Lars Kristian Nielsen Stensrud | Melodifestivalklubben I kvällens pass, då Big 5 och värdlandet visade upp sig för första gången, gick Bilal och det franska teamet på knock. De utmanar hela Europa att examinera sina värderingar. Det finns säkert många unga som tar till sig budskapet : texter som Intolerance, Difference, Take me down, Judge me by my picture visas, såväl som tidningsrubriker som syftar till fördomar. På scen finns två dansare som inte passar in i normen. En så kraftig balletdansös är man inte van att se. Hon är en bejublad burleskartist i USA. Den andra dansare saknar tal och hörsel.
Politisk korrekthet ”in your face” alltså. När första chocken och jubel lagt sig snurrar olika tankar. OK att vara inklusiv – ett ständigt återkommande tema i ESC s mission – men några kollegor här undrar om numret utnyttjar just personer som avviker. Har ESC blivit en cirkus i dess egentliga mening, med freakshow element? Först Australien och Portugal och nu Frankrike. En invändning jag inte riktigt förstår. Ett är säkert i alla fall. När det gäller allvarligt budskap konkurrerar Frankrike med North Macedonia och Georgien.
Alleluja! Spanien har äntligen fått ett Eurovisionbidrag att funka! Mikis La venda är en riktig party dänga. Med spanskt mått mätt är koreografin ett underverk i utförande. Mycket glada färger, LEDväggen ser ut som den attackerats av After Work paintballentusiaster. Spaniens bästa chans på en topp 10 placering på 5 år!
Även Italien kommer med ett allvarligt budskap, även den inte går att missa. Stora bokstäver projiceras på väggen. Mahmood går mot kameran. Tre manliga dansare. På LEDväggen en kvinnas silhuett därefter bilder på pojkar och män, också mest i silhuett. Hela pressrummet klappar i takt.
Vad finns det för odds att John Lundvik kommer först och sist i nästa veckas final? Jag förstår varför SVT inte vill ha denna låt. Inte i den tappning the UK iscensätter den åtminstone. Bigger than us har också en distinkt gospel sound. Brittiska journalister skojar att Michael Rice har fått order om att hålla händerna i styr! Han är tydligen en artist med de stora gesterna. Här ser han ut som en nervös valp, inte olik självaste Johnny Logan när han vann första gången. Första genomgång var säkrare tonmässigt än den andra, då han tog i för mycket.
BBC har lagt inga resurser på scenografin, inte ens på bakgrundsgrafiken. Låten börjar lugnt i ”Too late” stil, Michael syns genom en dimma. Svartvit dominerar. Tre körtjejer gör honom sällskap. Tyvärr, det känns som gamla hemlandet tävlar om en bottenplacering ännu en gång.
Sist ut är Sisters med Sister för Tyskland. Ännu ett nummer där ett budskap slåss i huvudet på oss. ”SORRY” och ”RESPECT” denna gång. Carlotta och Laurita börjar på motsatt sidor av scenen. De syns också på LED väggen. Söt sång hellre än skön. En del kameraåkningar. Vad de än haft för skillnader finns blodbandet kvar. Detta illustreras med en trevlig blandning av fotografier bak i scenen.
Tidigare idag avslutade Grekland och San Marino första semifinalens rep. Vi summerar intrycken i en klipp på Facebook och Youtube.
