Gänget kring Melodifestivalturnén tycks i Linköping ha lagt i en extra växel med scenografin. Ikväll tycks scenen spraka och gnistra på ett helt annat sätt än förra lördagen. Mycket imponerande! Dessutom håller kvällens låtar, till skillnad mot vad flera tidningar hittills har rapporterat, en hög klass – igen. Precis som i Göteborg bjuds vi på flera olika musikstilar, vilket är underhållande. Låt oss aldrig återvända till tio bidrag stöpta i samma schlagerform!
Starkast på schlagerhimlen i Linköping lyser Fredrik Kempe och Sanna Nielsen. De har en direkt popdänga med tydliga Abba-influenser i ”Du och jag mot världen”. Dessutom sjunger de skjortan av det övriga startfältet. Jag tror att de, det starka startfältet till trots, i alla fall får nöja sig med en kvalplats i ”Andra chansen”. Snöpligt för en så bra låt. En kvalplats tror jag även att det blir för Sanne Salomonsen och hennes ”Higher ground”. När Sanne etrar scenen är det ett proffs vi möter. Låten hon levererar är en rockrökare med tydliga Shania Twain-vibbar.
Ett bättre öda till mötes går Arja Saijonmaa. Hennes ”Vad du än trodde så trodde du fel” är en dramatisk schlager med tangoinslag. Det sägs även att texten ska vara fyndig. Trots flera genomlyssningar på repetitioner under veckan så är det fortfarande svårt att urskilja texten i versarna. Arja har förvånande svårt att hitta rätt tempo i sången. Scenshowen som byggs kring primadonnan Arja är svårslagen och bara blotta minnet av ”Högt över havet” för Arja direkt till Globen.
Josefin Nilsson är den andra artist som bör ta sig direkt till final. Hon har under veckan lyfts fram i media med kommentarer kring sin utstrålning och vackert sjungna ballad. Josefin har verkligen utstrålning och förmåga att nå fram genom kameran. Däremot förstår jag inte bedömningen av det festivalen egentligen handlar om – sången och melodin. ”Med hjärtats egna ord” är visserligen en vacker ballad, men Josefin går från versarna upp till refrängen i mer eller mindre skrikläge. I mina öron ylas refrängen i ”Med hjärtats egna ord” fram. Av publikreaktionerna från repetitionen igår att döma så tycker i alla fall linköpingsborna att det var vackert. Märkligt.
Startfältet ikväll bjuder på två spännande bidrag med mera exotiska tongångar. Dels bjuds vi på tuffa ”Big up” av Avalon, som möjligen kan skrälla om tonåringarna hittar fram till programmet och telefonerna ikväll. Dels sjunger Cameron balkanpop i ”Roma” på ett slags låtsasspråk. Det är både svängigt och roligt, men når kanske inte riktigt hela vägen fram. Camilla Brinck gör en snäll gitarrpopsbaserad låt och får tyvärr inte det utrymme hon behöver för att föra låten. Camilla blir, trots snygg klänning och bra låt, åtta ikväll.
Bäst i kvällens startfält är Bodies Without Organs, eller som Schyffert sade på repetitionen – ”Kroppar utan orglar”. Gruppen levererar en poppärla som sätter sig direkt. Till och med Pet Shop Boys skulle vara stolta över en låt som ”Gone”. Jag hoppas verkligen att tittarna ikväll inte missleds av Josefins röda klänning och Arjas spektakulära show, utan istället lyssnar och ser till att vi får med oss ”Gone” till finalen i Globen. Det skulle vara stort. Med andra ord: Stop! Look! Listen! kära schlagerpublik!
Sara Andersson, Sekreterare
