BWO
Kläder och scen:
Marina ska ha en grön ”tunika” el linne. Alexander ett par vita shorts (vad annars?). Martin ett par pressväcksbyxor, t-shirt och en svart finväst.
Scenen pryds med BWO-loggan som senare också tar eld.
Låten:
En pop-schlager-disco-dänga i riktig BWO-anda. Låten sätter sig direkt efter första lyssningen och sen sitter den. Mycket tryck och fart. BWO har verkligen förstått hur man plockar röster i Melodifestivalen. Låten kan om man lyssnar riktigt noga liknas vid Belgiens bidrag ´04.
Framträdandet:
2/3 delar av gruppen står på varsin sida av scenen med varsin keyboard, medans Martin (sångaren) far runt på scenen tillsammans med kören i snygg koreografi. Lagom till sista refrängen hissas Martin upp på ett podie för att sedan springa ut i publiken för den traditionella ”slutposen”. Hela hallen luktar nyårsafton en lång stund efter, så förbered er också på en hel del pyroteknik;)
JESSICA FOLCKER (DEA)
Scen:
En artist på en stol, en vilsen gitarrist, en uppstaplad kör. Ganska tråkigt och förutsägbart.
Låten:
En halv-lugn låt. Finns inte så mycket att säga om den. Kan gå till andra chansen, kan komma sist.
Framträdandet:
Då Jessica fått barn precis är det körtjejen Dea som framför låten på repen. Men som sagt, ganska förutsägbart framträdande. Även om Jessica Folcker tar sig till Karlskrona tills lördag tror jag inte direkt hon kan höja låten. Artisten som framför låten på repen är duktig. Dock okänd, kan försvinna pga av det.
GREGOR
Scen:
Stora svarta podier formade som trappsteg.
Låten:
Lite turkiskt inspirerad, fast på svenska. Mycket trummor och även lite fiol. Också en låt som sätter sig som en smäck. Kan gå väldigt långt.
Framträdandet:
Då vi bara fick se och höra en soundcheck på låten såg vi aldrig riktigt framträdandet. Jag gissar på att kören ska stå uppe på ”podie-trappan”. Och efter att ha hört den härliga låten kan det nog bli ett riktigt pampigt framträdande. Gregor imponerar.
JESSICA ANDERSSON
Scen:
Fem ihopknytna gardiner hänger över scenen runt Jessica som själv sitter på en stol.
Låten:
G.E.S-inspirerande låt, i klassisk schlageranda. Kan gå långt, finalplats är ingen omöjlighet alls.
Framträdandet:
Jessica kan det där med att se sensuell ut. Kan dock bli lite överdrivet i vissa stunder, vilket gör att det ser lite slätstruket ut. Använder Lena PH,s style men har bytt ut mikrofonen mot en stol. Kören dyker upp mellan gardinerna i slutet.
THE POODLES
Scen/Kläder:
Som att gå på en vanlig hårdrockskonsert, upphöjt trumset och hela köret som det brukar vara, inget som sticker ut direkt. Kläderna är ett tappert försök att efterlikna Wig Wam från 2005 (Vilket dem aldrig kommer lyckas med.) Dock inte lika utklätt utan en ganska bra blandning av schlager och hårdrock, hur man nu lyckas få ihop det.
Låten:
Nu tillhör ju jag en av dem som har svårt att höra skillnad på hårdrock och hårdrock, vilket innebär att jag tycker den låter som alla andra hårdrockslåtar. Kan dock överraska med att gå vidare till andra chansen.
Framträdandet:
Maffigt men det spelar ingen roll tyvärr i såna här sammanhang. Funkade iof för E-type. Fast E-type är ändå E-type. Går the Poodles vidare är det endast för att ett gäng hårdrockare försöker göra en kupp mot schlagern.
ELYSION
Scen:
Gunga som hissar ner artisten i början och lite gardinlängder under. Ganska vackert.
Låten:
”Lilla stjärna i det höga, svara mig, svara mig”… En gammal schlagervisa från 50-talet är tillbaka i en modern operett-tappning. Lite plagiat-varning och lite för mycket opera för Melodifestivalen. Men ändå har den något pampigt som sätter sig. Kan bli farlig.
Framträdandet:
Med tanke på att hela ensemblen verkar komma direkt från operascenen kan det se ganska stelt ut. Men höjs upp av rekvisitan.
PATRIK ISAKSSON
Scen/Kläder:
Kostym utan kavaj. Ett piano pryder scenen.
Låten:
Vacker låt. Får en att tänka väldigt mycket på en mysig sommarkväll ute på någon ö i skärgården. Påminner väldigt mycket om alla andra Patrik Isaksson-låtar iof.
Framträdandet:
Ganska tråkigt framträdande, men låten kan ta honom långt ändå.
KAYO
Kläder/Scen:
Brun kort klänning
En uppfälld vägg som sen sänks ner med Kayo och kören på.
Låten:
Tänk dej Scar i Lejonkungen som ska höja sin röst över Lejonriket;)
Framträdandet:
Lite segt. Efter att ha hört bara låten första gången känner man lite att framträdandet och koreografin ”segar ner” låten lite. Väggen som hissas bakåt med tjejerna åmandes på ser mest bara löjligt ut. Detta betyder att vår ”tippning” efter första lyssningen förmodligen inte stämmer.
GO BWO!!;)
Sophia Ahlin, Lokal samordnare i Karlskrona
