Ikvällens ”dummy”-omröstning” under det publika genrepet tog sig Alcazar och Papa Dee vidare till finalen i Globen. Imorgon kväll är det min gissning att i alla fall ett av dessa bidrag gör det inge – och då ”på riktigt”.
Redan när Shirley Clamp visas i bild första gången under repetitionen hörs applådskaror inne i Scandinavium. Då har de flesta i publiken har då inte hört en ton av ”Att älsa dig” ännu. Det är ingen tvekan om att förra årets tvåa, ”Min kärlek”, givit Shirley en alldeles särskild plats hos den svenska schlagerpubliken. När hon kliver in på scenen är det med en helt annan säkerhet än i förra årets festival. Hon utstrålar rutin och tar för sig av de tre minutrarna i strålkastet. Publiken är med henne och klappar i takt genom hela låten. Det är ingen tvekan om att Shilrey måste ses som storfavorit imorgon kväll. ”Att älska dig” är också en mycket bra låt. Den börjar som en pampig kärlekshymn och blommar sedan ut till en effektiv schlagerdisco. Kläderna till trots – när fyrverkeriregnet faller på scenen i slutet av låten är finalplatsen i hamn. Det kan helt enkelt inte gå fel.
Vem eller vilka som ska följa Shirley direkt till Globen är en öppen historia. En mycket öppen historia. Egentligen är det fem av de övriga bidragen som bör vara med och fajtas om denna plats. Mitt tips är att förhandstipsade Alcazar – trots en träffsäker låt och ett både roligt och proffsigt framgträdande – än en gång får stå över och vänta på sin tur till ”Andra chansen”. Min gissning är att Shirley med ett enklare startnummer tar för många av de röster som annars skulle ha fallit på Alcazar.
Linda Bengtzing utstrålar mycket energi på scenen och levererar en snabb schlager. Många jornalsiter på plats i Scandinavium har henne också som en av kvällens favoriter. Den traditionella schlagern till trots, så tror jag inte att det räcker ända fram. Linda har haft svårt att leverera en hundraprocentig sånginsats och i det här startfäletet tror jag inte att det håller för en finalplats. Linda har oavsett det en given hit efter finalen.
Det var många som höjde på ögonbrynen när det offentliggjordes att Papa Dee skulle medverka i årets festival. Att döma av publikraktionerna ikväll, så var det ett oerhört populärt val. Låten bryter av så pass mycket från det övriga startfältet för att minnen av hans framträdande ska sitta kvar i minnet efteråt. Refrängen är inte stark, men ikväll lyckades han och det övriga bandet få Scandinavium att gunga. Det bådar gott för hans chanser att ta sig viare – och det tror jag att han gör.
Nordman har jag trott stenhårt på fram till kvällens repetition. Deras låt följer deras tidigare vinnarkoncept. Skillnaden är att ”Ödet var min väg” möjligen kan upplevas som mindre svårtillgånglig och felplacerad det här sammanhanget. Det samma gäller The Wallstones som uppenbart älskar varje sekund på scenen. Deras låt är visserligen charmig, men min gissning är att deras låt inte sticker ut tillräckligt för att klara sig vidare.
Cecilia Vennerstens bidrag blev snabbt en personlig favorit. ”Var mig nära” är en snyggt uppbyggd ballad med mycket nerv som växer för varje lyssning. Dessvärre tror jag inte att Cecilia – det nyinförda juryinslaget till trots – kommer att lyckas få med sig tillräckligt många telefonröster för att ta sig vidare. Synd och skam på en så vacker låt!
Pay TV levererade ikväll kvällens klart roligaste show med mycket attityd och spexig dans. Låten har en större hitpotential än fjolårets bidrag, men är trots det för kantig för att tilltala den bredare publiken. Låten kommer dock med säkerhet att leva vidare efter festivalen.
Att Shirley Clamp går vidare är jag nästan beredd att sätta mitt schlagermedlemskap på! Vilket det andra bidraget är som når Globen kan jag gissa, men jag skulle inte våga satsa många kronor på. Det är så jämt och osäkert. Se, lyssna och bedöm själva imrogon. För nu börjar det. Äntligen!
Sara Andersson, Sekreterare
