– Det känns jätteroligt, säger Lina.
– Det känns som det var i går som vi stod här, säger Andreas
– Det går inte ta något för givet. Vi är så glada att vi fick vara med en gång till. Och i Scandinavium för fjärde gången, säger Tess.
Alcazar är verkliga veteraner. Andreas är med för sjunde gången (tre gånger vardera som solo-artist och med Alcazar sedan tidigare), Tess är med för fjärde gången (med Alcazar) och Hanna är också med för fjärde gången (en gång med syrra, en gång solo och nu andra gången med Alcazar).
De har haft placeringar alltifrån tvåa (Andreas 1996) till nia (Lina med syrran Hannan 2002) i finalen. Frågan är om det är vinsten som driver dem att vara med igen.
– Nej, men det är alltid kul att vinna. Men går det inte så bra som vi hoppas så gråter vi inte ihjäl oss. Då går vi vidare, säger Andreas.
– Det är en tävling och vi tar vår uppgift på jättestort allvar, samtidigt som vi inte tar oss själva på så stort allvar. Samtidigt att gå vidare till Globen är ju en chans att få göra det igen, säger Tess.
Under torsdagens repetitioner bestod pyrotekniken på scenen av typ två små tomtebloss som smällde av. Men det blir krut längre fram lovar Alcazar, som tycke det kändes bra under förmiddagens repetitioner.
– Det funkade bra och känns jättekul att äntligen få känna på scengolvet som är lite nytt jämfört med förra året, säger Tess.
– Lite kameravinklar sitter inte, men det är ju nytt för alla. Det är piece of cake, säger Andreas.
I sommar ska Alcazar ut med bland annat Erik Linder på Diggiloo-turné.
– Vi har jobbat tillsammans på Wallmans Golden Hits tidigare, säger Tess.
Hur laddar ni upp inför lördagen?
– Vi sjunger ihop oss så att vi får ihop oss till en röst och klang, säger Lina.
– Sedan sjunger vi ”Headlines” om och om igen.. och kanske en och annan Hälsingevisa, avslutar Andreas.
Peter Karlsson, Reporter
