Carin Winberg sammanfattar intrycken från sitt första reporteruppdrag i debutantstaden Kristianstad.
Det var debutanter i flera bemärkelser den gångna veckan. Staden som sådan har premiärkört Melodifestival-konceptet, om än i Andra Chansen format. Majoriteten reportrar på plats är också debutanter. Sist men definitivt inte minst – vi har fått se flera festivaldebutanter i deras kamp om de sista finalplatserna för året.
Det som slår mig allra tydligast är ambitionen i denna anrika Christians Stad. Mitt inflyttade skånehjärta klappar synnerligen hårdare när jag ser framåtandan och målmedvetenheten runt själva intåget av Melodifestivalen i city. Man kan knappt gå tio meter utan att det dyker upp något som doftar Mello. Det är dressade taxichaufförer i väntan vid stationens inkommande tåg, piffade skyltfönster i mer eller mindre varenda butik, ja – till och med järnvägsmuseet tar tillfället i akt och kör festivaltåg mellan centralen och arenan. Aktningsvärt.
Men det som definitivt toppar insatsen är Kristianstad-konceptet “Ta chansen”. Parallellt med Melodifestivalen – i väntan på Andra Chansen – har kommunen arrangerat en musiktävling för ungdomar 12-18 år. Smart och snyggt initiativ, well done! Redaktionen fick det första smakprovet ur tävlingen på Välkomstfesten, där blott 16-åriga Vera Kronbäck från Viby inträdde scenen och fullkomligt briljant levererade SDF:s “Moving on”. Underskriven blev helt golvad av Veras utomordentligt vackra stämma och fick den stora glädjen att uppleva en favorit i repris på Stora Torg under lördagen.
Det visade sig i efterhand att en annan talang tog hem vinsten i just denna tävling, men det skulle förvåna mig mycket om vi inte kommer få se Viby-Vera i både ett och flera andra musiksammanhang framöver. Kom ihåg var ni läste det först. Förlåt, Christer. Men det här var veckans by far bästa röst….
Startfältet i ordinarie festival då ? Jodå. Andra Chansen är i vanlig ordning aningen tröttare än övriga delfinaler, även om publiken eldade igång rejält redan under fredagkvällens genrep. Om själva duellformatet tvista de lärde. Jag är på intet sätt övertygad utan hade hellre sett något annat slags format. Av åtta bidrag skall fyra vidare. Dra en lott liksom.
Resultatet är vad det är. Helt enligt oddsen och även i linje med redaktionens tips. Det är en viktig tävling, men på något sätt ändå bara en enda lång väntan på The Grand Final.
Mest färgstarka “off-stage” har vi utan tvekan upplevt att kvartetten Renaida, Felix, Sigrid och Mendez har varit. Under presskonferenser har vi sett Sigrid som solskenet självt. Felix öppnar upp och visar en skön omatcho sida av en 20+ kille på väg mot nya vägar i livet, skönt självsäkra Renaida visar inga tvivel utan lovar helt enkelt att komma tillbaka till Mello om det inte blir vinst i år och Mendez, sura-toner-på-scen-eller inte, bringar oss god energi med ett varmt och äkta budskap i botten.
Vi måste också nämna dearest Davids insats. Denna ultimata scenpersonlighet- så multikompetent med sång, dans, show och fasta kamerablickar helt på sin plats, i rätt tid, med rätt intensitet. Spot on. Men han har inget höjdarmanus att jobba med. Han gör helt enkelt allt han kan med den äran. Jag hoppas personligen att vi får se honom på programledarposten igen, men med fördel i annat sällskap. Fab Freddie har i sanning spridit glitter och kärlek runt vårt avlånga land, vilket vi behöver. Men det blir en smula tjatigt efter en stund och upprepningarna har blivit alltför frekventa. Det funkar som synes mer än väl i Barnkanalen, så jag tror inte att Freddie på något sätt kommer stå sysslolös efter att glittrets högtid är över för i år.
Så. En sista rad för att resumera denna Kristianstadvecka. Låt mig helt enkelt citera reklamknapparna som pryder personalen på artisthotellet;
“Alla har rätt till en andra chans”. En snygg omskrivning för “Imorgon är en annan dag”, eller hur?
Veckans reportrar Peter Baston, Carin Winberg och Marcus Mattisson tackar för sig och lämnar med värme över till redaktionsteamet för nästa veckas final på Friends Arena.
Hoodeladi!
