Daniel Karlsson har sin mamma att tacka för både låten och sitt artistnamn.
Idol-Daniel eller Melodifestival-Daniel?
– Vilket namn va, som inte jag har tagit. Som nån annan har bestämt att jag ska heta, säger han med en viss ironi. The Moniker är det nuförtiden.
Ja, hur kommer det sig?
Det är den vanligaste frågan jag får men tycker ändå att den är lite jobbig att svara på.
Nämen jag tycker att det är ett jävligt snyggt namn. Så ville jag ha ett nytt namn, en nystart på musikkarriären. Då passade The Moniker bra eftersom min mamma hette Monika, så blev det automatiskt The Moniker. Plus att jag gillar ordvitseri, Moniker betyder smeknamn, artistnamn. Så man kan säga att min Moniker är The Moniker. Det passar ju här i Göteborg, ha ha.
Melodifestivalen, är det något du drömt om att få vara med i?
– Ja, när jag var yngre drömde jag om det. Jag minns en gammal artikel från Jönköpingsposten, där står det ”Vad vill du bli när du blir stor?” så står det att jag vill vara med i Melodifestivalen.
Sen har man ju stått i rockband och repat a-moll och d-moll och sådär och sagt att man inte kollar. Men det gör man ju ändå. Så det är klart, låten är 3 minuter lång och den är lycklig och folk får höra min låt. Det är rätt ballt faktiskt.
Var kom idén till låten ifrån?
– Jag skrev den för jättelängesen, 2004 hemma hos min mor i Norrahammar. Jag satt vid pianot och gnällde högt att jag bara gör sorgsna låtar.
Då sa hon från köket – Men gör en glad låt då! självklart som en mor gör. Så körde jag lite piano, sen var det klart, text och musik på cirka en kvart. Så stod hon i dörren och sa – Ja, det var väl inte så svårt det där, nu är maten klar!
Jag är inte ett dugg förvånad om det var pannbiff.
Därför känns låten varmare än vad den egentligen är. Jag har ju henne att tacka för låten, annars hade jag aldrig gjort den. Den är musikalisk ljusterapi.
Har du någon egen favorit från Melodifestivalen genom åren?
– Ja, självklart ”Gente di mare”, svarar han blixtsnabbt. Jag älskar italienska låtar!
Men svenska är ju Björn Skifs ”Det blir alltid värre framåt natten”. Han är Sveriges bästa sångare genom tiderna, säger man nåt annat har man fel, säger han bestämt. Jag älskar hans röst, han är ball.
Folk glömmer lätt det med Björn att han är en riktig stjärna.
Jag önskar Daniel lycka till och säger att det ska bli spännande att se showen.
– Ja, tycker jag med, säger han med glimten i ögat.
På torsdagskvällens fest får jag tillfälle att prata lite mer med Daniel och då avslöjar han att han under dagens rep bara har lekt. Han gillar inte att repa och ha allt tillrättalagt. Han vill gå in och köra. Därför kommer lördagens framträdande att bli något som vi dittills inte har sett. Men det är en liten hemlighet.
Inger Malmén, Reporter
