det särskilt nytt? Nja. Vi har sett det förut och vi har hört det förut. Kommer jag dansa i sommar under bar himmel på nån festival till denna? Definitivt!
Tittarna kommer säkert älska detta, och det kan nog bli Andra Chansen för dessa killar.
Alla mina sorger – Linda Bengtzing
Återigen blir det en variant av ljusspel på scenen, denna gången i form av pelare som ljuset blinkar inuti i olika färger. Linda äntrar scenen i en transparent långkofta i tyll som skapar en snygg siluett mot ljuset bakom henne.
I takt med att låten byggs upp ökar ljusets intensitet också och fylls på med färgglada strålkastare från sidorna.
Jag kommer ändå inte ifrån känslan från gårdagens första genomlyssning att det slutar väldigt tvärt. Jag vill ha något mer, men tyvärr lyfter inte låten fullt ut. Linda är fantastisk både på scenen och som person, men låten är lite tafatt i slutändan. Den lever lite på gamla meriter, med liknande innehåll som ”Jag ljuger så bra” och en referens i texten till ”Alla flickor”.
Jag tror tyvärr att Linda kanske inte kommer längre än till Göteborg, även om det vore skoj att ses i Friends.
Talking in my sleep – Paul Rey
Jag tror såhär: Alla ni som tyckte om Felix Sandmans ”Every single day” kommer gilla detta! Paul framför låten med en känslighet och äkthet som vi sällan ser i Melodifestivalen. Jag vill uppriktigt gå upp till honom på scenen och säga förlåt för att våra spellistor inte låter likadant (referens till låtens text)!
Ensam på scenen med vita ljuspelare och ett draperi som olika bilder projiceras på; först vattenstänk (eller är det mjölk???) i slow motion och senare i numret dyker en folkmassa upp i bakgrunden. I TV-rutan kommer vi får se ytterligare specialeffekter i form av en röd skugga av Paul som följer hans rörelser.
Igår var jag halvimponerad av Pauls låt, men numret har onekligen lyft det till en annan nivå. Det här blir farligt på lördag!
Kingdom come – Anna Bergendahl
Anna startar ensam på ett podium mitt på scenen (det syns inte från parketten, men när vi ser på jumbotronerna som filmar ovanför henne så ser vi att podiet har en röd passepartout)
Låten är verkligen direkt. Pang på rödbetan, kyrkklockan klämtar, inget att hålla igen på! Det är högt tempo och känns som en fullvärdig uppföljare till ”Ashes to ashes”! Efter första refrängen får sångerskan sällskap av sex kiltklädda dansare som dansar runt henne i en oförskämt synkad koreografi. Strålkastarna korsar varandra för snygga ”kryss-effekter” i bakgrunden.
Hela numret med både sång och dans är superproffsigt och går inte det här vidare direkt till final på lördag så ska jag banne mig…. tröstäta en skumbanan.
