Charlotte Perrelli var kanske den mest osannolika artisten att återvända till Melodifestivalen. Hon hade ju gått hela vägen en gång och kunde inte lyckas bättre. Men här berättar Charlotte om den historiska segern 1999, kvällspressens skriverier och varför hon gärna blir nerskriven innan sändningen imorgon.
Vi träffar Charlotte i en soffgrupp på Stadshotellet i Karlskrona. Även om artisterna inte repeterar under fredagsförmiddagen så är det en hektiskt tid. Intervjuer, intervjuer och åter intervjuer. Men Charlotte verkar avslappanad, trots att pressen på henne är stor inför den historiska comebacken imorgon. De allra flesta räknar med att hon ska gå direkt till final men Chalotte själv känner att mycket måste bli bättre för att hon ska lyckas. För repetitionerna under torsdagen var hon inte nöjd med.
– Nej som det gick igår känner jag inte att jag kan stå för, säger Charlotte.
MF-klubben: Hur känns det att vara favorittippad?
Charlotte: Jag försöker se bort från det där jag kan inte påverka vad folk tycker när det väl kommer till kritan. Jag hoppas att folk gillar det. Jag vet ju själv hur det är när man läser tidningar om nån som är uppskriven. Man får höga förväntningar, så det vore skönt om jag kunde få lite kritik, lite ljumt mottagande så att pressen minskar lite.
MF-klubben: Hade du trott det här för ett år sen att du skulle göra comeback i Melodifestivalen?
Charlotte: Nej var helt säker på att aldrig göra comeback. Jag har fått massa förslag från låtskrivare innan men Christer Björkman har aldrig ringt mig eftersom han visste att jag bara skulle säga nej. Men nu kände jag, fan också, jag kan inte släppa det här. Det här är en låt som passar mig.
MF-klubben: Har du känt någon gång att det varit en belastning att du vann allting 1999?
Charlotte: Nej kanske inte en belastning, men när jag sett andra delta många gånger så har ju känt flera gånger att ”jag vill ju också vara med”. Det finns ju många exempel på att man kan vara med varje år, vinner inte kan man ändå rida vidare på att det var en bra låt.
MF-klubben: Hade ”Take me to your heaven” haft lika stor chans på svenska?
Charlotte: Nej, det tror jag inte. Det är det engelska språket som gör den tillgänglig för alla.
MF-klubben: Hade den vunnit idag tror du?
Charlotte: Nej, det tror jag inte heller faktiskt. Det är ju en shuffle-låt och idag behövs det något lite bitigare tror jag. Det tyckte iof många innan jag vunnit svenska uttagnignen också. Då sågades den av alla som tyckte att den var old-fashioned. Men efter att jag vann så sa alla plötsligt ”gud vilken bra låt”.
MF-klubben: Bert säger att han visste hela tiden att den skulle vinna, stämmer det?
Charlotte: haha, ja han är ju för rolig. I sverige hade han sagt till mina föräldrar innan sändningen att ”det går aldrig” (Charlotte gör en helt okej Bert-imitation i det här fallet), sen efter det sa han ”Vad var det jag sa….” Men det är ju Bert i ett nötskal.
MF-klubben: I Eurovision, snackade han om seger då också?
Charlotte: Då hade vi redan börjat bli lite ovänner. Han ville ju att jag skulle ha en blommig klänning på mig där och då tänkte jag att ”Bert, hur stort är ditt klädintrese jämfört med mitt?”, kan inte jag få bestämma det själv! Där är jag benhård. Det är ingen jävel ute i Europa som vet vem Bert är och jag måste ju känna mig trygg i det jag har på mig.
MF-klubben: Varför syntes du inget i Eurovision 2000?
Charlotte: I många länder är det lite kutym att den som vann året innan ger man lite plats i programet. Här har vi artisten som såg till att vi fick ha den här stora tävlingen här. Svante Stockselius tyckte att jag skulle dela ut en blomma till nya vinnaren. Men herregud, jag har ju inte vunnit Fröken Sverige! Då sa jag att jag inte var intresserad. Det kändes som att de spottade på mig.
MF-klubben: Har du hört de andra bidragen i Karlskrona?
Charlotte: Nej inte nån. Jag har ingen aning. Folk spekulerar och tror så mycket men jag är helt blank och jag tror ingenting. Jag tror absolut inte att det blir en räkmacka till globen. Jag är nog mer krass än vad folk tror.
Vi kommer sen osökt in på kvällspressen. Det har skrivits mycket om Charlotte i olika sammanhang. Antingen har det handlat om hennes kläder, skor eller så har det varit familjebråk. Det sistnämnda var det svåraste att bemöta kände Charlotte.
– När de bara får en sida i det fallet som dessutom väldigt gärna glappar så blir man ju tvungen att sätta ner foten och säga att ”så här är det inte”. Men när tidningarna frossar i sånt som faktiskt är allvar då är det extra jobbigt för om jag uttalar mig så kan det vara en fara för mig. Och det verkar de inte förstå, säger Charlotte Perrelli.
Under intervjun får Charlotte plötsligt ett sms från en kollega som har köpt en semla till henne. Charlotte tror direkt att det kan ha att göra med rubrikerna som prytt kvällstidningarna idag.
– Jag kanske ska äta den inför pressen nu för att bevisa att jag inte har anorexi, säger Charlotte med ett skratt.
Mikael Olofsson
Yessica Thornsäter
Patrik Rosell
Mikael Olofsson, Pressansvarig
