På onsdagskvällen spelades den första deltävlingens låtar upp för presskåren och Melodifestivalklubbens reportrar Maria Niklasson och Marcus Björkander var givetvis på plats för att kunna leverera ett första intryck, och objektivt beskriva och subjektivt tycka till om var en av de åtta låtarna.
1. Line of fire – E-type & The poodles
Gitarrintensiv låt i högt tempo som låter betydligt mer The poodles än E-type, lite mer åt pop-hållet än vad man kunde förvänta sig. Av E-types karaktäristiska euro-techno hörs inte mycket, förutom i sticket som skiljer sig mycket från resten av låten med typisk elektro-burk-sång från den långhårige vikingen. Refrängen är inte lika klockren som förväntat. Låten kommer dock säkert att växa och allt annat än ett pyro-intensivt framförande vore en stor överraskning.
Marias betyg:
Marcus betyg:
2. Alla gamla X – Face-84
Ösigt, klassiskt dansbandsintro som går över i en mycket stillsammare vers, med viss 60-talstouch. Låten i sig är närmast en dansbandsklyscha, med en text som är långt mer begåvad än melodin. Bidraget har nog den bästa catch phrasen som någonsin varit med i Melodifestivalen, ”Jag vill ha en hönsnätbur med alla gamla X på vinden”. Känns som om låtens stora (och enda) styrka är texten. Sångerskans röst påminner otäckt mycket om Ellinor Franzén (MF 96). Lyssna efter den ”danska höjningen”!
Marias betyg:
Marcus betyg:
3. Déjà vu – Velvet
Snyggt producerad dussinlåt som kommer att försvinna i mängden om den inte sticker ut tack vare ett anmärkningsvärt framträdande. Eurodiscopop med lite Abba-influenser. En anonym och lugn vers kombineras med en typisk dunka-dunka-refräng.
Marias betyg:
Marcus betyg:
4. Lullaby – Brandur
Årets Sarah Dawn Finer, fast ännu mer avskalat, med bara sång, kör, piano och stråkar. Inledningen är om möjligt än mer enkelt arrangerad än resten av låten. Tankarna går till ”I’m not afraid to move on” (Norge 2003) och ”The better side of me” (norska finalen 2006). Låten är ”svår” med lite knepiga ackordvändningar och kommer att kräva ett antal lyssningar för att fastna, men det kommer att vara värt det. Refrängen är inte lätt att komma ihåg men låten kan komma att bli mycket mäktig med rätt kameraarbete.
Marias betyg:
Marcus betyg:
5. That’s love – Michail Michailoff
Är det månne Fame Factory-kopplingen som gör att denna låt är väldigt lik Karl Martindahls ”Love turns water into wine”, både i melodi och i stil? Låten har gått spårlöst förbi redan innan den är över och känns överhuvudtaget seg.
Marias betyg:
Marcus betyg:
6. Thank you – Amy Diamond
Tänk er ett kärleksbarn mellan Jill Johnsons countrystuk och Britney Spears senaste alster och ni har en ganska bra uppfattning om hur Amys elektroshufflepop låter. Påminner om mycket av det man kan se och höra på MTV 2008. Versen är bättre än refrängen som känns något ryckig. Känns överhuvudtaget, på gott och ont, modern.
Marias betyg:
Marcus betyg:
7. Visst finns mirakel – Suzzie Tapper
Den här låten var vi mest oense om. Låten är uppbyggd enligt klassiskt schlagerrecept med en lugn första vers och refräng och en intensitet som därefter ökar för att kulminera i den typiska höjningen efter sticket. Låten är melodisk och mollstämd och både sång, melodi och text för tankarna till Eva Dahlgren.
Marias betyg:
Marcus betyg:
8. I love Europe – Christer Sjögren
Den samlade presskåren skrattar högt när dansbandsvärldens grand old debutant levererar en låt som är så klyschig att den får ”Samba sambero” att framstå som nyskapande kvalitetsmusik med genomarbetad text. Låten låter precis som ni trodde men inte riktigt vågade föreställa er och till det calypsodoftande soundet med trumpeter i bakgrunden har ”Pling” kryddat den engelska texten med diverse uttryck av ”Buenas dias”-stuk på olika språk. Texten består annars huvudsakligen av ett evigt upprepande av titeln. Christers karaktäristiska djupa Elvis-vibrato ges också plats i denna otroligt klämkäcka definition av ordet ”dansbandsklyscha”.
Marias betyg:
Marcus betyg:
Marcus Björkander, Reporter