Stockholms nöjeselit, eller ja, de som rapporterar om den i alla fall, samlades på fredagens förmiddag i Filmhuset på Gärdet i Stockholm. Visningen av årets bidrag tog extra lång tid, det var ju trots allt 42 låtar som skulle gås igenom. Men den samlade pressen verkade ha kul. För de skratt som brukar höras någon gång då och då hördes ungefär hela tiden den här gången.
Nu är det i och för sig ovanligt många bidrag i år som är gjorda just med uppsåtet att man ska skratta. Litauen-effekten går ju inte obemärkt förbi ett eurovisionstartfält. Det som är lite anmärkningsvärt är att tre av låtarna i humor-genren kommer i följd under finalen, Ukraina, Storbritannien och Rumänien. När dessa spelades upp för pressen så var det först skratt, sen mer skratt, men när sen det tredje skämtbidraget i rad kom, Rumäniens ”Liubi liubi I love you” så hörde jag tillslut aftonbladets Markus Larsson utbrista: ”Men va fan är det här??”. Bortsett från humortrenden så finns det väl andra sätt också som man kan sammanfatta årets startfält på. Mer rock än disco och mer moll än dur. Inte särskilt vanligt för att vara eurovision med andra ord.
Även om man kanske hört många av låtarna innan så blir det extra intressant att verkligen höra de i rätt startordning. De många rocklåtarna i moll sätter onekligen sin prägel på semifinalen och mina främsta intryck av semins 28 låtar var:
1. Ajajaj vilket dålig position Island har där de ligger precis efter ett liknande bidrag och dessutom i början av kvällen.
2. Vilket ess i rockärmen Lettland har som går ut sist med kvällens enda powerballad och en klassig avslutare av en kväll.
3. Bara TV-publiken överlever tre minuters gallskrik från Bulgarien och tre minuters humorbefriad humor från Israel så kan det nog bli en ganska trevlig kväll i TV-soffan.
Ola Salo och grabbarna i the Ark såg också ut att ha kul. Ola head-bangade rejält till Islands låt och sen försökte han starta en trend att alla skulle applådera efter varje bidrag, men det tog slut redan efter Israels……
Mikael Olofsson, Pressansvarig
