Favorittrycket på Anna Book och Tommy Nilsson växer. Fredagens publika genrep bekräftade det som många hävdat, att den första delfinalen i Melodifestivalen kan bli comebackernas kväll. Men bakom lurar de svårbedömda mys-pysduetterna från Aleena&Andersson samt Uno&Irma. Och så Elin Lanto….
Kristian Luuk äntrade scenen vid åttatiden på fredagskvällen på en av festivalhistoriens elegantaste scener. En bred, färggrann skapelse med en lika bred hiss. Luuks torra stil har i alla år delat folket och det lär bli samma sak nu. Luuk-fansen lär uppskatta den stora plats han kommer att ta i programmet. Trots att han gör ett nummer av just att han inte ska ta stor plats…..Men jag gissar att en knapp majoritet mest kommer sitta som ett frågetecken.
Låtarna då? Elin Lanto gör ett fullt värdigt startnummer. Hennes max-Martin-inspirerade låt är både en musikalisk och visuell höjdare som förtjänar en andra chans. För jag vågar inte tippa på en finalbiljett direkt för Elin. Hon har stora elefanter att slåss emot.
Andreas Lundstedt är ett fullblodsproffs och gör allt han kan med låten Move. Men med tanke på att Alcazar tvingades gå via andra chansen båda gånger de tävlade så blir man allt mer skeptisk, ”Move” är en monoton, klubbdiscolåt, mer lik Justin Timberlake än Alcazar och avsaknaden av stark melodi i låten kan fälla den. Appropå melodi. Är det någon melodi som jag vill såga längs fotknölarna så är det Addis black Widows ”clubbin”. Men jag kan inte. Det finns ju ingen melodi!! Om ni hör någon melodi så ring 070-1734637 och sjung in den på telefonsvararen;-)
Så Anna Book. Denna ständigt leende Anna Book som charmar sönder hela Jönköping. Vissa artister går genom rutan brukar man säga. Anna Book kliver ut ur den i varje svenssons vardagsrum. Hon är klockren i denna G:son produktion som låter väldigt mycket G:son. Efter tango så har han valt en ny dans att göra anspråk på och även om låten är förutsägsbar så det räcker så är den ruskigt effektiv. Välkommen tillbaka Anna!
Om man känner igen G.sons musikaliska signatur så är det samma sak med Tommy Nilsson. ”Jag tror på människan” hade troligen varit uträknad om någon annan än Tommy framfört den. Men ingen kan som han ställa sig på scen och se ut som att han vaknat med tidernas baksmälla, men leverera sång som en kung. Rösten (sveriges mest imiterade) håller. Jag lovar!
Men hur ska man bedöma kampen mellan duetterna? Uno & Irma gör ett ”trevligt” nummer, medan Aleena & Andersson sjunger en sång ljuvare än sommarnattens milda bris. De borde dock ha gått ut sist i startfältet för att uppnå maximal effekt. Som en avslutning på kvällen framför lägerelden. Men nu riskerar deras lägereld att slockna av Anna Books stormvind och försvinna. Jag hoppas inte det för ”Anything but you” är bland det mest finstämda jag hört på länge.
Avslutningsvis inramningen som blandar och ger. Snygga artistpresentationer (stort pluspoäng till Tommy Nilsson som driver med hans ständigt parodierade sång) men pausnummer som bara är marginellt bättre än Jürgen och notstället från förra året….
Anna och Tommy får bära favorittrycket inför lördagskvällen, men min röst får Elin Lanto.
av Mikael Olofsson
Mikael Olofsson, Reporter
