Ett nytt land och en ny kultur ger många reflektioner och tankar. Här följer några.
Låt oss säga det direkt. Moskva är inte stället nr 1 att åka till om man är lite (eller mycket) homo som ju många av oss schlagerfans är. Ryssar är nämligen inte homo nånstans. Tvärtom är det militärreferenser överallt. Alla anställda i tjänst verkar ha uniform med blanka knappar och mer eller mindre oversizad mössa.
Och här verkar det finnas anställda för precis allt. Att det finns både kassa och spärrvakt i Metron är kanske inte så märkligt, men de har dessutom en rulltrappsvakt. Vars enda uppgift är att sitta i en kur vid rulltrappans början eller slut, givetvis har de en i varje ände. Vad dessa människors exakta uppgift är verkar lite oklart. Lika oklart som hur de håller sig vakna när enda arbetsuppgiften verkar vara att titta på andra människor som åker rulltrappa.
På vårt hotell finns vid de båda hissarna en vakt som kontrollerar att alla gäster har sitt intyg från receptionen att man verkligen bor på hotellet. Har man inte det, nej då får man inte åka upp. Hotellreceptionen har naturligtvis också en egen passavdelning där en vakt sitter och är ansvarig enbart för att dela ut pass som efter incheckning blir noggrant inspekterade, registrerade och godkända.
Poliser och olika typer av väktare finns i varenda gathörn. Aldrig ensamma utan minst en klump bestående av tre eller fyra. Hade man bara känt att polisen var att lite på i det här landet, hade jag varit väldigt trygg.
I en så stor stad som Moskva märks naturligtvis Eurovision mindre än den hade i en mindre. Lokalt, som kring arenan och kring Euroclub är det affischer och planscher och logotypen på snart sagt varje husvägg. I övrigt passerar nog livet ganska normalt för de flesta Moskva-bor.
Centrum i denna tillfälliga värld som alla fans, press, artister och delegationer skapar är Euroclub. Där bjuds det på fester med gratis vin, drinkar och tilltugg. Här ges foto- och intervjutillfällen för pressen. Ländernas delegationschefer drar och sliter i sina artister för att få dem att synas i så många sammanhang som möjligt samtidigt som festen pågår för fullt för oss som är här mer för nöjets skull.
Euroclub har i år ändrat inriktning jämfört med tidigare år. I år spelas väldigt lite schlager. Istället spelas mer typisk klubbmusik med kortare inslag av Eurovision. Naturligtvis fullkomligt obegripligt när tusentals festsugna fans kommit till stan. Inte vill man väl då dansa till samma musik som hemma?
Fansen i arrangörslandet brukar också fixa ett eget litet vardagsrum kallat Eurocafé. Öppet nästan dygnet runt kan man här mingla med andra fans, äta frukost, lunch eller middag eller festa hela natten. Och festat hela natten har vi gjort. Igår kom vi tillbaka till hotellet kring sex på morgonen.
Och nu ska vi ladda upp inför kvällen. Nu jäklar gäller det!
Anders Ringqvist, Reporter
